- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
917-918

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esponton - Espoo - Espremesnil, Jean Jacques Duval d´ - Espressione - Espressivo - Esprit - Esprit de corps - Esprit des lois - Esprit gaulois - Espronceda, Jose de - Espå - Espö (Espe) - Esq. l. Esqr. - Esquilache, Francisco de Borja - Esquiliæ l. Esquilinska berget - Esquimault - Esquire - Esquirol, Jean Etienne Dominique

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Esponton [espätå7], fr. (af it. spontone, jaktspjut),
krigsv., sponton, halfpik. Se Pik.

Espoo [e’spå],
fi. Se Esbo.

Esprémesnil [epremeni’1], Jean Jacques
Duval d’
, fransk advokat, f. 1746 i Pondichéri, blef
parlamentsråd i Paris. Genom den häftighet, hvarmed
han 1787 yrkade på riksständernas sammankallande,
vann han mycken popularitet. Detta hans uppträdande
föranledde emellertid, att han blef förvisad till
ön Sainte-Marguerite, där han hölls fången i
fem månader 1788. Efter revolutionens utbrott
(1789) ryggade han, trots sin förra hållning,
tillbaka för den tingens nya ordning, hvartill han
själf kraftigt bidragit. I nationalförsamlingen,
där han var en af adelns deputerade, försvarade
han monarkien och adelns privilegier samt ådrog
sig därigenom folkets hat. Han arresterades i
sept. 1793, ställdes inför revolutionstribunialet,
dömdes till döden och giljotinerades i april 1794.
E.W.

Espressione [4ne], it., mus., uttryck. Se Con
espressione
.

Espressivo [-sivå], it., mus., uttrycksfullt. Jfr
Con espressione.

Esprit [espri], fr. (af lat. spiritus), ande,
förstånd, "hufvud", kvickhet, fint vett, skarpsinne. -
E. d’arrangement [daräjma7], förmåga att
anordna. - E. fort [får], fritänkare. Se vidare
Bel-esprit, Bureaux d’esprit, Présence
d’esprit
, Spiritualitet och Spirituell.

Esprit de corps [espri do kår], kåranda, den känsla
af gemensamma plikter och gemensamt ansvar, hvilken
sammanhåller medlemmarna af en truppafdelning,
en officerskår o. s. v. C. O. N.

Esprit des lois [espri dälwa’], "lagarnas anda",
världsberömdt statsrättsfilosofiskt arbete af Ch. de
S. de Montesquieu
(se denne).

Esprit gaulois [espri gåloia’], fr., "gallisk
(gammalfransk) anda", den för åtskilliga franska
författare, i synnerhet under medeltiden och
1500-talet, utmärkande tonen af grofkornig
uppsluppenhet, hvilken har ansetts utgöra en
folklynnets arfvedel från de gamle gallerna, sådana
som dessa tecknas af Cæsar.

illustration placeholder

Espronceda [espråntheMa], José de
, spansk
skriftställare, f. 1810, d. 1842, studerade i Madrid
och i ett kloster i Guadalajara. Återkommen till
hufvudstaden, kastade sig den revolutionärt anlagde
unge mannen i de politiska striderna, deltog i flera
sammansvärjningar, måste fly till Gibraltar, Lissabon
och London, där han lärde känna Byrons diktning, som
fick ett väsentligt inflytande på hans egen. Efter
ett stormigt lif i England och Frankrike återkom
E. 1833 till Spanien, där han återtog sin politiska
verksamhet i de radikala idéernas tjänst och deltog
i det revolutionära partiets triumf 1840. Följande
år utnämndes han till legationssekreterare
i Haag, men återvände till Spanien, sedan han blifvit
vald till Almerias representant i kongressen. -
E. var den spanska nyromantikens främste skald. Hans
ytterst subjektiva diktning präglas af våldsam och
impulsiv kraft, glödande fantasi och högt utvecklad
formtalang. Minst lyckades han såsom dramatiker
(Doña Blanca de Borbón), men hans dikter, och
främst de lyriska, äro af stort poetiskt värde,
hvilket ej förminskas genom det inflytande af den
europeiska romantikens stormän, hvarom de bära
vittne. Oftast lämnar hans eget romantiska och
äfventyrsfyllda lif stoffet till hans verk. Mest
berömda bland hans dikter äro El pirata, El diabio
Mundo, El estudiante de Salamanca, A Jarifa en una
orgia
m. fl. Äfven såsom tidningsman och politisk
talare utvecklade E. en storartad begåfning.
E. S-f.

Espå. Se Esbo.

Espö (Espe), socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad. 483 har. 320 inv. (1906). E. bildar med
Östra Klagstorp ett regalt pastorat i Lunds stift,
Vemmenhögs kontrakt.

Esq. l. Esqr., efter engelska namn, förkortning för
esquire.

Esquilache [eskila’tje], Francisco de Borja, furste
af, spansk statsman och skald, f. 1581, d. 1658,
var 1614-21 vicekonung af Peru och lefde sedan vid
hofvet i Madrid. E. skref lyriska dikter, Obras en
verso
(1639), af mycken förtjänst. Misslyckadt var
däremot hans epos Napoles recuperada (1651; tryckt
i Rivadeneyras "Biblioteca de autores españoles",
vol. 28).

Esquiliæ, lat. (eg. ut- l. förstaden) 1.
Esquilinska berget, en af de sju
kullar, på hvilka Rom var byggdt. Se Rom.
R. Tdh.*

Esquimault [e^kimält], förstad till Victoria
i Brittiska Columbia, på södra kusten
af ön Vancouver. Station för den engelska
krigsmarinen. Hamnen har ett trångt inlopp, men är
djup, säker och vanligtvis isfri om vintern.

Esquire [iskwåYa], eng. (af fnfr. escuyer,
sköldbärare, af lat. scutum, sköld), var i England
ursprungligen en medeltida benämning på en krigare,
som med afseende på rang kom näst efter riddaren,
hvars följesven och vapendragare han var såväl på
bataljfältet som på torneringsbanan. Numera är det en
titel, hvars användning är ganska vacklande. Såsom
lagligen berättigade till densamma plägar man
nämna: 1) äldste sonen till en knight och hans
äldste son i oafbruten arfsföljd; 2) yngre söner
till en peer och deras äldste söner i oafbruten
arfsföljd; 3) officerare vid armén och flottan samt
4) statsämbetsmän, som ha fredsdomares och högre
grad, och advokater, som äro berättigade att vid
öfverdomstolarna muntligen utföra parternas talan
(barristers). Utnämning till esquire har för länge
sedan kommit ur bruk. I själfva verket begagnas
titeln (vanligen i förkortad form: Esqr. eller
Esq.) på brefutanskrifter till hvarje engelsman,
som besitter någon grad af bildning eller innehar en
viss ställning i samhället. Den sättes efter namnet,
framför hvilket det annars vanliga Mr (Mister) då
bortfaller, hvaremot dopnamn (eller initialer till
dopnamn) utsattes. Skrifves en titel framför namnet,
så tillfogas aldrig Esqr. eller Esq. efter detsamma.

Esquirol [eskirå’1], Jean Étienne Dominique,
fransk läkare, f. 3 febr. 1772 i Toulouse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free