- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker /
1397-1398

(1907) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farmaceutiska institutet - Farmaci - Farmacie kandidat - Farmagud - Farmakodynamik - Farmakognosi - Farmakokatagrafologi - Farmakoke - Farmakolit - Farmakologi - Farmakopé

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedermera till 20,050 kr. 1901 höjdes statsanslaget
ytterligare till 34,000 kr., hvartill kommo 4,000
kr., som utgå från de studerandes afgifter, så att
institutets stat fr. o. m. 1902 beräknats till 38,000
kr. Lärarpersonalen utgöres af 2 e. o. professorer
(i kemi och botanik), af hvilka den ene äfven är
institutets föreståndare, 2 lärare (i teknisk farmaci
och fysik), 1 extra lärare (i bakteriologi) och 4
assistenter (i kemi, 2, botanik och fysik). Rörande
undervisning och examina se Apotekare. Antalet
deltagare i den vid institutet anordnade lärokursen
för apotekselever var 1906 38, af hvilka 33 aflade
farmacie kandidatexamen i jan. 1907. Institutets egna
lärjungar (d. v. s. farmacie kandidater, som studera
på apotekarexamen), hvilka antagas hvartannat år,
utgjorde år 1906 90 under vårterminen (15 jan.-31 maj)
och 80 under höstterminen (15 sept.-15 dec.). Sedan
1891 eger kvinna samma rätt som man att anställas
vid och inneha apotek. - Högsta ledningen af
institutet utöfvas af en styrelse, som består af en
ordförande, förordnad af K. M:t. och 4 ledamöter,
af hvilka den ledamot af K. Medicinalstyrelsen,
som där föredrager apoteksärenden, är själfskrifven
och de öfrige utses för 4 kalenderår, 2 af K. M:t
och 1 af Apotekarsocietetens direktion. Därest den
nyssnämnde ledamoten af Medicinalstyrelsen förordnas
till ordförande, utser K. M:t annan person att
under tiden vara ledamot af institutets styrelse.
S. J-n.

Farmaci (af grek. farmakon, läkemedel) var
förr likbetydande med hela "ars pharmaceutica",
d. v. s. konsten att bereda läkemedel, och omfattade
då läran om igenkännandet, insamlandet och bevarandet
af de organiska drogerna jämte beredningen af
läkemedlen. Numera betecknar ordet endast läran
om beredningen af läkemedlen och grunderna för
densamma. Farmaci blir sålunda en afdelning
af farmakologien (läkemedelsläran) i dennas
vidsträcktaste mening. - I de romanska länderna
benämnes äfven själfva lokalen, där läkemedel
försäljas, Farmacia (it. och sp.), Pharmacie
(fr.), således hvad som i Sverige kallas apotek.
O. T. S.*

Farmacie kandidat, den, som aflagt farmacie
kandidatexamen. Se Apotekare och Farmaci.

Farmagud, nord. myt. Se Farma-Tyr.

Farmakodynamik (af grek. farmakon, läkemedel,
och dynamis, kraft), med., läran om läkemedlens
verkningar på organismen, såväl den friska som den
sjuka. Den delas i 1. Allmän farmakodynamik,
som redogör för begreppet läkemedel och dettas
ställning till begreppet gift; för de allmänna
lagarna för läkemedlens verkningar på djur- och
människoorganismen (deras uppsugning, förekomst
och förändringar i kroppen samt deras afskiljande ur
denna); vidare i allmänna drag för läkemedelsformerna,
deras anbringande och dosering äfvensom för de system,
enligt hvilka man ordnat läkemedlen; 2. Särskild
(Speciell) farmakodynamik
, som afhandlar hvarje
särskildt läkemedels fysiologiska och terapeutiska
verkningar (på den friska eller sjuka organismen)
samt angifver reglerna ("indikationerna") för hvarje
läkemedels dosering och användning i särskilda fall i
sammanhang med framhållandet af "kontraindikationer",
d. v. s. symtom och förhållanden hos den sjuke, hvilka
förbjuda läkemedlets användning. O. T. S. (C. G. S.)

Farmakognosi (af grek. farmakon, läkemedel,
och gnosis, kunskap), med., farm., läran om de
organiska, s. k. enkla drogerna (simplicia) eller
de naturprodukter ur växt- och djurriket, hvilka
användas till beredning af läkemedel. Farmakognosien
eller läran om materia medica framställer sålunda
de organiska drogernas härstamning, deras yttre och
inre utseende och byggnad (äfven den mikroskopiska),
deras lukt, smak och öfriga egenskaper, deras
beståndsdelar, bästa tiden och sättet för deras
insamling och förvaring; den redogör äfven för
drogernas handelsvägar, olika handelsslag och
förekommande förfalskningar samt dessas igenkännande
äfvensom för de system, enligt hvilka man ordnat
farmakognosiens innehåll. Farmakognosien omfattar
numera hufvudsakligen vegetabiliska droger,
emedan de animaliskas antal högeligen minskats
och fortfarande alltmer minskas. Behandlingen
af de s. k. oorganiska drogerna tillhör kemien.
O. T. S.*

Farmakokatagrafologi (af grek. farmakon,
läkemedel, katagrafein, nedskrifva och logos,
lära), med., receptskrifningskonst, utgör den
afdelning af den allmänna farmakodynamiken,
som lämnar regler för affattandet af recept,
d. v. s. de föreskrifter, som läkaren nedskrifver
och enligt hvilka ett läkemedel skall tillblandas
och användas vid ett gifvet sjukdomsfall.
(C. G. S.)

Farmakokemi. Se Farmaceut.

Farmakolit, miner., monoklina, nålformade
kristaller af sammansättningen 2HCaAsO4+5H2O,
förekommer t. ex. vid Andreasberg,
Joachimsthal, Markirch o. s. v.
A. Hng.

Farmakologi (af grek. farmakon, läkemedel,
och logos, lära), med., läran om läkemedlen i
vidsträcktaste omfattning, delas i
farmakognosi. farmakodynamik och
farmaci (se dessa ord). Ej
sällan användes numera ordet i ung. samma betydelse
som farmakodynamik. O. T. S. (C. G. S.)

Farmakopé (af grek. farmakopoiia, läkemedelsberedning,
lat. pharmacopæa), eg. konsten att bereda
läkemedel, eller kännedomen om de receptformler
och farmaceutiska operationer, enligt hvilka
läkemedlen på ändamålsenligaste sätt beredas. I
Sverige betyder farmakopé numera uteslutande den af
Sundhetskollegium (nu Medicinalstyrelsen) utgifna
samt af K. M:t stadfästa och påbjudna samlingen
af föreskrifter och formler, hvilka skola gälla
till efterrättelse för apotekaren och farmaceuten
vid beredandet af läkemedel. Farmakopén bestämmer
därjämte, hvilka droger böra på apoteken hållas
i förråd, deras beskaffenhet och förvaringssätt
m. m. Den är sålunda ett slags lagbok för det
farmaceutiska yrkets praktiska utöfning. I Sverige
gällde förut den på latin affattade Pharmacopœa
suecica
, hvars 1:a uppl. utkom 1775, 2:a 1779, 3:e
1784, 4:e 1790, 5:e 1817, 6:e 1845 och 7:e 1869
(4 gånger omtryckt), af hvilken äfven en svensk
(icke officiell) öfv. utkommit. Före 1775 nyttjades
Pharmacopœa holmiensis, som utkom 1686.

Från och med 1902 är i vårt land gällande Svenska
farmakopén
, som väsentligen skiljer sig från sina
föregångare ej blott därigenom, att den är affattad
på svenska, utan framför allt därigenom, att den
innehåller bestämda föreskrifter om de sätt, hvarpå
de olika läkemedlen skola pröfvas. - För att i den
mån sådant kan anses erforderligt



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:12 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbg/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free