- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
55-56

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferdinand II - Ferdinand, konungar af Portugal - Ferdinand I - Ferdinand II August Frans Anton - Ferdinand, romersk-tyska kejsare - Ferdinand I - Ferdinand, II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skickligt organiseradt spioneri- och polissystem
sökte han kväfva hvarje frihetssträfvande i dess
födsel. På det andliga området verkade han i samma
syfte genom sträng censur och genom att upprätthålla
prästväldet samt jesuiternas inflytande. En rad af
sammansvärjningar visade, huru F:s styrelsesystem
skattades i riket. I jan. 1848 utbröt slutligen på
Sicilien en revolution, hvilken snart efterföljdes
af allvarsamma oroligheter äfven i Neapel. F. såg
sig nu nödsakad att bevilja en efter franska kartan
af 1830 bildad konstitution, men förmådde därmed ej
hindra, att sicilianska parlamentet (13 april 1848)
förklarade den bourbonska dynastien afsatt. I
Neapel måste konungen medgifva författningens
modifierande i demokratisk riktning och nödgades
afsända en neapolitansk armé till norra Italien
för att deltaga i befrielsekriget mot Österrike
(april s. å.). Man misstrodde likväl ärligheten
i konungens tillvägagående, och i staden Neapel
uppstodo oroligheter. F. lät från fortena bombardera
hufvudstaden och ådrog sig därigenom binamnet "kung
Bomba". Med schweizarregementenas och de tygellösa
lazzaronernas tillhjälp betvang han de liberale
och nedslog allt motstånd. Först sedan Sicilien
(i maj 1849) blifvit kufvadt, kunde F. upphäfva
konstitutionen och återtaga sin gamla ställning
såsom absolut konung. En grym förföljelse öfvergick
alla, som varit med om den fria författningens
införande eller försvarat densamma (1850 försmäktade
omkr. 20,000 politiskt komprometterade personer
i fängelse). Dessa skändligheter väckte hela
det civiliserade Europas harm. England och
Frankrike gjorde föreställningar, hvilka hånfullt
tillbakavisades af F., som undanbad sig all främmande
inblandning i sitt rikes angelägenheter. Efter ett
attentat mot konungen (8 dec. 1856) förklarade
denne Neapel i belägringstillstånd och drog sig
tillbaka till Caserta, där han tillbragte sina sista
lefnadsår. – F. trädde 1832 i äktenskap med Maria
Kristina af Sardinien, som födde honom kronprinsen
Frans (sedermera Frans II). Efter hennes död (1836)
förmälde sig F. 1837 med Teresia, dotter af ärkehertig
Karl af Österrike, med hvilken han hade nio söner och
fyra döttrar. Jfr De Cesare, "La fine di un regno. I:
Regno di Ferdinando II" (1900).

(V. S–g.)

Ferdinand (Fernando, Ferñao),
konungar af Portugal: 1. F. I,
f. 1340, d. 1383, var son till Peter den grymme
och Inés de Castro, tillträdde regeringen 1367 och
började 1369, i förbund med Aragonien och England, ett
krig mot Henrik II af Kastilien, på hvars krona han
gjorde anspråk. 1371 måste han sluta fred i Alcoutim
på ofördelaktiga villkor. Efter Henriks död, 1379,
förnyade han sina anspråk och började ett nytt krig
(1381–83), i hvilket hans flotta tillintetgjordes,
och som han slutade utan framgång. F. var rikt
begåfvad, men sinnlig och karaktärslös samt illa tåld
af sina undersåtar. – 2. F. II August Frans Anton,
titulärkonung, f. 29 okt. 1816 i Wien, d. 15 dec. 1885
i Lissabon, var äldste son till hertig Ferdinand
af Sachsen-Koburg-Gotha-Koháry, förmäldes 1836 med
Maria II da Gloria, drottning af Portugal, och erhöll
konungatitel 16 sept. 1837. Efter sin gemåls död,
15 nov. 1853, blef han regent under sin äldste sons,
Peter V:s, minderårighet (15 nov. 1853–16 sept. 1855)
och lyckades trots sin tyska härkomst genom klok och
författningstrogen styrelse göra sig populär. F.
ingick 10 juni 1869 nytt gifte med Elise Hensler,
som upphöjdes till grefvinna af Edla. Han afböjde
s. å. den honom erbjudna spanska kronan.

Ferdinand, romersk-tyska kejsare:

illustration placeholder

1. F. I, kejsar Karl V:s yngre broder, f.
10 mars 1503 i Alcalá de Henáres i Spanien, d. 25 juli
1564 i Wien, erhöll vid delningsfördraget
i Worms 1521 de österrikiska arfländerna
(ärkehertigdömet Österrike,
Steiermark, Kärnten och Krain, hvartill senare
lades habsburgarnas besittningar i Schwaben
samt Tyrolen). S. å. förmälde han sig med den
ungersk-bömiske konungen Vladislavs dotter, Anna,
och utsågs (1526) efter sin svåger konung Ludvigs död
till konung öfver Böhmen och Ungern. F. blef sålunda
den egentlige grundläggaren af den österrikiska
monarkien. Ett motparti i Ungern upphöjde emellertid
till konung fursten af Siebenbürgen Johan Zapolya;
med honom och hans beskyddare sultan Soliman utkämpade
F. under hela sin följande regeringstid heta strider
(belägring af Wien 1529), hvilka slutade med Ungerns
delning mellan F. och turkarna. 5 jan. 1531 valdes
F. till romersk konung, var därefter sin broders
ställföreträdare vid de flesta riksdagarna och
efterträdde honom 24 mars 1558 såsom kejsare. Ehuru
varmt tillgifven katolicismen, visade F. fördragsamhet
mot protestanterna, emedan han insåg omöjligheten
att undertrycka dem (fördraget i Passau och
religionsfreden i Augsburg voro sålunda hans verk);
för öfrigt önskade han en kyrklig försoning ungefär
efter teologen Cassanders (se denne) yrkanden. –
Litt. angifves närmare af W. Maurenbrecher i hans
uppsats öfver F. i "Allg. deutsche biographie".

illustration placeholder

2. F. II, den föregåendes sonson, hertig Karls af
Steiermark och Marias af Bajern son, f. 9 juli 1578
i Graz, d. 15 febr. 1637 i Wien. F. uppfostrades
af jesuiterna (särskildt åren 1590–95 som lärjunge
i jesuitskolan
i Ingolstadt, samtidigt med sin kusin Maximilian af
Bajern), och dessa väckte hos honom ett oblidkeligt
hat till protestantismen. Det brukar berättas, att han
på den hel. jungfruns altare i Loreto aflade löftet
att göra den katolska läran allenahärskande i sina
länder. Sedan han 1596 tillträdt styrelsen öfver
Steiermark, Kärnten och Krain, inledde han där en
våldsam katolsk reaktion, och inom några få år var
protestantismen där helt och hållet utrotad. Sedan
F. blifvit, redan under kejsar Mattias’ lifstid,
utsedd till eventuell konung af Böhmen 1617 och af
Ungern 1618, fruktade dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:45:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbh/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free