Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 953-954 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estland - Estlander, Jakob August - Estlander, Karl (Carl) Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strandade på motstånd från adeln, som dessutom
var uppretad emot konungen till följd af
reduktionen. 1700 började Stora nordiska kriget,
och 1710 kom E. i ryssarnas händer. Adelns sympatier
för det autokratiska Ryssland och Patkuls förräderi
påskyndade eröfringen. 28 sept. s. å. kapitulerade
Reval och det estländska ridderskapet, hvarvid
Peter I stadfäste E:s gamla privilegier och
återlämnade till egarna största delen af de genom
reduktionen indragna godsen. Genom freden i Nystad
1721 afträddes E. formligt till Ryssland. Snart
sökte dock den ryska regeringen inskränka landets
rättigheter, medan den å andra sidan lät bönderna
bli alltmer beroende af godsegarna, ja bönderna
blefvo nu fullkomligt lifegna. Då under Alexander
I inskränkning i lifegenskapen och nedsättning i
böndernas skyldigheter, slutligen äfven dyrbara
mätningar och boniteringsarbeten för att normera
böndernas skyldigheter fordrades, höll adeln för
sig fördelaktigast, att lifegenskapen upphäfdes,
hvilket skedde genom en ukas 1816. I vederlag fick
ridderskapet all bondjord i oinskränkt ego, och
i stället för "wackenbücherna" med deras fixerade
skyldigheter kommo "fria kontrakt", genom hvilka den
"frie bonden" som den svagare parten råkade i det
yttersta ekonomiska betryck och förblef fortfarande
utan jord. Genom lagar 1856 och 1859 öfverläts en
del af jorden uteslutande åt bönderna som arrende,
men på 1860-talet började de få köpa den, i allmänhet
till taxeringsvärdet, hvarvid en adlig "kreditkassa"
förskotterade 2/3 af köpeskillingen mot låg ränta
och lång amortering. Numera kan försäljningen
anses vara nästan afslutad. I följd af estniska
bondedeputationers besvär vid ryska hofvet vidtogs
1882 en, af sekreteraren Manassein utförd revision
af förhållandena i Östersjöprovinserna, och som
frukter däraf äro att betrakta upphäfvandet af det
feodala domstols- och polisväsendet och folkskolans
skiljande från kyrkan. Men tillika utträngdes tyska
och estniska språken ur alla styrelseverk och skolor,
t. o. m. folkskolorna, och ersattes med ryska,
och den evangelisk-lutherska kyrkan utsattes för en
förföljelse till förmån för den ryska. Russifikationen
genomfördes med obeveklig stränghet, och samtidigt
vidtog, med regeringens understöd, ett systematiskt
arbete att hetsa mot hvarandra ester och tyskar;
de senare sades ha stulit jorden från de förre,
mellan hvilka den åter skulle delas. Därigenom
samt i följd af språktvånget och ekonomiska
svårigheter utbröt 1905 i Östersjöprovinserna ett
uppror, riktadt mot rysk autokratism och tyskarna:
domstols- och poliskamrarnas handlingar brändes
upp, och i dec. lades i E. omkr. 100 herrgårdar och
brännvinsbrännerier i aska. Till rörelsen slöto sig
i början ej endast lönlösa proletärer, utan äfven
arrendatorer och jordinnehafvare bland bönderna,
af hvilka många förbittrats öfver de höga arrendena
och lösensummorna för jorden. I jan. 1906 kommo
militäriska "straffexpeditioner" till E., som under
befäl af adliga officerare och efter anvisningar af
godsegare i trakten läto de upproriske slita spö och
sedan nedskjutas. På de svenska öarna förekom intet
uppror, men befolkningen nödgades efter esternas
undertryckande utlämna alla sina eldvapen. Litt.:
"Liv- Est- und Kurländisches urkundenbuch" (1:a
afd. 10 bd, 1852-97, regist. 1900; 2:a afd. 1 bd,
1900), F. Müller, "Beiträge zur orographie und
hydrographie von E." (2 dlr, 1869-71), Seraphim, "Geschichte
Liv- Est- und Kurlands" (2:a uppl., 2 bd, 1897),
A. v. Gernet, "Geschichte und system des bäuerlichen
agrarrechts in E." (1901). G-n.


Estlander. 1. Jakob August E., finsk kirurg,
universitetslärare, f. 24 dec. 1831 i Lappfjärds
socken, Vasa län, d. 4 mars 1881 i Messina, blef 1848
student vid Helsingfors’ universitet, 1853 filos.
magister och 1856 med. kandidat. Sedan han 1856-57
tjänstgjort vid Serafimerlasarettet i Stockholm
och 1857-58 bestridt anatomie prosektorstjänsten
vid universitetet i Helsingfors, blef han 1858
med. licentiat och 1860 professor i kirurgisk
klinik vid nämnda högskola. S. å. promoverades
han till med. och kir. doktor. 1875 invaldes han
bland stadsfullmäktige i Helsingfors, hvilkas vice
ordförande han blef 1877. S. å. blef han hedersdoktor
i filosofiska fakulteten i Uppsala, och 1879 upphöjdes
han i finskt adligt stånd. - E. företog vid olika
tillfällen vidsträckta studieresor, hvarjämte
han vid åtskilliga internationella kongresser och
festliga tillfällen af kulturhistorisk betydelse
representerade den finska högskolan. Bland E:s
många skrifter, hvilka omfatta såväl kirurgi som
oftalmologi, må här nämnas Om det relativa värdet af
de olika kirurgiska behandlingsmetoderna för organiska
strikturer i urinröret (akad. afh. 1859), Om "le mal
perforant du pied" (i "Nordiskt med. arkiv", bd II,
1870), Ueber brand in den unteren extremitäten bei
exanthematischem typhus (i "Archiv für klinische
chirurgie", bd XII, 1870), Några iakttagelser angående
sarkomernas temperatur (i "Nord. med. arkiv", 1877),
Méthode d’autoplastie de la joue ou d’une lèvre
par un lambeau emprunté de 1’autre lèvre (i "Revue
mensuelle de médecine et de chirurgie", 1877), Den
antiseptiska behandlingens inverkan på dödligheten
vid sårskador å hufvudet. Resektion af refben vid
kroniskt empyem. Kliniska bidrag till kännedomen om
osteosarkomet i öfverkäken och dess behandling medelst
resektion af detta ben (alla tre i "Nord. med. arkiv",
1879). E. vann ett högt aktadt namn som en skarpsinnig
iakttagare och som en utmärkt klinisk lärare samt
som kirurgisk operatör. Särskildt hans metod att
ersätta substansförluster å läpparna äfvensom
hans refbensresektion vid kroniska empyem skola i
vetenskapens häfder städse bevara hans minne. Han
var därjämte en varm vän af den skandinaviska
bildningen och af Finlands andliga samfärdsel
med de öfriga delarna af Norden. Jfr biografi af
Krogius i "Finska läkaresällskapets handl." (1906).
(B. T-dt.)

2. Karl (Carl) Gustaf E., den föregåendes broder,
finsk estetiker och konstkritiker, f. 31 jan. 1834
i Lappfjärds socken, Vasa län, blef 1850 student i
Helsingfors, egnade sig åt historiska, filologiska
och estetiska studier, blef filos. kandidat 1856 och
promoverades till magister (primus) 1857. Efter att
ha aflagt licentiatexamen 1859 och disputerat dels
för doktorsgrad (1858) om Richard Lejonhjerta i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>