Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1081-1082 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franeker - Frangipani - Frangopulos, Frankopulos - Frangula - Frangulabark, Amerikansk - Frangulaextrakt - Frangulin. Se Frangula - Frank - Frank, Johann. Se Franck - Frank, Sebastian. Se Franck - Frank, Melchior. Se Franck - Frank, Jakob, eg. Leibowicz

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tegelbruk, skeppsvarf, spannmåls- och linhandel. Botanisk
trädgård. Dess universitet, stiftadt 1585 (besökt
af flera svenskar), upphäfdes 1811 af Napoleon I;
byggnaden är nu dårhus.

Frangipani [-djipäni], romersk adelssläkt, som enligt
egen uppgift ledde sitt ursprung tillbaka till den
romerska tiden, men som i urkunderna ej kan spåras
längre tillbaka än till omkr. år 1000. Familjen
spelade under 1100- och 1200-talen en stor roll
såsom ghibellinernas ledare i Rom och mellersta
Italien. Bland släktens medlemmar märkas
Cencio F., bekant för sin kamp mot påfven Gelasius
I (se d. o.), samt Giacomo F., som tillfångatog
Konradin efter slaget vid Scurcola (Tagliacozzo) och
utlämnade honom till Karl af Anjou. En Torquato
Frangepani stod i förbindelse med Karl X Gustaf
och skref bl. a. Panegyricus æternaturæ gloriæ,
invictissimo loanni Chr. Königsmarchio (1663). En
gren af den romerska ätten lefver ännu i Friuli;
hufvudlinjen utdog på 1600-talet med en Mario F.,
som insatte Antonio Barberini (se d. o.) till sin
arfvinge.

Om en kroatisk familj Frangipani, som ofta
sättes i förbindelse med den italienska, men
säkerligen var af slavisk härkomst se
Frankopan. (T. H-r.)

Frangopulos, Frankopulos (grek.
<i>$Qayyo-novkog, <Peay%ojtovkos</i>), ett
under den senare bysantinska tiden förekommande
namn, som bl. a. bars af flera med kejsare af
dynastierna Laskaris och Palaiologos nära förbundna
skriftställare. V. Lm.

Frangula, bot. farm., det
numera populära namnet på brakvedsbusken, Rhamnus
Frangula, fam. Rhamnaceæ, som tämligen allmänt
förekommer å
fuktiga skogsängar i hela Europa upp till
polcirkeln. Grenarna äro oväpnade,
bladen ovala, helbräddade (Rh. cathartica
har tornar och bladen sågade).
Blommorna äro små, grönhvita, tvåkönade,
5-taliga. Frukten är en klotrund, först röd,
sedan svart, bärlik, oftast 2-fröig stenfrukt. Af
yngre stammar och kraftiga grenar afskalas barken,
som torkad bildar den mycket begagnade drogen
frangulabark 1. brakvedsbark, Cortex Frangulæ,
hvilken förekommer såsom fingertjocka eller smalare
rör eller rännor. Yttre ytan är vanligen slät,
matt brun eller gråbrun, med på tvären utdragna,
gråa korkvårtor. Insidan är ytterst finstrimmig och
mörkt brungul. Barken brytes lätt, saknar lukt,
har bitter smak och färgar saliven gul. Den ett år
gamla drogen är bättre än den färska, som förorsakar
knip och kväljningar. I barken finnes en eller flera,
mycket sammansatta glykosider ("dubbelglykosider"),
hvilka lätt sönderdelas i bl. a. socker samt emodin,

Rhamnus Frangula. 1 gren med blommor och omogna frukter, 2 blomma, 3 mogen stenfrukt, hel och i tvärsnitt.

krysofansyra (C₁₀ H₁₅ O₄ eller dioximetylantrakinon)
och frangulasyra m. m. Vidare finnas i drogen fritt
emodin (C₁₅ H₁₀ O₅ eller trioximetylantrakinon)
och den gula kristalliniska glykosiden frangulin,
som i sin ordning kan sönderdelas i drufsocker
och emodin (se ofvan) o. s. v. Samtliga dessa för
drogen karakteristiska ämnen äro likasom aloin
(se Aloe) och de verksamma beståndsdelarna
i rabarberrot och sennablad derivat af kolvätet
antracen. De nämnda glykosiderna äro icke själfva
verksamma såsom afföringsmedel; men de sönderdelas
småningom i tarmen vid beröring med alkali,
och de därvid frigjorda antrakinonerna (emodin,
krysofansyra m. m.) reta lindrigt tarmen och
framkalla en afförande verkan. Frangulabarken blir
därigenom ett ganska mildt verkande laxermedel,
som med fördel nyttjas i form af dekokt och i dos
af en till två (eller flera) matskedar, som intagas
på morgonen eller på aftonen. Det begagnas ofta
af personer, som lida af kronisk förstoppning.
O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)

Frangulabark (Cortex frangulæ), Amerikansk, farm.,
äfven kallad Cascara sagrada, Cortex Rhamni purshianæ
l. Cortex purshianus, Sagradabark, barken af den i
västra delarna af Nord-Amerika växande busken Rhamnus
purshiana, förekommer såsom drog vanligen i stycken,
som äro kortare, bredare och mer plana än stycken
af vanlig frangulabark (se Frangula), men i öfrigt
rätt mycket likna denna. Sagradabarken är upptagen
i Sv. farmakopén. Dess beståndsdelar uppges vara
delvis desamma som i vanlig frangulabark, men äro
ännu föga kända. Dess verkan och användning äro äfven
ungefär desamma som af vår frangula; den uppges dock
verka ännu något mildare afförande än denna. Medlet
användes ofta mot kronisk förstoppning, mest i form
af extract. fluidum Purshianæ (se Extrakt), som
vanligen ges i dos af 1/2-1 tesked 2-4 gånger om
dagen. C. G. S.

Frangulaextrakt, farm. med., ett torrt
vattenextrakt, beredes på vanligt sätt (se Extrakt)
af frangulabark och verkar på grund af frangulinet
m. m. laxerande i dos af 1/2-1 gr. O. T. S. (C. G. S.)

Frangulin. Se Frangula.

Frank (fr. franc, mlat. francus, medlem af
fränkernas stam, frankisk), frimodig, rättfram, öppen;
hurtig, säker, ledig.

Frank, Johann. Se Franck.

Frank, Sebastian. Se Franck.

Frank, Melchior. Se Franck.

Frank, Jakob, eg. Leibowicz, son till en judisk rabbin
i Galizien, f. 1720, d. 1791, slöt sig i Turkiet till
den judiska sekten "sabbatarierna", som förkastade
talmud och i stället satte den kabbalistiska boken
Sohar som kunskapskälla för religionen. Sekten
vann största utbredningen i polska Podolien, där
F. t. o. m. ärades som Messias. Häftiga strider med
talmudisterna förmådde F. med omkr. 1,000 anhängare,
frankister, att öfvergå till katolska kyrkan. Då
han fortfarande spelade rollen af Messias, grep
inkvisitionen in; F. själf fick försmäkta i 13-årigt
hårdt fängelse, till dess Polens delning 1772 gaf
honom friheten åter. I Mähren lyckades han nu i 16
år oantastad bedrifva sitt Messiasgeschäft, stödd af
sin underbart sköna dotter Eva, med den ekonomiska
framgång, att han slutligen kunde köpa ett stort
slott med riksomedelbarhet etc. Han kallade sig nu
"baron Joseph von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>