- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel /
1223-1224

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fransk-tyska kriget 1870-71

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kårerna ur 2:a armén, medan återstoden af denna och
1:a armén inneslöto Metz). Kejsaren inträffade vid
Châlons-armén, som 21 aug. marscherade till Reims
för att fortsätta vägen till Paris. Regeringen
därstädes fordrade emellertid, att marskalk
Mac-Mahon skulle skyndsamt förena sig med marskalk
Bazaine. Mac-Mahon gaf slutligen efter och satte sig
23 aug. i marsch i nordöstlig riktning. 25 aug. på
aftonen fingo tyskarna, som hunnit linjen Verdun-
Vitry-le-Français, reda på denna rörelse och ändrade
plötsligt marschriktning mot n. Fransmännen rörde
sig mycket långsamt och upphunnos snart af tyskarna,
som trängde dem åt n. mot belgiska gränsen. Därunder
blef 5:e franska kåren (de Failly) jämte en division
af 7:e kåren 30 aug. vid Beaumont öfverrumplad och
slagen. Slutligen anföllo tyskarna fransmännen vid
Sedan 1 sept. från alla sidor och nödgade dem dagen
därpå att sträcka vapen. Mac-Mahon hade blifvit sårad
under början af slaget, hvarvid general de Wimpffen
öfvertagit befälet.

Frankrikes kejsare och den ena franska armén voro
fångna, under det den andra hölls innestängd i
Metz. Det oaktadt beslöt nationalförsvarsregeringen
(af 4 sept.) att fortsätta kampen. Paris’
inneslutning verkställdes i midten af sept. af
tyska 3:e armén och Maas-armén (4:e armén), och i
denna stad bildades småningom en stor armé under
guvernören general Trochu. Uppsättandet af nya
arméer i provinserna tog fart, sedan Gambetta 9
okt. anländt till regeringsdelegationen i Tours
och öfvertagit krigsportföljen. Det lyckades
hans okufliga viljekraft att uppställa och
utrusta icke mindre än 600,000 man. Den första
republikanska armén, den s. k. Loire-armén
(äfven kallad 1:a Loire-armén, 2 kårer), bildades
s. om Orléans under befäl af general d’Aurelle de
Paladines. Den framryckte öfver Mer-Marchenoir och
lyckades genom slaget vid Coulmiers (9 nov.) från
Orléans förjaga en från inneslutningsarmén vid
Paris utsänd arméafdelning (1:a bajerska kåren
m. fl. trupper), hvilken sedan 11 okt. (1:a slaget
vid Orléans) hållit staden besatt. Loire-armén
intog en befäst ställning n. om Orleéans och
erhöll betydliga förstärkningar. Emellertid hade
Metz dagtingat 27 okt., sedan Bazaine 31 aug.-l
sept. förgäfves sökt bryta inneslutningslinjen
(slaget vid Noisseville). Prins Fredrik Karl
fick då befallning att med 2:a armén skynda till
Loire. Han gjorde detta och samlade sina trupper
(3:e, 9:e och 10:e kårerna) omkring Pithiviers 20-24
nov. Den på denna krigsskådeplats varande tyska
arméafdelningen (1:a bajerska kåren, 2 infanteri-
och 3 kavalleridivisioner) hade blifvit ställd under
storhertig Fredrik Frans af Mecklenburg-Schwerin och
hade dragit sig åt Dreux för att hindra franska
företag från denna sida. Gambetta åstundade
en framryckning mot Paris och anordnade själf
en anfallsrörelse med Loire-arméns högra flygel (2
kårer) från Gien öfver Montargis. Denna misslyckades
genom det afslagna anfallet vid Beaune-la-Rolande (28
nov.) mot tyska 10:e kåren. Vänstra flygeln (2 kårer
under general Chanzy) skulle nu föras framåt, men blef
slagen vid Loigny och Poupry 2 dec. af storhertigens
arméafdelning. Prins Fredrik Karl, som erhållit
befäl äfven öfver nämnda arméafdelning, passade då
på att genombryta fransmännens utsträckta ställning
och bemäktigade sig efter det s. k. 2:a slaget vid
Orléans 3 och 4 dec. nämnda stad. General
d’Aurelle de Paladines afsattes, och Loire-armén delades
i två arméer. Vänstra flygeln af den s. k. 2:a
Loire-armén, under general Chanzy, drog sig efter
häftiga strider vid Beaugency (7-10 dec.) och vid Loir
(biflod till Loire) i fullständig upplösning tillbaka
till Le Mans, där den ånyo anfölls af tyskarna under
prins Fredrik Karl och efter en hårdnackad strid
10-12 jan. 1871 fullständigt skingrades. I norra
Frankrike hade en armé, den s. k. nordarmén (2 kårer),
blifvit bildad under general Faidherbe. Mot denna
sändes efter Metz’ fall 1:a tyska armén (1:a och
8:e kårerna) under general von Manteuffel (sedermera
under general von Göben), och efter slagen vid Amiens
(27 nov. 1870), Hallue (23-24 dec. 1870), Bapaume
(3 jan. 1871) och S:t Quentin (19 jan. 1871) var
fransmännens kraft här uttömd. Från hufvudstaden hade
ett stort utfall blifvit gjordt 30 nov. 1870 under
general Ducrot i sydöstlig riktning och ett annat
(slaget vid Mont Valérien) under general Trochu 19
jan. 1871 i sydvästlig. Sedan alla munförråd voro
förtärda, gaf sig staden 28 jan., då samtidigt
vapenhvila slöts. Denna gällde dock icke den östra
krigsskådeplatsen. Där hade tyskarna under general von
Werder belägrat Strassburg (som öppnade sina portar
28 sept.) och trängt fram i öfre Elsass (där de hade
mot sig äfven en friskara under Garibaldi) samt börjat
belägra Belfort. Efter Loire-arméns sprängning hade
dennas högra flygel (3 kårer), som först benämndes
1:a Loire-armén, sedermera östarmén, under general
Bourbaki dragit sig tillbaka till Bourges. Gambetta
fick den storslagna tanken att låta denna armé skynda
till Belforts undsättning och att därefter tränga in
i Tyskland. General von Werder tog med den nybildade
14:e kåren ställning framför Belfort och lyckades
genom det förbittrade slaget vid Lisaine (Montbéliard)
15-17 jan. kasta fransmännen tillbaka. Dessa anföllos
därefter i sin vänstra flygel af en från Troyes och
Auxerre kommande nybildad armé (2:a och 7:e kårerna),
under general von Manteuffel, och trängdes slutligen
vid Verrières (ö. om Pontarlier) in på schweiziskt
område, där de blefvo afväpnade. Belfort gaf sig 18
febr., då vapenstilleståndet inträdde äfven på denna
krigsskådeplats. Oaktadt sin stora öfverlägsenhet
i antal hade fransmännen ingenstädes kunnat besegra
sina motståndare. Kriget afslöts genom freden i
Frankfurt am Main (se d. o.).

Detta krigs litteratur
är synnerligen rikhaltig. Af framstående arbeten må på
tyska sidan främst anföras preussiska generalstabens
stora verk "Der deutsch-französische krieg 1870-71,
redigiert von der kriegsgeschichtlichen abteilung des
grossen generalstabs" (5 bd, 1872-81) och Moltkes
Geschichte des deutsch-französischen krieges von
1870-71" (del 3 af hans "Gesammelte schriften und
denkwurdigkeiten", 1891; två sv. öfv. 1892) samt
vidare följande arbeten: Blume, "Die operationen
der deutschen heere von der schlacht bei Sedan bis
zum ende des krieges" (1872) och ’Die beschussung
von Paris 1870-71 und die ursachen ihrer verzögerung"
(1899), von der Goltz, "Die operationen der zweiten
armee bis zur kapitulation von Metz" (1874) och "Die
operationen der zweiten armee an der Loire" (1875),
Verdy du Vernois, "Studien über den krieg. Auf
grundlage des deutsch-französischen krieges 1870-71"
(3 bd, 1891-1903; "Studier i krigföring på grundvalen
af det tysk-franska kriget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:20 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbh/0666.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free