Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fastställelsetalan - Fast torpedbatteri - Fasvinkel - Fasvisare - Fat (Helfat) - Fatabur - Fataburen - Fatal - Fatalier - Fatalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begreppet fastställelsetalan innebär måste man göra sig
reda för, af hvilka olika slag en processuell talan
kan vara. Man skiljer, med hänsyn till beskaffenheten
af det rättsskydd, som i rättegång kan af käranden
begäras, emellan fullgörelsetalan, fastställelsetalan
och talan om konstitutiv dom. Då en person anhängiggör
en civil process, gör han vanligen gällande, att han
eger ett anspråk i privaträttslig mening (d. v. s. en
rättighet att fordra en prestation); han vill genom
processen vinna en dom, som förpliktar motparten,
svaranden, att fullgöra denna prestation. En sådan
talan är en fullgörelsetalan. Domen, hvarigenom denna
talan bifalles, framträder i allmänhet i yttre måtto
såsom blott förpliktande svaranden att fullgöra den
prestation, som käranden fordrat, men innehåller i
och med detta förpliktande äfven en fastställelse,
att den påstådda rättigheten existerar. En kärandes
talan kan emellertid afse att af domstolen erhålla
en dom, som innehåller blott en fastställelse,
vare sig af ett anspråk i ofvannämnda mening eller
af en annan rättighet, t. ex. eganderätt, icke
därjämte ett förpliktande. Denna sistnämnda talan
kallar man en fastställelsetalan. Den kan vara
antingen positiv eller negativ. I förra fallet vill
käranden ha fastställdt, att han är berättigad,
i det senare, att han icke är förpliktad. Det gifves
vidare anspråk, som gå ut på att ernå en rättsändring
och som tillika äro af den beskaffenhet, att, i
den händelse de genom dom bifallas, själfva domen
bringar till stånd förändringen. Domen säges i dessa
mål vara af konstitutiv natur. Det typiska exemplet
är talan om äktenskapsskillnad. Då domstolen dömer
till äktenskapsskillnad, åstadkommes upplösningen af
äktenskapet genom själfva domen; ehuru i dessa mål
ej är fråga om en blott fastställelse (fastställelse
af rättighet att ernå äktenskapsskillnad), utan
en rättsändring åsyftas, erfordras ej för dess
genomförande någon särskild verkställighet utöfver
det uttalande, som innefattas i domen. Häri ligger
det för de konstitutiva domarna karakteristiska.
Hvad nu särskildt angår fastställelsetalan, så saknas
i svensk rätt hvarje allmänt stadgande därom. I
en del särskilda fall är enligt åtskilliga lagrum,
af hvilka det mest omfattande är 6 § i k. förordn.
om tioårig preskription och om årsstämning 4 mars
1862, fastställebetalan medgifven. Man har af
den omständigheten, att denna talan uttryckligen
tillåtits i vissa fall, dragit den slutsatsen,
att samma talan i öfrigt är förbjuden. Denna åsikt
har anhängare inom teorien och är ganska allmänt
omfattad af vårt lands praktiska jurister. I
rättspraxis torde man, åtminstone i fråga om
fordringsrättigheter, vara böjd för att icke tillåta
fastställelsetalan i andra fall än lag angifver. På
goda grunder kan dock ifrågasättas, om åsikten
är riktig. Teoretiskt tillfredsställande är den
enligt vår mening icke, ej heller är den i praktiskt
afseende tilltalande. Från teoretisk synpunkt sedt,
beror frågan om fastställelsetalans tillåtlighet
därpå, huruvida till grund för en sådan talan kan
ligga ett befogadt anspråk på rättsskydd. Är detta
ej fallet, bör talan afvisas, i motsatt fall kan
näppeligen ett förvägrande af processuell rättshjälp
på allmänt giltiga grunder rättfärdigas. Det
riktiga torde i öfverensstämmelse härmed vara, att
under vissa förutsättningar fastställelsetalan bör
medgifvas. Förutsättningarna kunna formuleras så:
det skall
föreligga en rättsovisshet, som inverkar menligt på
kärandens rättssituation och hvartill svaranden genom
sitt förhållande gifvit anledning. I utländsk modern
processrätt är denna princip godkänd.
Den negativa fastställelsetalan gick i den
äldre processteorien under namnet provokatorisk
rättegång. Benämningen hade sitt upphof däraf, att
ifrågavarande talan ansågs innefatta en anmaning från
kärandens, provokantens, sida till svaranden att kära,
d. v. s. talans innebörd förmenades vara den, att
kärande, som ansåge sig icke vara förpliktad gentemot
svaranden, anmanade denne att göra sin förmenta rätt
gällande, på det att käranden sålunda måtte kunna
erhålla en friande dom. Denna äldre uppfattning med
dess konsekvenser är numera öfvergifven. Man erkänner
allmänt, att den s. k. provokatoriska rättegången
bör uppfattas från den synpunkt, som i beteckningen
negativ fastställelsetalan kommer till uttryck.
E. K.
Fast torpedbatteri. Se Torpedbatteri.
Fasvinkel, elektrot. Se Fasförskjutning.
Fasvisare, elektrot., ett instrument, som angifver
fasförskjutningen (se d. o.) mellan ström och spänning
i en växelströmsledning. A. E-m.
Fat (Helfat) l. Åm, fordom brukligt rymdmått för
flytande varor (hufvudsakligen vin, sprit o. s. v.),
= 4 ankare = 60 knr = 157 l. - Som viktberäkning
användes förr emellanåt 1 fat osmundsjärn, = 20 L?
viktualievikt = 170 kg. - Det gamla danska rymdmåttet
fat (fad) var = 4 oksehoveder = 24 ankere = 944,3
l. och har senare stundom beräknats = 272 potter =
262,8 l.
Fatabur. Se Fatbur. - Fataburs län. Se Länsväsen.
Fataburen, kulturhistorisk tidskrift, som 1906 började
utgifvas af Nordiska museets styresman B. Salin och
som trädt i stället för "Meddelanden från Nordiska
museet". Tidskriften, som utkommer med 4 hftn årligen,
innehåller kulturhistoriska uppsatser och anmälningar
samt redogörelse för museets förvaltning. - "Den
swenska fatburen" 1767-71 utgafs af Erik Ekholm
(se denne).
Fatal (lat. fatalis, af fatum, öde), af ödet bestämd,
ödesdiger; fördärflig, olycksbringande, sorglig;
ledsam, förtretlig, försmädlig.
Fatalier (af lat. fatalis i bet. af oåterkallelig,
som ej kan ändras; jfr Fatal), jur., i lag
bestämd tid, fatalietid, inom hvilken något
skall fullgöras, t. ex. besvär anföras, en tjänst
sökas o. s. v. Fullgöres ej inom fatalietiden hvad
föreskrifvet är, förloras rätten att företaga den
handling, för hvilken fatalierna äro stadgade. -
Fataliedag, den sista dagen under
fatalietiden. Infaller denna dag å söndag eller
annan allmän helgdag, må den åtgärd, för hvilken
fatalietiden är bestämd, företagas å nästa söckendag
(enligt lag 14 juni 1901, hvilken dock afser endast
rättegångs- och utsökningsmål samt domstolsärenden). -
Fatalietimme, den timme å fataliedagen (vanl. kl. 12
middagen), före hvilken det, som är föreskrifvet,
skall vara fullgjordt. L. A. (I. Afz.)
Fatalism (af lat. fatum, öde), den form af determinism
(se d. o.), enligt hvilken den mänskliga viljan
är bunden af en yttre nödvändighet, vanligen ett
opersonligt öde (jfr Fatum), som drifver henne
att oberoende af sin egen natur handla på ett visst
sätt eller åtminstone så, att ett visst resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
