Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 481-482 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjolsvinnsmal - Fjord - Fjord, Niels Johannes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin förening. - Som inledning till
Fjolsvinnsmal är den sannolikt yngre eddadikten Grogalder
att betrakta, hvilket framgår af likheten mellan
Grogalder och Fjolsvinnsmal å ena sidan samt den
danska folkvisan om Ungen Sveidal eller de svenska
visorna om Herr Svedendal (hos Arwidsson) och Hertig
Silfverdal (hos Geijer och Afzelius) å den andra
sidan. De danska och svenska visorna ha bevarat
diktens ursprungliga enhet, om än eddakvädena i
mycket annat kunna uppvisa mera forntrogna drag. -
Fjolsvinnsmal är ett af de mest svårtolkade af Eddans
kväden. Folksagans motiv med skenbart oöfvervinneliga
svårigheter ligger till grund för sången. Jfr Schück,
"Stud. i nord. litteratur- och religionshist." II,
s. 106 ff. (1904). Th. W.*

Fjord (isl. fjörðr,
no. fjord, da. fiord, eng. firth), långt in i landet
ingående smal hafsvik, som i förhållande till bredden
eger ett betydligt djup och vanligen begränsas af
branta, ofta nästan lodräta, höga bergväggar. Norge
är säkerligen jordens mest utpräglade fjordland. Hela
dess kust är sönderskuren af större och mindre
fjordar. Dessa äfvensom västra Skottlands djupa bukter
äro väl bekanta. Kusterna där stå i skarp kontrast mot
konfigurationen af t. ex. Frankrike och Spanien. De
norska fjordarna uppnå ofta flera tiotal Km. i längd;
deras djup är betydligt, hos Hardangerfjorden 800
m. och hos Sognefjorden 1,244 m. Största djupet ligger
i de flesta fall icke vid mynningen af fjorden, utan
närmare dess inre del. De begränsande klippväggarna
resa sig till hundratals meter öfver
hafsytan (jfr fig. 1).

Fig. 1. Sörfjord, en bifjord till Hardangerfjorden.

På Nord-Amerikas nordvästra
kust i British Columbia sträcker sig Jervis inlet
mera än 70 km. in i landet, med en bredd, som sällan
öfvergår 3 km.; på båda sidor resa sig nästan lodräta
bergväggar till 1,500 à 1,800 m. höjd, och djupet
under hafsytan rivaliserar nästan med fjälltopparnas
höjd. - Fjordfenomenet är bundet vid jordens nordliga
och sydliga breddgrader, eller hufvudsakligen vid de
trakter af jorden, där man finner spår efter en istid,
hvaremot det nästan helt och hållet saknas i den lägre
tempererade och heta zonen. Inom södra halfklotet kan
fjordbildningen iakttagas i Syd-Amerika, särskildt
å dess västra kust, nedanför 42:a breddgraden, samt
på västsidan af Nya Zeelands sydö, men saknas på
hela den afrikanska kontinenten. Inom Sverige finnas
flera, ehuru ej typiskt utbildade, fjordar längs
Bohuslänskusten; äfven Valdemarsviken och Gamlebyviken
ha karaktären af fjordar, och från fjälltrakterna kan
anföras sjön Paijeb Kajtumjaure i Lule lappmark såsom
egande ett fjordliknande utseende (se fig. 2). Rörande
fjordarnas uppkomstsätt härska ännu olika meningar
bland geologerna.

Fig. 2. Lapskt fjordparti: västra delen af Paijeb Kajtumjaure.

Somliga torde fortfarande
hylla den amerikanske naturforskaren J. Danas
åsikt, att fjordarna äro i klippan urholkade af
väldiga glaciärer, andra, och troligen flertalet,
anse, att de äro gamla, på land bildade dalgångar,
som vid de respektive landsdelarnas sänkning kommit
under hafsytan, och därvid framhålles, att de trakter,
där fjordar företrädesvis äro utvecklade, såsom Norge,
Grönland, vissa delar af Skottland och Nord-Amerika,
utgöras dels af urberg, dels af andra relativt gamla
bergarter, som sedan långt tillbaka legat betydligt
öfver hafsytan, hvarför djupa erosionsdalar där hunnit
utskulpteras före istiden, innan landsänkningen
egde, rum. Dessa djupa dalar ha istidens glaciärer
måst följa, hvarvid tilläfventyrs befintligt
vittringsgrus blifvit bortfördt samt dalbottnar och
väggar jämnslipade och repade. Enligt en annan åsikt
skulle fjordarnas uppkomst hufvudsakligen bero af
sättningar inom berggrunden medelst förkastningar. Att
Kristianiafjorden på sådant sätt uppkommit och att
isens verksamhet endast bestått i att bortföra en del
af de lösare silurbergarterna därstädes har genom
Bröggers undersökningar blifvit klargjordt. - Se
A. Helland, "Om dannelsen af fjordene og fjorddalene"
etc. (i "öfv. af Vet. akad:s Förh.", 1875), och
O. Nordenskjöld, "Topogr.-geologische studien
in fjordgebieten" (i "Bulletin of the geological
institution of the university of Upsala", vol. IV,
1898-99). E. E.

Fjord, Niels Johannes, dansk fysiker, f. 27 april 1825
på ön Holmsland i Ringkjöbing fjord, d. 5 jan. 1891,
blef 1845 seminarist och var 1855 skollärare i
Aarhus. Efter aflagd examen vid polytekniskt läroverk
blef F. 1858 lärare i fysik vid landbohöjskolen. Han
gjorde sig först känd genom sina kokningsförsök
(för att döda trikiner) och genom att konstruera
en ånggryta till bruk vid mejerier, men i synnerhet
(sedan 1874) genom sina undersökningar angående sättet
att begagna is och snö i mejerierna samt om bruket af
centrifuger, hvilka efter hand ledde till en omdaning
af danska mejeriväsendet. 1882 blef F. föreståndare
för det af honom skapade laboratoriet för försök på
jordbruksområdet, och han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>