Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Essen, Karl Gustaf von - Essen, von - Essen, Paul von - Essen, Henrik Johan von - Essen, von - Essen, Fredrik Ulrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gjorde sig så bemärkt på detta område,
att Borgå domkapitel vägrade honom prästvigning
(1838). Pietismen betraktades å regeringshåll med
mycket misstroende och ansågs ha äfven politisk
betydelse, så att E. t. o. m. underkastades hemlig
polisuppsikt. 1840 promoverades han till filos.
magister och erhöll ordination i Åbo 1841. Han
tjänstgjorde sedan såsom präst förnämligast i
Österbotten och frigjorde sig alltmer från de
pietistiska ensidigheterna. Han bröt slutligen 1851
fullständigt förbindelsen med pietisterna och inslog
en frisinnadt bibelteologisk riktning. 1867-75 var
han professor i praktisk teologi. E. deltog verksamt
i det politiska lifvet, var vid landtdagen 1863-64
representant för kapellanerna i Åbo stift och
valdes till landtdagen 1867 af Kuopio stift. Han
var medlem i flera viktiga kommittéer af kyrklig
och politisk art. Såsom teologisk skriftställare
var han improduktiv. 1847 publicerade han en längre
kritik af förslaget till ny kyrkolag för Finland och
1862 en granskning af förslaget till svensk psalmbok
för Finland. T. C.
Essen, von, svensk adlig ätt, urspr, från Gelderland,
naturaliserades 1681 och utslocknade på svärdssidan
1811.
1. Paul von E., fortifikationsofficer, f.
25 sept. 1631, d. 2 aug. 1699 i Reval, blef
1656 lärkonduktör vid Fortifikationen och
deltog som sådan i danska kriget såväl i Skåne
som vid norska gränsen, besökte 1663-64 Italien,
Frankrike och Ungern m. fl. länder samt tjänstgjorde
äfven i franska armén. 1665 blef han konduktör vid
livländska fortifikationsstaten, 1667 ingenjör i
Pernau samt 1676 generalkvartermästarlöjtnant
och öfverstelöjtnant med inspektion öfver
fortifikationerna i Livland. 1678 förordnades
E. till chef för fortifikationsfältstaten vid
Henr. Horns armé och deltog sedan med utmärkelse i
den olyckliga "preussiska marschen". 1681 fick
han inspektion öfver Revals, Pernaus, Dorpats och
Arensburgs befästningar, adlades s. å. och blef
1687 kommendant på Revals slott med bibehållande
af generalkvartermästarlöjtnantskapet.
- E. hade mycket goda kunskaper
och ritade synnerligen väl samt var en
skicklig och anlitad fortifikationsofficer.
Bl. a. utarbetade han ritningar till nya
försvarsverk vid nyssnämnda fyra städer.
L. W:son M.
2. Henrik Johan von E., den föregåendes son,
krigare, f. 1674 i Livland, d. 6 sept. 1750, började
sin militära bana som volontär vid Lifgardet 1688,
var med öfverste Tiesenhausens regemente i fransk
krigstjänst på 1690-talet, blef 1701 kapten vid
Nieroths regemente i Livland samt 1711 major och
1712 öfverstelöjtnant vid Södermanlands regemente.
Med detta deltog han i Stenbocks tyska fälttåg
1712-13 och var med vid Fredrikshald 1718. Med
den ena bataljonen af sitt regemente angrep han
käckt ryssarna i striden vid Stäket 13 aug. 1719
(se om denna strid Baggensstäket) och delar med v.
Dahlheim och Fuchs äran af Stockholms räddning
vid detta tillfälle, hvarför ock hans namn vid sidan
af deras inristats på Skogsömonumentet vid Stäket.
S. å. fick E. öfverstes titel. 1739 utnämndes han
till öfverste för Södermanlands regemente och fick
med detta utstå nederlaget vid Villmanstrand (1741).
Essen, von, svensk adlig ätt, härstammande
från Livland, dit den möjligen invandrat från
Westfalen. Generalmajoren i svensk tjänst Alexander
von E., sedermera landtråd i Estland och 1653-58 svenskt
sändebud till Ryssland, naturaliserades som svensk
adelsman 1643, men hvarken han eller hans son tog
introduktion. Hans sonsöner generalmajoren Hans Henrik
(f. 1664, d. 1729) och generalmajoren, sedermera
landshöfdingen i Österbotten Reinhold Vilhelm
(f. 1669, d. 1732) upphöjdes, den förre 1717, den
senare 1719 i friherrligt stånd samt togo bägge
introduktion 1720. Den senares sonson Hans
Henrik (se E. 2) fick 1809 greflig värdighet och
introducerades 1812. En gren af ätten fortlefver i
östersjöprovinserna, där den intagits på riddarhusen
i Riga och Reval samt eger bl. a. fideikommissen
Maexhof, Caster och Heidshof.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
