Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franzén, Frans Mikael - Franzén, Jöns - Franzén, August - Franzenbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han öfvergaf dock icke poesien; hans svenska
tid är åtminstone lika produktiv som hans finska
- lättheten att författa var hos honom nästan
fenomenal. Dock ljuder den rena lyriken icke längre
lika rikt. Dess mest betydande alster äro sångerna
om Fanny, dem han 1824 sammanförde med några af
de äldre dikterna till en cykel Selma och Fanny,
som återspeglar de djupaste dragen så i hans första
som i hans senare diktning. Skillnaden i ton mellan
gammalt och nytt är dock omisskännlig: enkelheten och
blidheten finnas väl kvar i Fannysångerna, och samma
oskuldsfullhet hvilar öfver alla dessa dikter, men
den religiösa färgläggningen och sentimentaliteten
ha i de senare blifvit långt starkare. Till de
första åren i Sverige hör också hufvudsakligen hans
psalmdiktning; tillsammans med Wallin utgaf han,
som 1811 insatts i psalmbokskommittén, 1812 och 1813
två häften profpsalmer, och i psalmboken af 1819
ingå 22 af honom författade psalmer. F:s intresse
drogs emellertid alltmer till större diktverk. Från
1817 in på 1830-talet publicerade han flera stora
episka dikter, som dock delvis blefvo fragment:
Gustaf Adolf i Tyskland, Julie de S:t Julien (med
motiv från franska revolutionen), Svante Sture
eller mötet vid Alvastra och Columbus. Och 1836
utgaf han teaterstyckena Audiensen eller lappskan i
Kungsträdgården och Drottning Ingierd eller mordet på
Eljarås, det senare en omarbetning af ett drama, med
hvilket han redan 1800 täflat i Svenska akad. utan
framgång. Men han misskände otvifvelaktigt sin
verkliga kallelse, då han inlät sig på dessa stora
kompositioner; hans fantasi saknar den kraft och
den förmåga af koncentration, som där kräfdes,
och de ställen af lyrisk skönhet, som finnas,
försvinna i den utdragna och matta helheten. I en
del andra, delvis också mycket utförliga dikter
upptog han till behandling aktuella, religiösa och
politiska spörsmål, dem han skärskådade ur utprägladt
konservativ ståndpunkt (Tron och förnuftet, Rabulisten
och landtprästen, X. Y. Z.). Däremot deltog F. till
en början alls icke i den litterära fejden mellan
"nya" och "gamla" skolan. Personligen var han
nära lierad med gamla skolans män, men hans egen
diktning hade i viss mån förebådat nyromantiken, och
dennes förkämpar behandlade därför ständigt honom
med största aktning. Först då Hammarsköld 1820 i
"Litteraturtidningen" strängt bedömde fru Lenngren,
lät F. af sin gamla vänskap och beundran för henne
förmå sig att så skarpt det öfver hufvud för honom var
möjligt uppträda till hennes försvar och samtidigt
för egen del afsäga sig hvarje gemenskap med nya
skolan. Följande år gjorde han i viss mån ett inlägg
i striden genom dikten Thorilds skugga till Leopold,
där han opartiskt söker skipa rättvisa mellan dessa
två motståndare, hvilkas strid varit en förberedelse
till den då pågående. - De mest betydande af F:s
prosaskrifter äro hans minnesteckningar, af hvilka
de flesta skrifvits för Svenska akad:s handlingar;
särskildt märkas bland dem den biografi öfver Choræus,
hvarmed han inledde dennes "Samlade skaldestycken",
samt teckningarna af fru Lenngren, Lidner och Creutz.
F:s andra hustru, Sofi, afled 1829, och två år därpå
ingick han ett nytt äktenskap, med Kristina Elisabet
Arwidsson. Han afled 14 aug. 1847 på Säbrå biskopsgård
invid Härnösand. En byst af
honom aftäcktes i Uleåborg 1881, en annan (modellerad
af Milles) skall resas i Härnösand.
Till största delen finnas hans skrifter samlade i
följande verk: Skaldestycken (7 dlr, 1824-61; ny
uppl. 1867-69), Skrifter i obunden stil (I, 1835),
Predikningar (5 bd, 1841-45) och Minnesteckningar
(3 bd, 1848-60).
Jfr A. A. Grafströms lefnadsteckning i Franzéns
skaldestycken del VII; C. D. af Wirsén, "Minne af
biskopen doktor F. M. F." (i "Sv. akad:s Handl. ifrån
år 1886". bd II, 1887), och G. Castrén, "F. M. F. i
Finland" (1902). G. C.
Franzén, Jöns, skolman, f. 28 febr. 1856 i Hurfva
socken, Malmöhus län, aflade folkskollärarexamen
1876 och maturitetsexamen 1884, tjänstgjorde 1876-77
såsom lärare vid Stockholms folkskolor, blef hösten
1877 ord. folkskollärare och sedermera öfverlärare
i Lund. 1888-1905 var han tillika slöjdlärare vid
Lunds folkskollärarseminarium och förordnades 1906
till folkskolinspektör i Södermanland. F. är sedan
1895 medlem af Centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening och sedan 1899 ordf. i denna
förenings litteraturkommitté, hvilken utgifvit
ett stort antal pedagogiska skrifter. F. har både
i tal och skrift verkat mycket för förbättringar
i fråga om folkskollärarutbildningen samt
sökt främja barnpsykologiska undersökningar.
A. J.
Franzén, August, svensk-amerikansk målare, f. l
febr. 1863, i Drothem, Östergötland, studerade
vid tekniska skolan i Norrköping, begaf sig vid
18 års ålder till Amerika, blef där illustratör
och sedan biträde hos fransmannen Philippoteaux
vid panoramamålningar, återvände så till Europa,
studerade någon tid för Carl Larsson i Göteborg och
sedan ett par år i Paris. 1891 återvände han till
Amerika och anordnade i New York en utställning af
sina medförda arbeten, som hade stor framgång. Han
målade en tid framåt genrebilder ur landtlifvet, men
öfvergick snart hufvudsakligen till porträttmåleri,
gjorde ännu en studieresa till Europa - till
Spanien, Paris och London, där han ifrigt studerade
de gamle mästarna - och blef efter sin återkomst
öfverhopad af porträttbeställningar. Han är en af
de tongifvande målarna i New York och har erhållit
medaljer därstädes, i Chicago, S:t Louis och Paris.
G-g N.
Franzensbad, stad och (sedan 1793) kurort i Böhmen,
4,5 km. n. om Eger, 450 m. ö. h., mellan utlöparna
af Böhmerwald, Erzgebirge och Fichtelgebirge. 2,325
inv. (1900). Luften är ren och frisk, ej för torr,
men klimatet är ofta växlande; medeltemperaturen är
7,35° C. F. har tolf mineralkällor, hvilka äro rika
på kolsyra och räknas till den alkalisk-saliniska
gruppen; de äro tämligen rika på järnoxidulkarbonat,
men hålla dessutom i mängd andra salter, såsom
karbonat af natron, kalk och magnesia samt en särdeles
stor myckenhet af glaubersalt (omkr. 3 pro mille). De
viktigaste källorna äro Franzensquelle, den äldsta,
före 1803 den enda källan, med en temperatur af ll,6°
C., Wiesenquelle och den jämförelsevis litet järn,
men mycket glaubersalt hållande Salzquelle. Antalet
kurgäster uppgår årligen till 8-10 tusen. Säsong
maj-sept. F. är mycket bekant för sina gyttjebad,
de bästa, som finnas. Omkr. 500,000 flaskor
Franzensbad-vatten, ofta, äfven i Sverige, kalladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
