- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
925-926

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fortescue, gammal engelsk familj - Fortescue, Sir John - Fortescue, Sir John, den föregåendes brorsons sonson - Fortescue, Chichester Samuel F., lord Carlingford - Fortes fortuna adjuvat - Fortfarighetstillstånd hos maskiner - Fortfästning - Forth - Forthelius, Israel. Se Lagerfelt - Forthviken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fortescue [få′tiskjō], gammal engelsk familj från
Devonshire, till hvilken hört många framstående
ämbetsmän. Jfr Lord Clermont, "History of the family
of F." (1880).

1. Sir John F., rättslärd, f. omkr. 1394, d.
omkr. 1476, blef 1442 "chief justice of the king’s
bench" (ordförande i en af de kungliga öfverdomstolarna),
åtföljde efter nederlaget vid Towton 1461
Henrik VI till Skottland och utnämndes af den
landsflyktige konungen till Englands kansler. Han vistades
sedermera i Flandern och Frankrike i drottning
Margaretas följe samt uppfostrade hennes och
Henrik VI:s son, prins Edvard, och förde de
underhandlingar mellan henne, Ludvig XI och Warwick,
som ledde till Henrik VI:s kortvariga restauration
1471. F. blef fången vid Tewkesbury s. å.,
nödgades därefter underkasta sig huset York och drog
sig från politiken. I Frankrike hade han för sin
lärjunge prins Edvard författat den berömda, i form
af en dialog mellan honom och prinsen skrifna
afhandlingen De laudibus legum Angliæ (tr. 1537;
utg. i engelsk öfv. af lord Clermont 1869), hvari
han lofprisar sitt fosterlands fria statsskick samt
särskildt med stolthet framhäfver folkets beskattningsrätt
och dess deltagande i rättskipningen genom
juryn. Hans äfvenledes mycket berömda arbete On
the governance of the kingdom of England
(äfven
kalladt The difference between an absolute and a
limited monarchy
) eger stort värde som den äldsta
sammanfattande framställningen af engelsk statsrätt.
Verket utgafs 1714 af lord Fortescue och 1885 i en
kritisk edition med värdefull inledning af Ch. Plummer.
Det genomandas af samma manliga frihetskärlek
som hans ofvannämnda tidigare arbete.

2. Sir John F., den föregåendes brorsons sonson,
ämbetsman, f. omkr. 1531, d. 1607, var besläktad
med familjen Boleyn, öfvervakade Anna Boleyns
dotter Elisabets undervisning och erhöll efter hennes
tronbestigning flera hofämbeten. Från 1589 till
Elisabets död var F. skattkammarkansler och tillhörde
alltjämt kretsen af hennes förtrogne rådgifvare.

3. Chichester Samuel F., lord
Carlingford, politiker, f. 1823, d. 1898, var 1847–74
medlem af underhuset, där han tillhörde det
liberala partiet och särskildt ifrade för utvidgning
af religionsfriheten. Han var 1854–55 yngre
skattkammarlord i Aberdeens ministär, 1857–58 och
1859–65 understatssekreterare för kolonierna under
Palmerston och nov. 1865–juni 1866 förste sekreterare
för Irland i Russeils ministär. I Gladstones första
ministär innehade F. samma ämbete dec. 1868–jan.
1871, under striderna om irländska statskyrkans
upphäfvande och 1870 års jordreform, samt var
därefter till ministärens fall i febr. 1874 handelsminister.
F., som 1862 af arfsskäl antagit namnet
Parkinson-Fortescue, upphöjdes 1874 till
peer som baron Carlingford. I Gladstones andra
ministär var han apr. 1881–mars 1883
sigillbevarare (lord privy seal) och sedermera lordpresident
till ministärens afgång i juni 1885. F. verkade
ständigt för en försonlig irländsk politik och hade
stor andel i 1881 års Land act, men ogillade
Gladstones senare home-rule-politik och tillhörde från
1886 de liberale unionisterna.
V. S–g.

Fortes fortuna adjuvat, lat. ”lyckan står dem
djärfvom bi”. Ordspråket återfinnes t. ex. i Terentius’
komedi ”Phormio” (1:a aktens 4:e scen).

Fortfarighetstillstånd hos maskiner, mek.,
det tillstånd, hvarvid den verkande kraftens arbete är
jämt lika med lastens och de passiva motståndens
arbeten tillsammans, och hvarvid således ej någon del
af det förstnämnda arbetet kommer till användning för
massornas accelerering, och ej heller något af det
uti de i rörelse stadda massorna uppsamlade arbetet
förtäres, hvarigenom rörelsen skulle retarderas. När
hvarken acceleration eller retardation hos dessa
massor inträder, rör sig maskinen likformigt,
t. ex. vid roterande remskifvor etc. med konstant
motstånd. Men denna likformighet i rörelsen behöfver
ej vara absolut; att en maskin befinner sig i
fortfarighetstillstånd betyder ofta, att efter en viss
period, t. ex. vid en viss tidpunkt af hvarje omlopp
hos vefaxeln till en ångmaskin, samma hastighet
hos dess fram- och återgående delar inträder,
om också under mellantiden utaf konstruktionen
betingade accelerationer och retardationer
förekomma. Dessas algebraiska summa är då inom
den angifna tidsperioden lika med noll och således
medelhastigheten för hvarje dylik period hos maskinen
konstant, d. v. s. maskinen gör lika många hvarf på
lika långa tider. Maskinens nyttiga arbetseffekt
hänföres alltid till dess fortfarighetstillstånd.
W. H.

Fortfästning, krigsv., en af en gördel af långt
framskjutna permanenta försvarsverk, fort, och
innanför dessa ofta äfven af en enceinte omgifven ort,
som alltid bör ha ett strategiskt viktigt läge. Se
vidare Fort och Fästning.
L. W:son M.

Forth [få′th], flod i Skottland, uppstår vid
Aberfoyle af två källfloder, som upprinna på norra
sidan af Ben Lomond, och utfaller vid Kincardine i
Forthviken. Längd 107 km. Farbar för flodångare till
Stirling. Dess förnämsta tillflöden äro Teith, som
tillför F. vattnet från Loch Katrine, Loch Vennachar
m. fl., Allan och Devon. Genom F.–Clydekanalen
(se Forthviken) står F. i förbindelse med Clyde.

Forthelius, Israel. Se Lagerfelt.

Forthviken [få′th-], eng. Firth of Forth [fə′th
əv få′th], fjord i östra Skottland, är omkr. 80
km. lång, i sin inre del 3–4 km. bred, i sundet mellan
Queensferry och North Queensferry endast 1,5 km.,
och vidgar sig därefter till 32 km. bredd mellan
Dunbar och Fife Ness. Flodvattnet går upp till
Alloa. Oceanångare kunna gå upp till Grangemouth,
fartyg om 300 ton till Alloa, smärre farkoster
till Stirling. På ön May i mynningen och på Inch
Keith stå fyrtorn. Stränderna äro låga, bördiga
och tätt bebodda. Viken har nyligen anordnats till
krigshamn. Inre delen spärras af befästningarna
vid Queensferrysundet, där på det 28 m. höga
Coarlingnose flera pansarbatterier anlagts; andra
befästningar ligga längs nord- och sydstränderna. Till
skydd för Leiths hamn ha Inch Keith och Inch Garvie
befästs. På norra sidan, innanför Queensferry, i viken
S:t Margaret’s Hope, är vid Rosyth en flottstation
under anläggning för en beräknad kostnad af 2,5
mill. pd. Förbindelsen med stenkolsdistrikten
i västra Skottland förmedlas af den 57 km långa
Forth–Clydekanalen, byggd 1768–90, hvilken går
från Grangemouth, vid Carrons mynning i Forth, till
Forling vid Clyde. Den har 39 slussar, når en höjd
af 47,8 m. öfver hafvet och är 3 m. djup. Den 51
km. långa Unionkanalen förenar densamma vid Falkirk
med Edinburgh. – Öfver fjorden går vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:27:43 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free