- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
923-924

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esséer l. Essener - Esseg, Essek - Esseillon - Essek - Esselde - Esselhufvud - Esselhufvudstötta - Es-Semu´a - Essen - Essén, Hans von - Essen, von - Essen, Odert Reinhold von - Essen, Karl Gustaf von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro esséerna snarare att jämföra med en munkorden,
med strängt regleradt lif och gemenskap, med en
bestämd proftid, gemensamma måltider, hemliga läror,
särskilda ordenshus, ordensmärken, en bestämd (hvit)
ordensdräkt m. m. De utgjorde ett stort asketiskt
samfund, med strängt genomförd egendomsgemenskap, och
sysselsatte sig med åkerbruk, men förkastade handel
och förfärdigande af alla slags krigsredskap. De
utmärkte sig vidare för mycken renlighet, enkelhet och
måttlighet, förkastade i regel äktenskapet äfvensom
slafveriet och allt slags edgång, med undantag af
den ed, som hvarje ny medlem måste aflägga vid sitt
inträde i deras orden. De satte lagen högt och höllo
mycket strängt på sabbaten, men förkastade blodiga
offer och sände endast skänker till templet. Till
ersättning hade de gemensamma offermåltider, förenade
med hvarjehanda renhetsceremonier. Mycket värde satte
de på bad och hvarjehanda reningar; men de underläto
att smörja sig med olja. Bland deras egendomligheter
må slutligen ock nämnas deras böner till och vördnad
för solen (af hänsyn till henne dolde de så mycket
som möjligt sina exkrementer), deras intresse för
änglarna och deras dualistiska själalära; enligt denna
ha själarna preexisterat af evighet såsom rena väsen,
men af sinnlig lust låtit sig dragas ned och förenats
med kropparna såsom i ett fängelse, hvarifrån de sedan
skola befrias för att få antingen de saligas eller de
osaligas lön. Esséerna förnekade m. a. o. i motsats
till fariséerna kroppens uppståndelse, men fasthöllo
vid själens odödlighet. På grund af särskildt de
sistnämnda egendomligheterna i deras åskådning har man
i nyare tid från flera håll här velat spåra främmande
religioners inflytande, dels från parsismen, dels
från pythagoreismen. Utförligare framställning och
litteraturhänvisningar hos E. Schürer, "Geschichte
des jüdischen volkes im zeitalter Jesu Christi", II
(1898), sid. 556–584.
E. S-e.

Esseg, Essek (kroat. Osiek, ung. Eszék), hufvudstad
i Slavonien, komitatet Virovitic, vid Dravas högra
strand. 24,930 inv. (1900), däraf 50 proc. tyskar,
38 proc. serbokroater. E. är kunglig fristad och
fästning, har två kloster, seminarium, gymnasium och
realgymnasium m. fl. läroanstalter och en stor kasern
samt drifver betydlig handel med spannmål, boskap och
hudar. Staden består af den på vänstra flodstranden
1712 anlagda fästningen med militära etablissemang
samt de civila stadsdelarna på högra stranden. En
trä- och en järnbro förena stränderna.- E. ligger på
samma plats som den af kejsar Augustus grundade och
af Hadrianus befästa romerska kolonien Mursa, hvilken
inom kort blef nedre Pannoniens hufvudstad och redan
335 säte för en biskop. 351 vann kejsar Konstantins
en seger därstädes öfver usurpatorn Magnentius. Sedan
landet i slutet af 11:e årh. blifvit förenadt med
Ungern, fick staden namnet E., hvilket ursprungligen
tillhört en därstädes af magyarerna uppförd borg. 1526
intogs E. af turkarna, som behöllo det till 1687.

Esseillon [-säja’], franskt spärrfort
i Arc-dalen strax ö. om Mont
Cenis-tunnelns västra mynning.
L. W:son M.

Essek. Se Esseg.

Esseide, pseudonym. Se Adlersparre 7.

Esselhufvud. Se Eselhufvud.

Esselhufvudstötta, skpsb. Se
Eselhufvudstötta.

Es-Semuca. Se Estemo.

Essen, stad (stadskrets) i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), i medelpunkten
af Ruhrs stenkolsbäcken mellan floderna Ruhr och
Emscher. 231,360 inv. (1905), af hvilka 1/3 är
protestanter. E. har för sin nuvarande blomstring
i första hand att tacka traktens outtömliga
stenkolsgrufvor (ur hvilka ensamt på stadens mark
1901 uppfordrades 2,4 mill. ton) samt den därigenom
framkallade järnindustrien. Bland dess industriella
etablissemang intar Kruppska gjutstålsfabriken första
platsen (se Krupp). Dessutom har E. stora puddlings-
och valsverk, maskinverkstäder, ångpannefabriker
samt tobaks-, ättiks- och yllefabriker m. m. E. har
fyra järnvägsstationer, ett gymnasium, ett
realgymnasium, en öfverrealskola, tekniska skolor,
bergsskola o. a. undervisningsanstalter. - E. var
ursprungligen säte för ett omkr. 852 stiftadt
nunnekloster, som 1275 blef riksomedelbart och
hvars abbedissa vanligen tillhörde ett regerande
hus och var riksfurstinna. Klostrets område var
110 kvkm.; det sekulariserades 1803. - E. blef
stad i midten af 10:e årh. Med det öfriga stiftet
kom det 1803 till Preussen, lades 1807 under
storhertigdömet Berg, men återförenades 1814 med
Preussen. Det var då ännu en småstad med 3,500 inv.
(J. F. N.)

Essen, Hans von. Se Es.

Essen, von (Essen af Zelle l. Zellie), svensk-finsk
adlig ätt, urspr, från Westfalen (godset
Essenburg), var sedan början af 1500-talet bosatt
i östersjöprovinserna, där den länge egde godset
Zelle (Zellie) på Ösel. Den härstammar från
Dietrich von E. (f. 1620, öfverste för Tavastehus’
regemente 1674, d. 1678 på marschen till Preussen),
hvilken 1663 naturaliserades som svensk adelsman och
1664 introducerades. En gren af ätten immatrikulerades
1818 på finska riddarhuset. - Dietrichs son, Odert
Reinhold von E
., sedan 1713 öfverste för Björneborgs
regemente, stupade efter lysande tapperhetsprof vid
Storkyro 19 febr. 1714. - Dietrichs äldre broder Johan
von E.
(f. 1611, d. 1661) utmärkte sig i trettioåriga
kriget, bl. a. för det tappra försvaret af Oppeln,
hvars kommendant han var, blef öfverste och 1658
den förste svenske guvernören i Malmö samt 1659
generalmajor.

1. Odert Reinhold von E., sonson af den i
släktöfversikten nämnde Odert Reinhold, krigare, f. 1
juni 1755, d. 11 jan. 1837 i Borgå. Som sekundchef
för Tavastehus’ regementes jägarbataljon, sedan 1798,
deltog han under 1808 års krig i striderna vid Yppäri,
Wiirret, Pyhäjoki och Siikajoki. 25 juni 1808 erhöll
han befälet öfver den af Bergenstråhleska truppens
kvarlefvor bildade sjätte brigaden och deltog med den
i striderna vid Alavo, Salmis och Oravais. 1809 blef
han generaladjutant och erhöll s. å. afsked ur svensk
tjänst med generalmajors grad och pension. Han är
besjungen af Runeberg i "Fänrik Ståls sägner".
- Hans sondotter Sigrid (Siri) Sofia
Matilda Elisabet von E
., f. 1850, en tid gift med
författaren A. Strindberg, var som skådespelerska
fäst vid Dramatiska teaterm i Stockholm 1877-81.
A. O. F.

2. Karl Gustaf von E., den föregåendes kusins sonson,
präst, f. 1815 i Oravais, Österbotten, d. 1895,
blef student 1830 och rönte starkt inflytande af den
religiösa väckelse, som genom pietismen vid denna
tid verkade befruktande på den finska kyrkan.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free