Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fessan (Fezzan) - Fessels rotationsapparat. Se Rotationsapparat - Fessenden, William Pitt - Fessler, Ignaz Aurelius - Fessler, Joseph - Fest. Se Kyrkofest - Festa, Costanzo - Festina lente - Festiniog, Blaenau F. - Festivitet - Festivo l. Con festivita - Feston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällsynta, men vatten finnes i ganska riklig mängd i
jorden. Detta grundvatten användes äfven till att
vattna fälten. Af vilda djur märkas hyenor och
sjakaler, ökenräfvar, gaseller, manfår och strutsar.
De förnämsta husdjuren äro kamelen, geten och ett
par fårarter; åsnor och hästar äro sällsynta.
Befolkningen skattas till 100,000 à 120,000 inv., de
allra flesta bofasta i omkr. 90 orter. De äro
blandningar af kringboende folk, tibbu, bornu, tuareger,
berber och araber, till hvilka senare höra de
nomadiserande stammarna riah, hotmān och megārha.
De tala kanuri (bornuspråk), arabiska samt tuareg- eller
tibbu-språken. Den allmänna religionen är
islam. I oaserna odlas hvete, korn, majs, durra, hirs,
meloner, gurkor, tobak, oliver, bomull, fikon och
mandlar, men hufvudfödan lämnar dock dadelpalmen,
som finnes i en mängd varieteter. Industrien är
obetydlig, mest tillverkning af ylle- och bomullsväfnader
samt af mattor, hvilka flätas af palmblad.
Handeln är likaledes ringa, i synnerhet sedan den
förr blomstrande slafhandeln aftagit. Dock går
genom F. en af hufvudfarvägarna från Medelhafvet till
Sudan. F. är indeladt i sju mudirijer (distrikt), hvilkas
styresmän (mudirer) tillsättas af den i hufvudstaden
residerande kaimakamen. Förvaltningen är
mycket godtycklig. Trots sin rikedom lämnar landet
blott omkr. 800,000 piaster (omkr. 130,000 kr.)
årligen i statsinkomster. – Hufvudstad är Mursuk.
Andra mer betydande orter äro Sokna, Gatrun och
Tümmo längst i s., alla, liksom Mursuk, belägna
utefter karavanvägen Tripoli–Tschad. – F. är det
gamla Phazania, garamanternas land, hvars hufvudstad
Garama (det nuv. Djerma el-Kedīma) omtalas
redan af Herodotos. Garamanterna antogo kristendomen
567, men i slutet af följande årh. införde
araberna islam. Där regerade sedan egna arabfurstar
af olika dynastier, till dess Muhammed el-Mukni
1811 eröfrade landet för Tripolis räkning. Senare
gjorde Abd-el-Dschelis landet själfständigt (1837–42),
men han dukade snart under för den turkiske
fältherren Askar Ali. – Bland europeiska resande,
som besökt F. och gjort det kändt, må nämnas Hornemann
(1798), Lyon (1819), Clapperton (1822),
Barth (1850–55), E. Vogel (1854), H. Duveyrier
(1860), M. v. Beurmann (1862), G. Rohlfs (1866
och 1878–79) samt Nachtigal (1869-70).
J. F. N.
Fessels rotationsapparat. Se Rotationsapparat.
Fessenden [fe′səndən], William Pitt,
nordamerikansk politiker, f. 1806 i Boscawen, New
Hampshire, d. 1869 i Portland, Maine, blef 1827
advokat i Portland i Maine och började 1832 sin
politiska bana i staten Maines lagstiftande församling,
där han snart kom att intaga en ledande
ställning. 1840 valdes han af whigpartiet till
medlem af kongressens representanthus, men undanbad
sig 1843 återval. I senaten insattes han 1854
genom en koalition af whigs och de slafverifientliga
demokraterna i Maine och väckte genast stort
uppseende genom ett glänsande tal mot Kansas-Nebraska-billen.
F. tog sedan en ledande andel i bildandet
af det republikanska partiet och inlade under
inbördeskriget stora förtjänster på den kräfvande
posten som ordförande i senatens finanskommitté.
Då Chase i juni 1864 utträdde ur Lincolns kabinett,
blef F. hans efterträdare som finansminister och
lyckades genom kloka och energiska åtgärder under
krigets sista skede upprätthålla unionens hårdt
ansträngda kredit. Han återvände i mars 1865 till
sin plats i senaten samt utöfvade som ordförande i
båda husens gemensamma ”rekonstruktionskommitté”
stort inflytande på ordnandet af de besegrade
sydstaternas konstitutionella ställning. Ehuru ifrig
motståndare till presidenten Johnsons politik trotsade
F. sitt eget partis allmänna mening genom att 1868
rösta emot Johnsons domfällande.
V. S-g.
Fessler, Ignaz Aurelius, tysk präst, f.
1756 i Ungern, d. 1839 i Petersburg, blef 1773 medlem
af kapucinorden, utnämndes 1784 till lektor och
kort därpå till professor i orientaliska språk vid
universitetet i Lemberg, invecklades 1787 i en process
med anledning af sin tragedi Sidney, såg sig därför
nödsakad att fly, öfvergick 1791 till protestantismen
och var ifrån 1796 i Berlin sysselsatt med litterära
arbeten. 1809 blef han hofråd samt professor i
orientaliska språk och filosofi i Petersburg. Men
äfven denna befattning förlorade han (1810), då
man trodde sig spåra ateism i hans föreläsningar.
Slutligen blef han generalsuperintendent öfver lutherska
församlingen i Petersburg. Redan i sin ungdom
blef F., genom en hemlig skrifvelse till kejsar Josef
II, orsaken till upphäfvandet af alla klosterfängelser
i den österrikiska monarkien. Under sin vistelse i
Berlin stiftade han ”Mittwochs- und humanitätsgesellschaft”.
F. skref åtskilliga mycket lästa historiska
romaner, frimurarskrifter och historiska arbeten
(Geschichte der Ungarn und ihrer landsassen, 10 bd,
1812–25; 2:a uppl., 5 bd, 1867–83, m. fl.).
Intressant är hans själfbiografi: Rückblicke auf meine
siebzigjährige pilgerschaft (1824; 2:a uppl. 1851).
Fessler, Joseph, österrikisk biskop, f. 1813,
d. 1872, var först professor i teologi i Wien och
sedan biskop i S:t Pölten. Han gjorde sig mest
bekant under det vatikanska konsiliet 1870, före
hvars öppnande han offentliggjorde ett mycket
diplomatiskt skrifvet arbete om konsiliets uppgift. Såsom
sekreterare vid detta möte arbetade han ifrigt för
antagandet af dogmen om påfvens ofelbarhet. Biogr.
af Erdinger (1874).
Fest (af lat. festum). Se Kyrkofest.
Festa, Costanzo, italiensk kompositör,
inträdde 1517 såsom sångare i påfliga kapellet och
dog 1545. Han betecknas af både Burney och
Baini såsom den mest betydande italienske
tonmästaren före Palestrina. Af hans kompositioner äro
endast få tryckta: trestämmiga motetter och madrigaler,
åttastämmiga litanior m. m. Ett Tedeum
af F. sjunges än i dag vid påfve- och kardinalsval
äfvensom på Kristi lekamens dag och lär vara af
beundransvärd skönhet.
A. L.*
Festina lente, lat., skynda långsamt!, d. v. s.
skynda utan att fjäska! (enl. Suetonius ett af kejsar
Augustus ofta brukadt ordstäf). Jfr Eile mit
weile.
Festinlog, Blaenau F. [festi′niåch], stad i
grefsk. Merioneth, Wales, vid Dwyryd. 11,435 inv.
(1901). Rika koppargrufvor och skifferbrott
(3,500 arbetare).
Festivitet (lat. festivitas), festlighet, högtidlighet.
Festivo l. Con festivita, it., mus., festligt,
högtidligt.
Feston (af fr. feston, it. festone, sannolikt af
lat. festus, festlig), bågformigt slingade band af
sammanflätade naturliga blommor, löfverk, frukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
