Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1221-1222 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fransk sköld - Fransk-svenska sällskapet. Se Fransk-skandinaviska sällskapet - Franskt brännvin. Se Konjak - Franskt guld - Fransk trädgårdsstil. Se Trädgårdskonsten - Franskt vin - Fransk-tyska kriget 1870-71

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fransk sköld.

är afrundad och slutar med en spets.

Fransk-svenska sällskapet.
Se Fransk-skandinaviska sällskapet.

Franskt brännvin. Se Konjak.

Franskt guld benämnes en blekgul legering af guld
och silfver, öfvervägande den senare metallen;
dessutom är legeringen vanligen försatt med
koppar. Användes till bijouteri-varor och bladmetall.
G. H-r.

Fransk trädgårdsstil. Se Trädgårdskonsten.

Franskt vin, svensk benämning på ett svagt hvitt vin
af billig kvalitet, som användes för matlagning
(kallskålsvin). Det kan vara ett enkelt franskt vin,
men är lika ofta renskt eller annat vin. Rester från
vinlager eller sjöskadade sändningar m. m. säljas
ofta nödtorftigt förskurna under detta namn.
G. H-r.

Fransk-tyska kriget 1870-71 hade många och djupt
liggande orsaker: fransmän och tyskar liksom deras
regeringar misstrodde hvarandra ömsesidigt. I
Frankrike såg man med bekymmer och afund Preussens
stora makttillväxt efter 1866 års krig, öfverskattade
den mångenstädes i Syd-Tyskland rådande motviljan
mot hela rikets enande under preussisk ledning
och hoppades, i gynnsamt fall med väpnad hjälp af
Österrike, taga "revansch för Sadowa", hvarjämte äfven
torde ha bidragit å ena sidan Bismarcks åstundan att
"med järn och blod" fullborda det tyska enhetsverket,
å den andra Napoleons samt än mer hans närmaste
omgifnings förhoppningar om att genom ett ärorikt krig
befästa dynastien och stäfja det växande motståndet
mot regeringens inre politik. Brännbara ämnen funnos
sålunda på ömse håll, och den tändande gnistan
blef prins Leopolds af Hohenzollern-Sigmaringen
kandidatur till spanska kronan. Om de underhandlingar,
hvartill den gaf anledning, och krigsstämningens
öfverhandtagande i början af juli, särskildt bland
de lättrörde fransmännen, se art.
Bismarck, sp. 505-506. De franska förberedelserna voro
ytliga och bristfälliga, tyskarnas däremot i allo
förträffliga, hvarför också kriget från början tog en
helt annan vändning än den i Napoleon IIl:s omgifning
beräknade.

Den 14 juli fattades det ödesdigra beslutet om
reservernas inkallande. Dagen därpå beviljade
lagstiftande kåren och senaten ett krigskreditiv
på 66 mill. frcs, hvilket 18 juli höjdes med 500
mill. frcs. S. d. utfärdades och 19 öfverlämnades
den formliga krigsförklaringen af franske chargé
d’affaires i Berlin. Den franska krigsstyrelsen
lyckades icke bringa tillsammans mer än 300,000 man,
af hvilka största delen (gardeskåren samt 2:a, 3:e
och 4:e kårerna) vid juli månads utgång samlades
mellan Metz och Saarbrücken, under det l:a kåren
(Mac-Mahon) sammanfördes vid och n. om Strassburg,
5:e kåren vid Bitsch, 6:e kåren vid Châlons och 7:e
kåren i öfre Elsass. Stor oordning rådde såväl under
mobiliseringen som under arméns samling.

Natten mellan 15 och 16 juli 1870 utgafs
mobiliseringsorder för Nordtyska förbundets armé,
hvilken följdes af en liknande åtgärd inom de sydtyska
staterna. Nordtyska förbundets riksdag beviljade
120 mill. thaler och de sydtyska
folkrepresentationerna sammanlagdt 34 mill. gulden
till krigskostnadernas bestridande. 23 juli började
järnvägstransporterna, och 4 aug. öfverskred tyskarnas
vänstra flygel gränsen. Tre arméer bildades. 1:a armén
(von Steinmetz: 7:e och 8:e kårerna, senare äfven
1:a) ryckte från n. ö. mot Saarbrücken, 3:e armén
(kronprinsen af Preussen: 5:e, ll:e preussiska, 1:a
och 2:a bajerska och württemberg-badensiska kårerna;
senare äfven 6:e preussiska kåren) samlades i och
bakom linjen Karlsruhe-Landau, under det 2:a armén
(prins Fredrik Karl af Preussen: gardeskåren, 3:e,
4:e, 9:e, 10:e och 12:e kårerna; senare äfven 2:a
kåren; hvarje kår omkr. 30,000 man) afsteg vid Mainz
och fortsatte vägen till fots bakom platsen mellan
de båda öfriga arméerna. Högsta befälet öfver alla
arméerna fördes af konung Vilhelm, med general von
Moltke såsom generalstabschef. Fransmännens 2:a kår
framryckte till Saarbrücken 2 aug. och fördref den
där varande svaga tyska besättningen, men drog sig
under de följande dagarna tillbaka till höjderna vid
Spicheren, där den 6 aug. blef anfallen af spetsarna
af tyskarnas 1:a och 2:a arméer samt slagen. På den
andra flygeln öfverskred 3:e tyska armén gränsen 4
aug. och slog i grund den till Weissenburg framsända
divisionen Douay af 1:a franska kåren. Dagen därefter
fortsattes framryckningen till Wörth, där marskalk
Mac-Mahon tagit ställning med sin kår och en division
af 7:e kåren. Efter ett hjältemodigt försvar blef
han slagen 6 aug. och drog sig då i största hast
tillbaka till Châlons, dit äfven 5:e kåren begaf sig
från Bitsch. Återstoden af Rhen-armén - så benämndes
den franska fältarmén - drog sig småningom tillbaka
till Metz, förenades där med 6:e kåren och ställdes
12 aug. under marskalk Bazaines befäl. Fransmännen
kunde först icke besluta sig för ett återtåg till
det inre af Frankrike, hvarigenom en stor del af
landet skulle prisgifvas åt fienden. När detta
dock till slut blef nödvändigt och skulle utföras,
hvarvid trupperna skulle öfverföras från östra till
västra Moselstranden, blefvo de 14 aug. anfallna
af tyskarnas 1:a armé vid Colombey-Nouilly
och ytterligare fördröjda. Tyskarnas 2:a armé
hade emellertid framryckt med hufvudriktning mot
Pont-à-Mousson, och största delen af dess trupper
nådde Mosel 15 aug. Samma dag satte fransmännen sig
i marsch från Metz mot Verdun, men gingo så långsamt
till väga, att de 16 aug. motades vid Vionville af
3:e och 10:e tyska kårerna, som från Pout-à-Mousson
ryckt fram i nordvästlig riktning för att hugga sig
fast vid fransmännen, som de trodde vara i fullt
återtåg. Efter det blodiga slaget vid Vionville-Mars
la Tour, i hvilket större delen af Bazaines armé
deltog, intog marskalk Bazaine ställning med ryggen
mot Metz. Större delen af 1:a och 2:a tyska arméerna
hade nu kommit öfver på västra Moselstranden, och
en frontförändring om 180 grader utfördes åt höger,
hvarefter tyskarna 18 aug. anföllo fransmännen
och efter slaget vid Gravelotte-Saint-Privat,
det största under hela kriget, kastade dem tillbaka
till Metz, där de inneslötos. Vid Châlons bildades
emellertid en ny armé under marskalk Mac-Mahon (1:a,
5:e, 7:e kårerna och den nybildade 12:e kåren). Mot
denna framryckte 3:e tyska armén och den nybildade
Maas-armén (kronprinsen af Sachsen: gardeskåren,
4:e och 12:e

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>