Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1059-1060 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Euphorbiaceæ - Euphorbium, Prustkåda - Euphoria - Euphorion - Euphrasia officinalis, Ögontröst - Euphrosyne - Euphuism - Eupithecia - Euplectes - Eupolis - Eupompos - Eupyrkroit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

euforbiacéer lämna harts. Ett värdefullt virke
fås af Alchornea och Amanoa, kautschuk af Hevea
och Manihot. Frukterna af Baccaurea och Phyllanthus
emblica äro ätliga. Som prydnadsväxter odlas arter af
släktena Euphorbia, Phyllanthus, Codiæum och Ricinus.
O. T. S. (G. L-m.)

Euphorbium, Prustkåda, farm., är den å växten
intorkade mjölksaften af en på Atlasbergen (inom
marokkanska väldet) växande Euphorbiaart, Euphorbia
resinifera Berg, som hör till den kaktusliknande
gruppen af släktet. Den fyrsidiga, 2 m. höga
stjälkens kanter äro på vissa afstånd väpnade med
parvis sittande raka taggar. I de köttiga stjälkarna
göras inskärningar, ur hvilka framkväller en ymnig
mjölksaft, som intorkar på växten och insamlas under
eftersommaren. Pulvret af den intorkade saften utöfvar
en så skarpt retande inverkan på slemhinnorna,
att insamlaren måste binda en duk för munnen och
näsan för att skydda dessa kroppsdelar. Det sålunda
erhållna euphorbium består af oregelbundna bitar af
omkr. 1 cm. i längd och bredd, med en matt smutsgul
eller brunaktig färg och vaxlikt utseende.

Euphorbia resinifera. (Nat. storl.)

Ofta träffas i dessa bitar
hål efter de parvis sittande taggarna, kring hvilka
saften stelnat. Bitar af stjälken, rester af blommor,
blomskaft och frukter finnas inblandade. Bitarna
äro spröda, ha knappt märkbar lukt, men en ytterligt
skarp och ihållande smak. Pulvret förorsakar våldsam
nysning, inflammerar ögonens, munnens och svalgets
slemhinnor samt medför ytterst häftig hosta, om det
med andedräkten införes i lungorna. Det verksamma i
drogen är ett skarpt, amorft harts, benämndt euforbin,
anhydrid af en hartsartad organisk syra; äfven finnes
däri gummi m. m. Euphorbium gör huden röd och kan
efter ett par dagar draga blåsor; det användes
numera endast utvärtes, såsom i det dragplåster,
som benämnes Janins plåster, Emplastrum
Cantharidis c. Euphorbio i Svenska farmakopén.
O. T. S.*

Euphoria Comm., bot., växtsläkte af fam.
Sapindaceæ, innefattande ett fåtal träd i
tropiska Asien. E. Longana, hvars körsbärsstora
frukter, drakögon, äro välsmakande,
odlas ofta i södra och östra Asien.
G. L-m.

Euphorion, tysk tidskrift för litteraturhistoria,
fr. o. m. 1894 utgifven af professor August Sauer. Jfr
Euforion.

Euphrasia officinalis,
ögontröst, bot., väl bekant liten ört af
fam. Scrophulariaceæ. Dess svenska namn härleder
sig däraf, att örten fordom stått i stort anseende
såsom verksam mot ögonsjukdomar. S. A.*

Euphrasia officinalis.

Euphrosyne, pseudonym för skaldinnan Julia
Kristina Nyberg. - Jfr Eufrosyne.

Euphuism, en i England mot slutet af 1500-talet
gängse, betydligt konstlad stilistisk smakriktning,
hvars upphof var J. Lylys roman "Euphues" och som
kan spåras hos tidens dramatiska författare, äfven
Shakspere. Om denna stils egendomligheter se Child,
"Lyly and euphuism" (1894) och art. Lyly.

Eupithecia, zool. Se Malmätare.

Eupletes, zool. Se Eldfinksläktet.

Eupolis (grek. Evjiohg], lustspelsförfattare i
Aten under senare hälften af 5:e årh. f. Kr. E.,
hvilken redan vid sjutton års ålder skall ha
uppfört sitt första drama, räknas vid sidan af sin
samtida, den ännu berömdare Aristofanes, såsom den,
hvilken bragt den s. k. "äldre komedien" till dess
fulländning. Hans lustspel prisas högeligen af de
gamle för sin fantasirikedom, elegans och bitande
kvickhet, men saknade ingalunda den grofkornighet,
som var utmärkande för det äldre lustspelet. Med
Aristofanes delade han den konservativa riktningen
och sträfvandet att med satirens vapen motverka de
nya idéerna. De båda skalderna voro i yngre dagar
vänner, men råkade sedan i delo och beskyllde
hvarandra ömsesidigt för plagiat. E. dog före
det peloponnesiska krigets slut (404 f. Kr.). De
bibehållna fragmenten af hans lustspel äro utgifna af
Meineke, "Græcorum comicorum fragmenta" (1839-57),
och Kock, "Comicorum atticorum fragmenta" (1880-88).
A. M. A.

Eupompos (grek. Evjto/miog), grekisk målare från
Sikyon, omkr. 400-380 f. Kr., var Pamfilos’ lärare
och stiftade den sikyonska målarskolan, hvilken,
liksom Polykleitos inom skulpturen, i synnerhet lade
vikt på en vetenskapligt grundad konstuppfattning.

Eupyrkroit, miner., en genom kolsyrehaltigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>