- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1031-1032

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eufemiavisorna l. Drottning Eufemias visor - Eufemism - Eufemiter - Eufemos - Eufilicineæ, Egentliga ormbunkar - Eufon - Eufoni - Euforbiacéer - Eufori - Euforion - Eufranor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Några forskare (G. Brynjúlfsson, Munch, Kölbing,
G. von der Ropp, Klockhoff m. fl.) antaga, att
Eufemias åtgörande inskränkte sig till att låta
från norsk prosa (den norska Iventsagan förskrifver
sig från 1200-talet, "Flöres ok Blankiflúr" enligt
några ifrån samma tid, enligt andra från början
af 1300-talet; huruvida "H. Fredrik" funnits på
norska är okändt) öfversätta åtminstone de två
förstnämnda dikterna till svensk vers; andra (Nyerup,
G. W. Gumælius och G. Storm) hålla före, att de på
drottning Eufemias föranstaltande blifvit öfversatta
till norsk vers, hvarifrån de under den följande
tiden (ovisst när) öfverförts till svensk vers. Som
dikternas eget vittnesbörd dock måste tillerkännas
ett afgörande vitsord, torde det sannolikaste vara,
att den svenske öfversättaren verkligen användt
främmande original för "Ivan" och "H. Fredrik"
(detta säges nämligen uttryckligen i dessa), men att
i fråga om den förra den norska Iventsagan blifvit
tagen till hjälp i mycket stor utsträckning. Vid
öfverflyttandet af "Flores och Blanzeflor" åter
torde öfversättaren hufvudsakligen ha begagnat den
norska prosaöfversättningen. Från språkets synpunkt
föreligga inga vägande skäl för tvifvelsmål om
dikternas öfverförande till svenska i början af
1300-talet. De bevarade handskrifternas jämförelsevis
unga ålder förklarar fullt tillfredsställande de
mötande yngre ordformerna. Att åtminstone två af
Eufemia-visorna funnos på svenska så tidigt som
1340, ådagalägges af Magnus Niclissons inventarium
öfver konung Magnus Erikssons lösegendom ("Nova
acta Soc. scient. Upsal.", VIII), i hvilket bland
andra böcker nämnas "unum Yvan" och "unum librum de
hærtog Frethrik", hvilkas citerande på svenska i
en latinsk förteckning tydligen anger, att de voro
affattade på svenska. Möjligen voro de samma exemplar,
som en gång tillhört konung Magnus’ fader, hertig
Erik. - Jfr G. Storm, "Om Eufemia-viserne" (1874;
i "Nord. tidsskrift for filol. og pædagogik"),
E. Geete, "Studier rörande Sveriges romantiska
medeltidsdiktning. I. Eufemia-visorna" (1875),
och O. Klockhoff, "Studier öfver Eufemia-visorna"
(1881). En förteckning öfver den litteratur, som
behandlar Eufemiavisornas proveniens och ställning
inom Sveriges litteratur, återfinnes i E. Geetes
"Fornsvensk bibliografi" (1903, s. 35-36).
R.G.

Eufemism (af grek. eu, väl, och feme, ord), ret., en
s. k. talfigur, som består däri, att man med beslöjade
eller skonsamt förmildrande och försvagande uttryck
nämner sakförhållanden, hvilkas egentliga och direkta
benämningar skulle verka stötande eller motbjudande;
förskönande omskrifning. Anledningar till bruket af
eufemismer äro oftast medlidsamhet, artighet eller
blygsamhetskänsla, i andra fall vidskepelse eller
skygghet för att säga någonting syndigt, stundom ock
falsk stolthet eller försök att ursäkta sig inför det
egna samvetet. Jfr G. Cederschiöld, "Om eufemism"
(i "Om kvinnospråk och andra ämnen", 1900), samt
Kr. Nyrop, "Ordenes liv" (1901). - Eufemistisk,
förmildrande, förskönande.

Eufemiter. Se Messalianer.

Eufemos (grek. Evyrj/uog), grek. myt., en son af
Poseidon och Europa, deltagare i argonauternas
tåg och den kalydonska jakten, hade
till gemål Herakles’ syster Laonome.
A. M. A.

Eufilicineæ, Egentliga ormbunkar, bot., afdelning
af serien Filicales leptosporangiatæ af klassen
Filicales bland pteridofyterna. Hithörande växter
äro isospora, d. v. s. alla sporerna äro af ett
slag. Ormbunkarna äro vanligen mångåriga örter eller
trädartade. Stammen är hos våra arter en rotstock,
hos många tropiska och subtropiska arter upprätt
och palmlik med en stor bladkrona i toppen. Bladens
utseende är mycket växlande. De fertila bladen äro
vanligen lika de sterila, stundom mer eller mindre
ombildade. På deras baksida sitta sporangiesamlingar,
sori, nakna eller täckta af ett fjäll, svepe,
indusium; hos några täckas sori af den omvikna
bladkanten. Sporangierna äro försedda med en ring af
tjockväggiga celler, som genom sin hygroskopicitet
öppnar och sluter det mogna sporangiet. Prothalliet
(gamofyten) är vanligen bladlikt, grönt och fäst
vid underlaget med talrika rothår; på dess undersida
sitta antheridierna och arkegonierna. På stam och blad
förekomma vanl. talrika egendomliga, glatta, torra
hårbildningar, fjällhår, paleæ. Ormbunkarna
förekomma företrädesvis i länder med varmt och
fuktigt klimat i lös, humusrik jord; talrikast äro
de i tropikerna, där äfven epifytiska, klättrande
och trädartade former förekomma. Mot norden aftaga
de hastigt i antal, i Sverige finnas 32 arter,
på Spetsbergen endast 2. Afdelningen omfattar 8
familjer, af hvilka Hymenophyllaceæ, Cyatheaceæ,
Polypodiaceæ Schizeaceæ
och Osmundaceæ äro de
viktigaste. Jfr Filicales. G. L-m.

Eufon (af grek. eu, väl, och fone, ljud),
mus. 1. Ett af Chladni 1790 uppfunnet instrument,
i hvilket tonerna frambragtes genom stålstafvar,
satta i nära förbindelse med stämda glasrör, hvilka
strökos med våta fingerspetsar. Omfånget var 3 1/2
oktav; klangen liknade glasharmonikans. - 2. Ett
slags tuba. - 3. Ett register i orgelharmonium.
A. L.

Eufoni (af grek. eu, väl, och fone, ljud),
välljud, harmoni. - Eufonisk, välklingande,
välljudande. Motsatsen till eufoni är kakofoni.

Euforbiacéer, bot. Se Euphorbiaceæ.

Eufori (af grek. eu, väl, och ferein, bära),
välbefinnande, i synnerhet sjukas subjektiva
välbefinnande.

Euforion (grek. EvqpoQicov). 1. Enligt sagan son till
Akilles och Helena. Han dödades af Zeus’ blixt. Goethe
gaf namnet E. åt Fausts och Helenas son i andra
delen af "Faust". - 2. Tragisk skald i Aten i 5:e
årh. f. Kr., son af Aischylos, hvars efterlämnade
stycken han uppförde. Äfven skall han med en af
honom själf författad tetralogi ha vunnit priset
i täflan med Sofokles och Euripides. - 3. E. från
Chalkis på Eubea, ansedd lärd och skriftställare i
3:e årh. f. Kr., hvilken dels på vers, dels på prosa
behandlade mytologiska ämnen i den alexandrinska
skolans maner. Af hans skrifter återstå blott
obetydliga fragment. Under senare delen af sin
lifstid var han anställd såsom bibliotekarie hos
konung Antiochos i Syrien. Se Meineke, "Analecta
alexandrina" (1843). - Jfr Euphorion.
A. M. A.

Eufranor, grekisk konstnär af den attiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free