Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Francesca de Rimini - Franceschini, Baldasarre - Franceschini, Marcantonio - Francesco, italiensk namnform för Frans - Franceville - Franch., vid växtnamn förkortning för A. Franchet (se denne) - Franche-Comté, Frigrefskapet Burgund l. Hög-Burgund - Franche-Comté-smide - Franchet, Adrien - Franchetti, Alberto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid namn Concordia. Enligt traditionen skulle
hon genom ett svek förmåtts att gifta sig med
den till sitt yttre frånstötande Gianciotto, i
det dennes broder, Paolo eller Polo, utgifvits för
hennes tillämnade brudgum - allt föga sannolikt, då
Paolo var gift redan 1269. Det kärleksförhållande,
som uppstod mellan F. och Paolo, fick ett tragiskt
slut (mellan 1285 och 1289), då den af svartsjuka
drifne Gianciotto en dag öfverraskade de två och
med stickvärjan nedstötte först F., som kastat sig
emellan bröderna, och därefter sin broder. Det var
hos en nära anhörig till F., Guido Novello da Polenta,
som Dante i Ravenna fann en tillflykt under de sista
åren af sin lefnad. F:s historia har dramatiserats af
Silvio Pellico, George Henry Boker, Martin Greif, Paul
Heyse, Wildenbruch, Gabriele d’Annunzio m. fl. - Jfr
H. C. Barlow, "F. da R., her lament and vindication"
(1859), L. Tonini, "Memorie storiche intorno a F. da
R." (2:a uppl. 1870), Ch. E. Yriarte, "Françoise
de R. dans la légende et dans l’histoire" (1883),
och C. U. Posocco, "F. da R. secondo la storia e
secondo l’arte" (3:e uppl. 1892). ’
Hj. Sdg.
Franceschini [-tjeskini]. 1. Baldassare F.,
italiensk målare, f. 1611 i Volterra, d. 1689,
fick sin utbildning i Florens, där han utförde
åtskilliga stora fresker. - 2. Marcantonio F.,
italiensk målare, f. 1648 i Bologna, d. där 1729, var
lärjunge af C. Cignani, med hvars arbeten hans egna
ofta ha en påfallande likhet. Han kallades 1711 af
Klemens XI till Rom, där han tecknade kartonger till
mosaikerna i Peterskyrkan. F:s arbeten visa lätt hand,
behaglig teckning och vackra färger, men äro något
enformiga i kompositionen. Fresker af honom finnas
i Liechtensteinpalatset i Wien. Mindre betydande
äro hans stafflibilder, bland hvilka må nämnas Den
botfärdiga Magdalena (Dresden) och Den hel. Borromeus
(Wien). - Hans son Giacomo F. (f. 1672, d. 1745)
målade i faderns maner.
Francesco [-tje’skå], italiensk namnform för Frans.
Franceville [frãsvi’l], en 1880 af Brazza anlagd
station i Franska Kongo, vid föreningen af Passa och
öfre Ogowe, omkr. 420 m. ö. h. Därifrån bäras varorna
genom batekes land till Alima, på hvilken de sedan
fraktas till Kongo.
Franch., vid växtnamn förkortning för A.
Franchet (se denne).
Franche-Comté [frãʃ kå̃tē, eg. "frigrefskapet"],
Frigrefskapet Burgund l. Hög-Burgund, en af
Frankrikes provinser, motsvarande nuv. dep. Doubs,
Jura och Haute-Saône (se den historiska kartan till
art. Frankrike). Omkr. 15,300 kvkm. Det har rika
minnen från den förhistoriska tiden och var vid
tiden för Cæsars uppträdande i Gallien bebodt af
sekvanernas stam. Eröfradt af honom, förenades det
af Augustus 27 f. Kr. med Gallia belgica och blef af
Diocletianus tillsammans med Helvetien under namnet
Provincia maxima sequanorum gjordt till en af Roms
militära barriärer mot germanerna. Efter Aëtius’
seger på Katalauniska fälten (451) kom det under hans
bundsförvanter burgundernas välde (jfr Burgund 2)
och tillföll jämte detta frankerna 534. Vid frankiska
rikets delning 843 förenades F. med Lotharingien och
delades 870 så, att västra F. med
hufvudstaden Besançon tillföll Frankrike och östra
F. Tyskland. 879 inkorporerades det med konungariket
Provence och 933 med konungariket Arelat (jfr Burgund,
4–6), med hvilket det 1033 kom under Tyskland. Redan
då var F. emellertid faktiskt ett själfständigt
grefskap, hvaraf dess namn. Under länsupplösningens
tid sönderföll det alltmer, hvarvid ärkebiskoparna
af Besançon vunno stor makt. 1316–22 tillhörde det
Frankrike under Filip V:s regering, men kom sedan
under hertigdömet Burgund (se d. o., 11). Efter
dettas siste hertigs, Karl den djärfves, död (1477)
innehades det af Frankrike till freden i Senlis
1493, där Karl VIII afstod det till dess rätte
arftagare, kejsar Maximilians son, Filip. Dennes son,
Karl V, ärfde det 1506, och det upptogs därefter
i den burgundiska kretsen af Tyska riket. 1556 kom
F. under de spanske habsburgarna, men intogs 1668 af
Condé och 1674 af Turenne och afträddes formligen till
Frankrike genom freden i Nijmegen (1678). Det uppgick
nu helt i Frankrike, men hade till en början egna
"états généraux" (provinsständer), först i Dôle,
sedan i Besançon. Dessa upphörde dock snart att
inkallas, men återinfördes 1787 för en kort tid. Med
departementsindelningens införande 1790 slutade F:s
betydelse som särskild provins. Litt.: L. de Piepope,
"Histoire de la réunion de la F. à la France" (2 bd,
1881), Ed. Clerc, "États généraux de la F." (2 bd,
1882), samt "Mémoires et documents pour servir à
1’histoire de F." (3 bd, 1838–44), utg. af akademien
i Besançon. E. A-t.
Franche-comté-smide [frãʃ kåtē-], metall., en
från Frankrike under 1850-talet till Sverige införd
härdfärskningsmetod för framställning af smidesjärn ur
tackjärn. Under en följd af år vann denna smidesmetod
en ganska stor spridning, till följd af den minskning
i kolåtgång och den jämnhet i järnets beskaffenhet,
som därvid erhöllos, i jämförelse med det förut
allmänna s. k. tysksmidet. Liksom vid tysksmidet
verkställas vid franche-comté-smidet järnets färskning
och vällning i samma härd (räckhärdssmide), men
den tackjärnskvantitet, som på en gång behandlas,
är vid det senare smidet mycket mindre, hvilket
medger ett omsorgsfullare arbete i härden. Därjämte
är härden liten och sluten samt tillfälle beredt
till förvärmning af tackjärnet och uppvärmning af
blästern, hvilket allt bidrager till minskande af
kolåtgången. Franche-comté-smidet har emellertid
alltmer utträngts af fullkomligare metoder. Det
erhållna stångjärnet är sålunda ojämnare och
mindre segt och godt än lancashirejärnet.
C. A. D.*
Franchet [fräja], Adrien, fransk botanist, f. 1834,
d. 1900 i Paris, anställd vid naturhistoriska museet
därstädes, utgaf bl. a. arbeten öfver Japans flora
(1875-79; med Savatier) samt Turkestans (1883), Tibets
(1887-92) och Kinas floror (det sistn. 1883-1900),
i hvilka han sorgfälligt beskref och klassificerade
växterna i samlingar, som hopbragts af olika franska
resande. F. gällde för att vara en bland de främste
kännarna af Öst- och Mellan-Asiens växtvärld.
Franchetti [-ke’tti], Alberto, baron, italiensk
operakompositör, f. 1860 i Turin, studerade vid
konservatorierna i München och (för Dräseke) i
Dresden. F. har haft större eller mindre framgång
med sina operor Asraele (1888), Cristoforo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
