Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 439-440 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskgift - Fiskgjusar - Fiskgjusen. Se Fiskgjusar - Fiskgjussläktet. Se Fiskgjusar - Fiskgroddjur, zool. detsamma som gälgroddjur. Se Amfibier, sp. 829 - Fiskgråsuggsläktet l. Hafslussläktet - Fiskguano - Fiskhake, sjöv. Se Fiskdäfvert - Fiskholmen - Fiskhök, Se Fiskgjusar - Fisk Jubilee singers. Se Fisk, C. B. - Fisklefverolja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erfarenhet pläga fiskare, om de förgiftats af
fjärsingsstyng, intaga fiskens egen lefver
som motgift - sannolikt med rätta, likasåväl
som de giftiga ormarnas lefver och galla med
framgång användas mot verkningarna af dessa djurs
gift. Liknande förhållanden råda hos ett par arter
af släktet Thalassophryne. - Vissa sågabborrar
(Serranus), t. ex. skriftabborren (S. scriba),
uppgifvas ha gifttaggar å buken. Andra fiskar åter ega
delvis giftiga taggar i större antal både å hufvud och
bål, så t. ex. åtskilliga representanter af familjen
Cataphracti (kindpansrade), bland hvilka må nämnas
flera Scorpœna-arter, ett par vingsimpor (Pterois)
samt arter af släktena Pelor (sadelhufvuden),
Amphacanihus och Uranoscopus (stjärnkikare). -
Särdeles farliga sägas de i Indiska oceanen och i
australiska farvatten förekommande trollfiskarna
(Synanceja horrida och verrucosa) vara. Invid
de 13 till 16 taggarna i ryggfenan finnas rymliga
giftsäckar, i hvilka särskilda körtelbildningar gjuta
sitt sekret. Beröres ryggfenan ovarsamt, så brister
den, och giftet sprutar meterlångt omkring. Kommer det
in i ett af taggarna förorsakadt sår, inställa sig
genast stark smärta och lokal inflammation, ledande
till brand, hvarjämte uppträda feber, kräkningar,
diarré, konvulsioner samt höggradig kraftnedsättning
(kollaps), ledande till ett månadslångt
sjukdomstillstånd eller stundom till döden.
C. G. S.

Fiskgjusen.

Fiskgjusar, Pandionidæ, zool., en familj tillhörande
ordn. Falconiformes. Hithörande fåglar utmärkas
därigenom, att yttertån är vändbar, att underbenet
är mer än dubbelt så långt som tarsen, samt genom
saknaden af bifjäder. I dessa egenskaper finna vi en
öfverensstämmelse med ugglorna. Tårna, nästan lika
långa, sakna hudfåll vid roten. Näbben är stark med
mycket lång hake. Skänkelfjädrarna äro synnerligen
korta och tilltryckta. Vingarna äro långa, stjärten
jämförelsevis kort.

Familjen innefattar blott ett släkte, fiskgjussläktet
(Pandion), med högst tre arter. Af dessa förekommer
fiskgjusen, fiskörnen l. fiskhöken (Pandion haliaëtus;
se fig.) i Skandinavien. Den är ofvan mörkbrun; alla
undre kroppsdelar, skänkelfjädrarna och de undre
stjärttäckarna äro hvita, vaxhuden och den nakna delen
af benen blåaktiga. Längd 55–69 cm. Fiskgjusen har
en ovanligt vidsträckt utbredning: Europa, Afrika,
norra Asien, Indien, Kina och Amerika söder ut till
Brasilien. I Sverige häckar den vid de större sjöarna
från sydligaste Skåne till långt inom polcirkeln. Rädd
och ytterst försiktig, för den ett ganska ensligt
lif. Fiskgjusen lefver så godt som uteslutande af
fisk. Till följd af sin uthålliga flykt är den i
stånd att timtals sväfva af och an öfver vattenytan,
och på grund af sin skarpa synförmåga kan den från
en ansenlig höjd upptäcka de fiskar,
som komma upp till vattenytan. De synnerligen starka
fötterna med de stora hvassa klorna egna sig särdeles
väl till att gripa rofvet. Lyckas den fånga en fisk,
höjer den sig sakta med rofvet i klorna, stannar, när
den kommit ett stycke upp och flyger sedan rakt till
skogen för att förtära sitt byte. De öfriga fåglarna,
som bo i samma trakt som fiskgjusen, hysa icke den
minsta fruktan för densamma; de tyckas vara medvetna
om, att den ej vill dem något ondt. Det uppgifves,
att den såväl som hafsörnen slår ned på större
fiskar, än den förmår upplyfta, och själf blir af
dem neddragen under vattnet. Fiskare berätta, att de
funnit dessa fåglars klor eller skelett fastsittande i
stora gäddor. Fiskgjusen flyttar från Sverige i början
af vintern, då det faller sig svårt för densamma
att skaffa sig föda, men redan i midten af april
återkommer den. Sitt stora bo, som består af grenar
och invändigt är fodradt med jordtorfvor, bygger
den i toppen af något otillgängligt träd; vanligen
får samma bo tjänstgöra under flera år. Äggen, 2–4
till antalet, äro gulaktiga med mörka fläckar. Som
fiskgjusen förtär en stor mängd matnyttig fisk,
måste den anses på skadligt sätt ingripa i människans
hushållning.
L-e.

Fiskgjusen. Se Fiskgjusar.

Fiskgjussläktet. Se Fiskgjusar.

Fiskgroddjur, zool., detsamma som gälgroddjur. Se
Amfibier, sp. 829.

Cymothoa oestrum.

Fiskgråsuggsläktet l. Hafslussläktet, Cymothoa,
zool., hör till likfotingarnas ordning (Isopoda)
ibland kräftdjuren (Crustacea). Arterna lefva
parasitiskt på fiskar. I motsats till öfriga
likfotingar äro fiskgråsuggorna hermafroditer,
men ej så, att de samtidigt äro hannar och honor,
utan de äro som ungar hannar och öfvergå, sedan de
hanliga könsorganen tillbakabildats, till honor, i det
äggstockar utvecklas. En hithörande art, C. oestrum,
finnes i Nordsjön och uppnår en längd af omkr. 6
cm. J. G. T. (L-e.)

Fiskguano, konstgödselmedel, beredt af torkade och
malda fiskrester, innehåller af växtnärande ämnen
hufvudsakligen: kväfve 7-10 proc., fosforsyra
5-13 proc., beroende på mängden ingående ben, samt
obetydligt, omkr. 1 proc., kali. Vid rikt sillfiske
på Sveriges västkust har fiskguano i rätt stor mängd
tillverkats, men förekommer eljest föga eller alls
ej i handeln i Sverige. Det är ett utmärkt, om än ej
hastigt verkande gödselmedel. H. J. Dft.

Fiskhake, sjöv. Se Fiskdäfvert.

Fiskholmen, befäst holme i Marstrands hamn, fick
några år efter det Bohuslän blifvit svenskt (1658)
namnet Hedvigsholmen (se d. o.). Fiskholmsskansen
var en murad redutt, som af danskarna påbörjats,
men ej hunnit fullbordas, då Bohuslän 1658
afträddes till Sverige, hvarför Wärnschiöldh
då lät fortsätta arbetena å densamma.
L. W:son M.

Fiskhök. Se Fiskgjusar.

Fisk jubilee singers [fi’sk djö’bili si’n9§]. Se Fisk,
C. B.

Fisklefverolja, Fiskolja, Torsklefvertran
(eng. Cod-liver-oil, fr. Huile de foit de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>