- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
581-582

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fleury de Chaboulon, Pierre Alexandre Édouard - Fleury-Husson, Jules - Fleury-sur-Loire - Flevo lacus - Flexibel - Flexion, språkv., böjning (se d. o.) - Flexiv - Flexorer, anat. Se Böjmuskler - Flexur - Flgge - Fliasia. Se Flius - Flibustiär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den fientliga invasionen i Frankrike blef han prefekt
i Reims 1814 och organiserade som sådan ett kraftigt
motstånd. Under "de hundra dagarna" blef han Napoleons
förtrogne handsekreterare och afgick som sådan i en
diplomatisk mission till Basel för att söka försona
Napoleon och Österrike. Vid den andra restaurationen
(1815) begaf han sig till London, där han nedskref
sina intressanta Mémoires pour servir à l’histoire
de la vie privée, du retour et du règne de Napoléon

(2 bd, 1819). Senare återvände F. till Frankrike,
där han 1834 valdes till deputerad för Château-Salins.

Fleury-Husson [flöri-ysl’], Jules, fransk författare,
känd under pseudonymen Champfleury, f. 1821 i Laon,
d. 1889 i Sèvres, skref 1847 en, uppseendeväckande
realistisk roman, Chien-Caillou, som följdes af
skildringar från Parisbohemienernas äfventyrliga lif,
Confessions de Sylvius (1849) och Les aventures de
Marielle (1856), den satiriska kälkborgarmålningen
från landsorten Bourgeois de Molinchart (1855)
samt Les excentriques (1852), Les souffrances
du professeur Delteil
(1853), Les amis de la
nature
(1859), Le violon de Faïance (1862). Les
demoiselles Toarangeau
(1864), La Pasquette (1876)
m. fl. Utom sina realistiska berättelser, hvilka
nämnts vid sidan af Balzacs som grundläggande för
den franska verklighetsskildringen, skref F. äfven
groteska pantomimer för "Théâtre des funambules",
som han ledde en tid, samt Histoire générale de la
caricature
(1865-85; tilläggsband 1888), Histoire
des faïences patriotiques sous la révolution
(1866,
3:e uppl. 1875), Histoire de l’imagerie populaire (1869;
3:e uppl. 1886), en biografi öfver Balzac (1852), ett
arbete om katterna m. m. Från 1873 var F. direktör
för keramiska museet i Sèvres. - Se Sainte-Beuve i
"Nouveaux lundis" IV, P. Eudel, "Champfleury" (1891)
och "Champfleury inédit" U903), samt Troubat, "Jules
Champfleury" (1900).

Fleury-sur-Loire [flöri syr Icoär], lat. Floriacum,
äfven kalladt S:t Benoit-sur-Loire, berömdt
benediktinkloster i stiftet Orléans i Frankrike,
dep. Loiret, nära byn S:t Benoit-sur-Loire. Klostret
stiftades i midten af 600-talet och vann stort
rykte, sedan den helige Benedikts kvarlefvor
ditflyttats från Monte Cassino. Odo grundade
där en vidt frejdad klosterskola. Klostrets
dyrbara bibliotek gick förloradt vid dess
sköfling af hugenotterna 1562. Klostret
upphäfdes 1796, och af detsamma återstår nu
endast den romanska kyrkan med Filip I:s graf.
(T. H-r.)

Flevo lacus, romarnas benämning på Zuiderzee, som
i forntiden var en insjö, motsv. södra delen af
nuv. Zuiderzee.

Flexibel (fr. flexible, lat. flexibilis, böjlig),
böjlig, smidig. - Flexibilitet, förmåga af böjning,
böjlighet.

Flexion (lat. flexio), språkv., böjning (se d. o. 3).

Flexiv (af lat. flectere, böja), språkv. Se Böjning
3. - Flexivisk, som hör till eller har afseende
på flexion.

Flexorer (af lat. flectere, böja), anat. Se
Böjmuskler.

Flexur (lat. flexura, böjning), geol. en vanligen genom
sänkning uppkommen böjning af ett mer eller mindre
horisontellt berglager, hvilken ej är så stark som
ett verkligt veck, hvartill den dock genom sidotryck
kan öfvergå. Om lagren vid böjningsstället
afbrytas, öfvergår flexuren till
en förkastning (se d. o.).
A. G. N.

illustration placeholder
Tvärsnitt genom horisontella berglager. F flexur.


Flgge., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten
Johann Flügge, f. 1775 i Hamburg, d. som läkare
där 1816, författare till Graminum monographia
(1810).

Fliasia. Se Flius.

Flibustiär, fr. flibustier (antagligen förvridning
af holl. vrybuiter, af vry, fri, och boot, byte),
fribytare. Flibustiärerna, hvilka äfven kallades
buckanjärer (se d. o.), voro djärfva
och mäktiga sjöröfvare, som hade sitt tillhåll
i Västindien från midten af 17:e till början af
18:e årh. Den blomstrande handel, för hvilken de
spanska kolonierna i Amerika voro säte, lockade
till dessa trakter en mängd äfventyrare, som sökte
rikta sig genom smyghandel och sjöröfveri och som,
till följd af spanjorernas öfvermod och sträfvan att
från denna handel utestänga alla främmande folk,
tolererades, om ej understöddes, af engelsmän,
fransmän och holländare. Sedan dessa äfventyrare
förjagats från Saint Christopher och Santa Cruz,
togo de sin tillflykt till den lilla ön Tortuga. Ett
härnadståg, som spanjorerna företogo mot denna ö
(där de, under det flibustiärerna voro frånvarande på
jakt, nedgjorde kvinnor, barn och sjuka), uppväckte
en brinnande hämndkänsla hos flibustiärerna samt dref
dem åter till sjöröfveri och till förbittradt krig
mot spanjorerna. Förstärkta med andra äfventyrare,
bildade de en verklig röfvarkoloni, sammanhållen af
den strängaste disciplin. Efter att till en början
hufvudsakligen ha uppbringat spanjorernas rikt lastade
handelsskepp angrepo de sedermera deras krigsfartyg
och slutade med att bemäktiga sig och plundra flera
af deras kolonier. Bland deras märkligaste anförare
må nämnas F. 1’Olonais. som 1666 hemsökte Maracaibo,
och H. Morgan, hvilken 1670 intog och brandskattade
Puerto Belo och Chagres samt därefter tågade mot
Panamá, som brändes och plundrades. Såväl på östra som
på västra kusterna af Amerika voro flibustiärerna
en skräck för spanjorerna, och deras oförvägna
tapperhet gjorde deras bistånd eftersökt af de i
dessa farvatten krigförande makterna. 1697 voro de
förenade med den franska eskader, som under Pointis
eröfrade Cartagena, hvilken stad de utplundrade. På
återvägen anföllo de och förstörde en engelsk
och en holländsk flotta. Sedan de europeiska
sjömakterna börjat undandraga dem sitt beskydd
och sedan spanjorernas välde i de amerikanska
farvattnen brutits, upphörde flibustiärväsendet
i början af 18:e årh. Många af dessa sjöröfvare
återgingo till fredliga yrken, bl. a. W. Dampier
(se d. o.), som blef en ryktbar upptäcktsfarare. -
Jfr Burney, "History of the buccaneers of
America" (1816; omtr. 1902), och Stockton,
"Buccaneers and pirates of our coasts" (1898).
O. E. G. N.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:15 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free