Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1369-1370 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fano - Fanpluton - Fans bibel - Fansknoppen - Fansoldater - Fant - Fant, Mikael - Fant, Johan Mikael - Fant, Erik Mikael

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hampa; hafsfiske. I äldsta tider hette staden
Fanum Fortunæ och under kejsartiden Colonia Julia
Fanestris.

Fanpluton, krigsv., kallas vid en svensk
infanteribataljon, som medför fana, den afdelning -
en subalternofficer eller underofficer såsom 1:e
fanförare, en underofficer såsom 2:e fanförare och
4 soldater såsom fansoldater - hvilken har fanans
skydd sig anförtrodt. När endast regementsfana
medföres, minskas fanplutonen till 1 korpral,
som för riktflagga, och 2 soldater. Dessa
användas under strid såsom rapportkarlar hos
bataljonschefen. C. O. N.

Fans bibel. Se Gigas librorum.

Fansknoppen. Se Ödmorden.

Fansoldater. Se Fana 1.

Fant l. Langfant (fem. fente), norskt öknamn på
en zigenare eller tattare.

Fant, en för lärd bildning bekant släkt, härstammar
från rådmannen och handlanden Mikael F., som
tog sig namn efter gården Fantas, Närpes socken,
Österbotten. Hans sonson Mikael F. (f. 1676, d. 1746
såsom kyrkoherde i Alfta, Hälsingland) flydde under
"stora ofreden" 1713 öfver till Sverige och blef
stamfader för släktens svenska gren.

1. Mikael F., son af ofvannämnde
kyrkoherden Mikael F., präst, f. 16 aug. 1718 i Alfta
socken, i Gäfleborgs län, d. 7 nov. 1754, inskrefs
som student i Uppsala 1732 och blef filos. magister
1743, prästvigdes 1746 samt anställdes s. å. som
huspredikant hos dåv. överståthållaren i Stockholm,
frih. Fuchs. 1747 blef han e. o. hofpredikant och
1752 kyrkoherde i Eskilstuna m. fl. församlingars
pastorat, i Strängnäs stift. - F. skildras som en
allvarsam och ärlig predikant. Åtskilliga af hans
predikningar äro offentliggjorda. Efter hans
död utkom Christeliga betraktelser öfver samteliga
sön- och högtidsdagars evangelier (1760-62, utg. af
J. M. Fant, förf:s halfbroder).


2. Johan Mikael F., den föregåendes
halfbroder, präst, f. 14 okt. 1735 i Alfta socken,
i Gäfleborgs län, d. 27 febr. 1813 i Leksand, aflade
studentexamen i Uppsala 1751 och promoverades
till filos. magister 1758. Sedan han 1760 blifvit
prästvigd, kallades han s. å. till huspredikant
hos dåv. presidenten i Kommerskollegium frih. Karl
Rudenschöld, tjänstgjorde 1766 som ambassadpredikant
vid den beskickning, som i Köpenhamn afhämtade
kronprinsens brud, blef 1768 ord. hofpredikant och
förste pastor vid Lifdrabantkåren. 1772 utnämndes han
till teol. doktor och domprost i Västerås och kallades
1796 nära nog enhälligt till kyrkoherde i Leksands
församling. 1802 utnämndes han till prost. Såsom
fullmäktig för Västerås stifts prästerskap bevistade
F. de fem riksdagarna 1778-1800 och var därunder tre
gånger medlem af hemliga utskottet. F. ansågs vara en
af sin tids ypperste andlige talare. Efter honom som
mönster sökte de unge inom ståndet att utbilda sig,
och till
deras tjänst utgaf han (1783), under titeln "Anvisning
att predika", en bearbetning af K. Bastholms "Den
geistlige talekunst". Utom predikningar och tal utgaf
han därjämte Salighetens ordning, till de enfaldiges
tjenst (1799; flera gånger omtryckt). I sina yngre år
uppträdde F. äfven såsom vitter författare. Några
af hans skaldestycken äro tryckta i sällskapet
"Vitterleks" s. k. "Öfningar".


3. Erik Mikael F., son af F. 1, häfdaforskare,
f. 9 jan. 1754 i Eskilstuna, d. 23 okt. 1817
i Uppsala, erhöll ett stöd och en vårdare i den
föregående, då fadern aflidit, redan innan F. fyllt
sitt första år. Vid tio års ålder skickades han
med informator till Uppsala, där han 1776 blef
filos. magister (primus), s. å. e. o. amanuens vid
akademiska biblioteket, 1777 docent i vältalighet,
1779 e. o. vice bibliotekarie och 1781 professor
i historia. 1788 blef han, med bibehållande af
professuren, kyrkoherde i Alunda och Morkarla,
prästvigdes 1789, blef teol. doktor vid kröningen 1800
och presiderade vid prästmötet i Uppsala 1802. 1816
fick F. på egen begäran afsked med emeritus’ lön. Från
1793 till sin död var F. ledamot i kommittéerna
till psalmbokens förbättring. F. blef 1782 medlem
af Vet.-societeten i Uppsala, 1793 af Vitt. hist. o,
ant. akad. och 1797 af Skandinav, litteratur-selskabet
i Köpenhamn. - F. var en flitig forskare och egde en
omfattande insikt i fäderneslandets häfder. Redan
innan han vann filosofiska graden, hade han, tillika
med C. G. Nordin, börjat samla och granska källorna
för vår äldre historia och sedan att ur tryckta och
otryckta urkunder samla och redigera ett Corpus
historicorum et diplomatum. Flera af F:s arbeten
innehålla en skatt af historiska uppgifter, men han
litade alltför mycket på sitt utomordentliga, af en
ofantlig massa detaljer belastade minne, för att han
icke ofta nog skulle göra sig skyldig till misstag,
och fördjupade sig gärna i detaljer, utan att rätt
kunna skilja mellan hufvudsak och bisak. Han är en
typisk representant för den riktning inom 1700-talets
svenska historieskrifning, som gick ut på att
samla och utgifva blandade aktstycken samt uppleta
och efter yttre tillfälliga grunder systematisera
historiska notiser utan förmåga att tränga djupare
in i företeelsernas verkliga betydelse eller att
öfverskåda och karakterisera större epoker. Hans stil
var ej felfri, men lätt och flytande, och särskildt
utmärkte sig hans muntliga föredrag för raskhet och
lif. - Bland F:s många tryckta skrifter intaga hans
akademiska afhandlingar, 328 disputationer och 14
program, en viktig plats. För öfrigt märkas Kort
utkast til konung Gustaf Adolfs historia (1784-85),
Utkast til föreläsningar öfver allmänna historien
ifrån sextonde seculi början (1786-1800), Handlingar
til uplysning af svenska historien (1789-1802),
Fortsättning af Lagerbrings Svea rikes historia
(1794), omfattande tiden 1457

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>