- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
207-208

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filigran - Filikromen - Filinto Elysio. Se Manoël do Nascimento - Filioque - Filip - Filip, hertigar af Burgund - Filip I, den djärfve - Filip II, den gode

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

insmälta. Denna teknik var känd redan af de gamle
romarna och nådde sedermera i Venezia under 1500- och
1600-talen sin högsta grad af fulländning. Prof
finnas i de flesta konstindustriella samlingar, jämväl
i svenska statens i Nationalmuseum och å Ulriksdal.
Ungefärligen likbetydande benämningar äro it. vitro
di trina, a ritorti, a reticelli
. – 3. (Jfr Filagram)
Vattenstämpel å papper. Se Vattenstämpel.
Upk.*

Filikromen, benämning på en ryktbar gatmusikant
i Stockholm på 1810-talet, om hvars lefnadsöden
man ej vet mera, än att han var f. d. gardist.
”Ehuru han blott för den lägsta folkklassen var
rolighetsminister, smögo sig dock mången gång vettet
och bildningen för att göra några minuters bekantskap
med denna parodi på folksångare, hvilken med
alla segertecken af en Bacchi hjälte, fastän själf ett
krigsbyte för den milde gudens eröfringar, stod där
– vild, rödbrusig och försupen – bland en troget
lyssnande folkskara och under de sällsammaste
åtbörder, det våldsammaste ansiktsspel sjöng till sin
skorrande fiol allehanda visor och slagdängor,
somliga af egen tillverkning, merendels utmärkta af en
förvånande oförskämdhet och inblandning af Filikromens
beryktade namn” (Rydqvist). – Namnet F.
gafs sedermera åt en samling skämtsamma visor,
utgifna af pseudonymen Axel I. Ståhl (L. Th. Öberg)
1850–65 (9 h., ord och musik; delvis flera
uppl.).
A. L.*

Filinto Elysio. Se Manoël do Nascimento.

Filioque [filiåkve], lat. (”och af Sonen”), ord,
som det inom den västerländska kyrkan, under
inflytande af Augustinus’ treenighetslära, småningom
blef öfligt att tillägga till den punkt i den
nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen, som ursprungligen
lärde den Helige andes utgående endast ”af
Fadern”. Tillägget synes ursprungligen ha gjorts utan
någon mot den österländska kyrkan polemisk syftning,
men fasthölls trots den lifliga anstöt det där
väckte, vann slutligen officiell kyrklig stadfästelse
och blef en af anledningarna till schismen mellan
grekisk-katolska och romersk-katolska kyrkorna. Än
i dag spelar denna punkt en roll i de båda
kyrkornas inbördes polemik, och den härpå syftande
beskyllningen för ”symbolförfalskning” hör till
den grekiska kyrkans hufvudanklagelser mot den
romerska.
(E. Bg.)

Filip, svensk konung, var son till Inge d. ä:s
broder och medregent Halsten samt efterträdde, jämte
sin broder Inge d. y., konung Inge d. ä. vid dennes
frånfälle. I Västgötalagens konungalängd heter det
om de båda bröderna, att ”de foro väl med
Sverige”, och om F. säges, att ”ingen kunde beskylla
honom för lagkränkning”. Han var enligt en nära
samtidig, till Hervararsaga fogad konungalängd
gift med den norska konungadottern Ingegärd (se
denna) samt endast kort tid konung och afled 1118,
hvarefter brodern var ensam konung. Öfver huru stor
del af riket de rådde, är svårt att veta.
V. S–g.

Filip (fr. Philippe), hertigar af Burgund.

1. <sp>F. I, den djärfve</b>, stiftare af det yngre
huset Burgund, f. 15 jan. 1342, d. 27 april 1404,
var fjärde sonen till franske konungen Johan den
gode. Redan vid 14 års ålder förvärfvade han sig
genom sin i slaget vid Poitiers (1356) ådagalagda
tapperhet tillnamnet den djärfve. Han blef
emellertid vid detta tillfälle tillfångatagen och återvann
friheten först genom freden i Brétigny 1360.
illustration placeholder
Filip den djärfve. Efter en målning af Jan van Eyck.

Då den
äldre burgundiska grenen följande år utdog och
hertigdömet Burgund hemföll till kronan, blef F. först
ståthållare öfver detsamma och belönades därmed
1363. Genom sitt 1369 ingångna giftermål med Margareta af Flandern lade han 1384
därtill Franche-Comté, Artois, Flandern och Nevers. Efter Karl V:s död (1380)
kämpade han med sina bröder om förmynderskapet för sin brorson Karl VI och
lyckades 1382 vinna hufvudinflytandet. Han utnyttjade Frankrikes makt för sina
egna dynastiska planer och företog sålunda s. å. för att hjälpa sin svärfader
grefve Ludvig af Flandern ett krigståg mot de för sin
frihet kämpande städerna därstädes, som s. å. ledo
det förkrossande nederlaget vid Roosebeke. Karl VI
frigjorde sig visserligen 1388 från beroendet af sina
farbröder. Då han emellertid 1392 blef sinnessjuk,
tillskansade sig F. åter högsta makten och behöll
denna i rivalitet med hertig Ludvig af Orléans till
sin död.

illustration placeholder

2. F. II, den gode, den föregåendes sonson,
f. 1396, d. 15 juli 1467. Sedan han efter sin fader
Johan den oförskräcktes mord i Montereau 10 sept.
1419 blifvit hertig af Burgund, slöt han sig af
hat mot den för delaktighet i mordet misstänkte dauphin, sedermera konung Karl VII,
till Henrik V af England och ingick med honom fördraget i Troyes 20–21 maj 1420. Henrik
skulle förmäla sig med Katarina, Karl VI:s dotter, föra styrelsen i Frankrike under Karls
lifstid och vara arfvinge till kronan efter hans död med undanskjutande af dauphin. F.
kämpade under de följande åren på engelsmännens
sida, men ingick omsider i Arras 21 sept. 1435 en
förlikning med Karl VII. Denne uttalade sin afsky
öfver mordet på hertig Johan, tillerkände Filip
städerna vid Somme samt för hans och sin lifstid
suveränitet för hans besittningar. F. utvidgade emellertid
alltmera sitt maktområde: han vann Namur
genom köp, Brabant och Limburg genom arf;
han satte sig i besittning af Hainaut, Holland,
Zeeland och Frisland samt köpte Luxemburg.
Både genom sina länders utsträckning och framför
allt genom deras blomstrande näringslif blef F. en
af sin samtids rikaste och mäktigaste furstar. Han
grundlade en centraliserad förvaltning, som tjänstgjort
som förebild för reformer i andra länder, förde
ett lysande hof (1431 stiftades Gyllene skinnets
orden) och uppmuntrade konster och vetenskaper. Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:15 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free