Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 835-836 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forcellini, Egidio - Forceps, lat., tång; med., förlossningstång (se Chamberlen); krigsv. Se Cuneus - Forcera, fr. forcer (se Force), tvinga - Forcera. 1. Krigsv. - Forcera 2. Sjöv. - Forcerad (jfr Forcera), öfverdrifven, konstlad, ansträngd - Forceradt drag, tekn. Se Drag - Forceringsfart, sjöv. Se Fart 1 - Forchhammer, Johan Georg - Forchhammer, Peter Wilhelm - Forchhammer, Johannes - Forchheim - Forchtenstein. Se Fraknó - Forcit - Forckenbeck, Max von - Ford, John

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

två år, afskriften åtta och tryckningen tio år. När
arbetet slutligen utkom (1771), var F. död. Nya
uppl. däraf ha ända intill senaste tider utkommit
uti Italien, England och Tyskland. Jfr Ferraris
biogr. öfver F. (1742).

Forceps, lat., tång; med., förlossningstång (se
Chamberlen); krigsv. Se Cuneus.

Forcera, fr. forcer (se Force), tvinga,
anstränga, pådrifva, påskynda; öfverväldiga, öppna
med våld, storma, spränga. – 1. Krigsv., med
våld tilltvinga sig inträde i fiendens ställning, öfvergång
öfver ett vattendrag, genomgång genom ett
pass o. s. v. – 2. Sjöv., uppdrifva farten till den
högsta möjliga. Å nutidens örlogsfartyg sker detta
genom användande af forceradt drag (se Drag) i
eldrummen. – Forcera med segel, föra så
mycket segel, som ett fartyg kan tåla utan risk
för rundhult eller tackling; med forsa
(”forcerade”) segel, med så många segel tillsatta
som omständigheterna tillåta ett fartyg föra. Se
Pressa.
1. C. O. N. 2. O. E. G. N.*

Forcerad (jfr Forcera), öfverdrifven, konstlad,
ansträngd.

Forceradt drag, tekn. Se Drag.

Forceringsfart, sjöv. Se Fart 1.


Forchhammer. 1. Johan Georg F., dansk
geolog, grundläggare af Danmarks geologi, f. 26
juli 1794 i Husum i Slesvig, d. 14 dec. 1865 i
Köpenhamn. 1823 blef han lektor i kemi och
mineralogi vid Köpenhamns universitet, 1829 professor i samma ämnen vid Polyteknikum
i nämnda stad och 1835 professor vid universitetet. 1851 blef han Örsteds efterträdare
som sekreterare vid Videnskabernes selskab och som föreståndare för Polyteknikum. F. var
en af sin tids mest ansedda geologer och en särdeles mångsidig författare. Han utgaf ett
stort antal geologiska, mineralogiska och kemiska
skrifter. De förstnämnda afhandla
hufvudsakligen Danmarks, Färöarnas och Bornholms
geologiska förhållanden. Mycket berömda äro hans
undersökningar rörande hafsvattnets sammansättning
m. m. på olika delar af jordklotet. Bland hans
arbeten må särskildt nämnas Om Færöernes
geognostiske beskaffenhed (1824), Danmarks geognostiske
forhold (1835), Om de bornholmske kulformationer
(1838), Ueber die bestandtheile des meerwassers,
seine strömungen und deren einfluss auf das klima
der küsten von Nord-Europa (1846) samt Om
midlerne til at bestemme mængden af de organiske
bestanddele i vandet (1850).
E. E.

2. Peter Wilhelm F., den föregåendes
broder, tysk filolog och fornforskare, f. 1803 i
Husum i Slesvig, d. 1894 i Kiel, var sedan 1836
professor i filologi och arkeologi vid universitetet
i Kiel. De viktigaste af F:s skrifter, som
hufvudsakligen behandla mytologi och topografi, äro Die
athener und Sokrates (1837), Topographie von
Athen (1841; 2:a uppl. 1873) och Beschreibung
der ebene von Troja (1850). Jfr minnesblad
al Höck och Pertsch (1898)..

3. Johannes F., son af F. 1, dansk skolman,
f. 1827, blef 1849 filologie kandidat och tog
1852 magistergraden, var öfverlärare i Aalborg
och 1872-92 rektor i Herlufsholm. Utom smärre
filologiska afhandlingar och skolböcker skref F. en
rad afhandlingar om nordisk historia vid 1800-talets
början, särskildt rörande prins Karl August (i "Dansk
maanedsskrift" 1867-68), samt öfversatte fem lustspel
af Plautus (1884-86). E. Ebg.

Forchheim [-hajm], stad i bajerska
reg.-omr. Oberfranken, vid floden Regnitz och
Ludvigskanalen. 7,591 inv. (1900). Betydlig textil- 
och annan industri. Stadens ålder går tillbaka ända
till Karl den stores tid. 1007-1802 tillhörde den,
med ett kort afbrott, biskopsstiftet Bamberg. I
F. valdes Ludvig Barnet (900), Konrad I (911) och
motkonungen Rudolf af Schwaben (1077) till tyska
konungar. 6 och 7 aug. 1796 vunno fransmännen, under
Jourdan, en seger därstädes öfver österrikarna,
under Wartensleben. F. var fästning till 1838.

Forchtenstein [-stajn]. Se Fraknó.

Forcit, en gelatindynamit, som i rätt stor
utsträckning användes i Belgien och Amerika.


Forckenbeck, Max von, tysk politiker, f. 1821 i
Münster, d. 1892 i Berlin, anställdes 1847 vid
rådhusrätten i Glogau, blef 1849 statsadvokat i
Elbing, tog en viss del i 1848-49 års politiska
strider samt blef 1858 vald till medlem af preussiska
deputeradekammaren, hvilken han tillhörde till
1873 (då han fick plats i herrehuset) och hvars
president han var 1866-73. Från 1867 till sin död
var han ledamot af tyska riksdagen och 1874-79
dess president. F. var 1861 en bland stiftarna af
Fortschritts-partiet, men utträdde 1866 ur detsamma,
på grund af dess häftiga opposition mot regeringens
tysk-nationella politik, och deltog i stiftandet
af nationalliberala partiet. Detta parti, som stod
Bismarck troget bi i hans stortyska sträfvanden, vann
majoritet såväl inom preussiska deputeradekammaren
som inom tyska riksdagen och kunde därför sätta
F. på talmansstolen i bägge församlingarna. I
början af 1879 uppstod emellertid en brytning inom
partiet i anledning af Bismarcks tullpolitik, det
miste majoritet, och F., som kraftigt uttalat sig
bl. a. mot spannmålstullar, såg sig föranlåten att
nedlägga riksdagspresidiet. Han utträdde 1881 jämte
andra frihandlare ur det nationalliberala partiet
och bildade den "liberala föreningen", som 1884
förenade sig med det tysk-frisinnade partiet. 1873
valdes F. till öfverborgmästare i Breslau, 1878 till
öfverborgmästare i Berlin. Såsom talman ådagalade
F. mycket lugn och stor oväld samt förstod att genom
väl afpassade kompromisser underlätta ärendenas gång.

Ford [få′d], John, engelsk författare, f. 1586

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>