Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 213-214 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filip II - Filip den ädelmodige - Filip, maccedoniska konungar - Filip I - Filip II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han i början konungens gunst, som han visade sig
värdig genom krigiska bedrifter i pfalziska
tronföljdskriget. Hemkallad, började han emellertid att
föra ett ytterst utsväfvande lefnadssätt, men idkade

på samma gång med framgång naturvetenskapliga studier.
Såsom öfverbefälhafvare i Italien under spanska tronföljdskriget
besegrades han af Eugen af Savojen vid Turin (1706), där han blef sårad,
men vann lysande framgångar i Spanien 1707 och 1708. Men han intrigerade
för att själf vinna Spaniens krona och föll därför i onåd samt hemkallades.

Hans utsväfvande lefnadssätt gjorde honom hatad af folket, som
t. o. m. beskyllde honom för att genom mordiska
anslag mot åtskilliga medlemmar af kungl. huset,
hvilka plötsligt afledo, bana sig väg till tronen.
Vid Ludvig XIV:s död blef han 1715 president
i regentskapsrådet under Ludvig XV:s omyndighet
med en genom konungens testamente starkt kringskuren
makt. Genom parlamentet i Paris lät F. då kassera
testamentet och utsågs till regent med full
konungslig myndighet. Fylld af reformtankar, sökte
F. nu genomföra dessa på alla statslifvets områden.
Förvaltningen omdanades och underkastades starkare
kontroll. Genom besparingar och "afskrifningar" på
statsskulden sökte man bringa ordning i finanserna,
men genom F:s böjelse för äfventyrliga planer
uppmuntrades en del svindelföretag, bland hvilka John
Laws (se d. o.) vållade en oerhörd oreda i statens
affärer och bragte tusentals familjer till ruin.
Toleransen främjades till en början, och jesuiternas makt
inskränktes. Men F. gick för brådstörtadt till väga,
och de flesta af hans reformer måste därför inom kort
afskaffas. Den osedlighet, som efter F:s och Dubois’
föredöme rådde vid hofvet, fördärfvade också den
allmänna moralen i landet. Äfven inom utrikespolitiken
infördes under F:s styrelsetid, den s. k.
régencen, ett nytt system. F. aflägsnade sig från
Spanien och slöt med England och Holland 1717 en
"trippelallians", 1718 utvidgad till en "kvadrupelallians"
med kejsaren, mot Alberonis (se d. o.) och
spanska hofvets äfventyrliga politik. Detta ledde till
ett krig med Spanien 1719, som dock genom
Berwicks energi och framgångar redan 1720 upphörde.
Efter Ludvig XV:s kröning (febr. 1723) drog sig F.
tillbaka, men förmåddes att efter Dubois’ död (aug.
s. å.) intaga presidiet i regeringen. Kort efteråt
dog han dock af slag. Jfr Orléans. Litt.:
de Lenglet-Dufrenoy, "Mémoires de la régence" (1749),
Wiesener, "Le régent etc." (3 bd, 1891–99), och
Haggard, "The regent of the roués" (1905).

^{E. A–t.}

Filip (ty. Philipp) den ädelmodige,
landtgrefve af Hessen, f. 13 nov. 1504 i Marburg, d. 31
mars 1567 i Kassel. Han efterträdde 1509 sin fader,
Vilhelm II, under sin moders förmynderskap och
öfvertog själf regeringen 1518. I förening med
kurfurstarna af Trier och Pfalz besegrade han 1523
Frans von Sickingen. 1525 tog han del i bondekrigets
undertryckande. Redan 1524 förklarade han sig för
reformationen och införde den 1526 i Hessen. S. å.
afslöt han Torgau-Gotha-skyddsförbundet med kurfursten
Johan af Sachsen, uppslaget till följande protestantiska
sammanslutningar. 1527 grundlade han i Marburg det
första evangeliska universitetet och föranstaltade
på slottet därstädes 1529 religionssamtalet mellan
den tyska och den schweiziska reformationens anhängare.
I riksdagsförhandlingarna i Speier (1529) och Augsburg
(1530) tog han verksam del. 1530–31 bildade han
det schmalkaldiska förbundet mellan protestantiska
riksständer. Efter protestanternas nederlag vid Mühlberg
1547 underkastade han sig kejsar Karl V, som trolöst
lät kvarhålla honom i fängelse, till dess F:s måg,
kurfursten Morits af Sachsen, genom Passaufördraget
(1552) tvang kejsaren att sätta honom på fri fot.
Efter sin återkomst sände F. hjälptrupper till de
franske hugenotterna. Genom sitt testamente öfverlät
han hufvudparten af sina länder åt de fyra sönerna i
hans första gifte, hvaraf Hessens uppdelande i skilda
stater vållades. – F. var en af sin tids klokaste
och mest upplysta furstar, liksom han ock hörde
till de mäktigaste inom Tyskland. Särskildt inlade
han stora förtjänster om reformationen, af hvilken
han var en ifrig anhängare. Hans ställning som
protestanternas ledare försvagades dock genom hans
tvegifte. Med sin gemål Kristinas (d. 1549)
samtycke och med Luthers och Melanchthons gillande
lät han nämligen 1540 sammanviga sig med
Margareta af Saale, utan att hans förra äktenskap
blifvit upplöst. En af hans döttrar i första giftet,
Kristina (se d. o.), blef 1563 förlofvad med
Erik XIV af Sverige, men förbindelsen bröts 1564,
innan giftermålskontrakt hunnit uppsättas. Litt.
Arbeten om F. af
Rommel (3 bd 1830),
Falckenheiner (1887),
Heidenhain (1890), Turba (1896),
Paetel (1897),
Rockwell (1904),
Varrentrapp (s. å.)
och de s. å. utgifna "Festschrift zum gedächtniss
Philipps" och "Philipp der grossmütige. Beiträge
zur geschichte seines lebens und seiner zeit" samt
"Politisches archiv des landgrafen Philipps".

Filip (grek. Φιλιππος, lat. Philippus), macedoniska konungar:

1. F. I, Argaios’ son, af Temenidernas hus,
tillhörande det macedoniska rikets sagoperiod, skall ha
regerat omkr. 600 f. Kr. och stupade i en strid
mot illyrierna.

2. F. II, son af konung Amyntas II, föddes
382 f. Kr. I sin ungdom lämnades han såsom
gisslan till illyrierna och från dem till tebanerna.
En treårig vistelse i Tebe gaf honom godt tillfälle
att förvärfva sig kännedom om grekiska förhållanden.
Efter återkomsten till Macedonien öfvertog
F. 360 (l. 359), till en början såsom förmyndare
för sin minderårige brorson Amyntas III,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>