Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fulginium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
99
Fumariaceæ-Funck
100
digt, snart affallande; blomkronan består af fyra
korsvis ställda blad, af hvilka de två yttre äro
större än de två inre, som sammanhänga i spetsen;
det öfversta yttre kronbladet har kort punglik
sporre; ståndarna äro 2, hvardera delad i 3
flikar; frukten är en nästan klotrund, enfröig
nöt. Hithörande arter äro i allmänhet spensliga,
grå- eller blågröna, greniga örter, hvilka mest
förekomma som ogräs å odlad jord. F. officinalis
L. är den i Sverige allmännaste arten
(se fig.). Den var upptagen såsom drog
ännu i Svenska farma-kopéns 6:e uppl. samt
ansågs verka lösande och urindrifvande,
men är nu bortlagd såsom läkemedel.
O. T. S. (G. L-m.)
Fumariaceæ, ’bot. Se Papaveraceæ.
Fumarioideæ, bot. Se Papaveraceæ.
Fumarõl, geol. Se Gasvulkan.
Fumärsyra, kem., en tvåbasisk kristalliserande,
organisk syra C2 H2 (COOH)o, stereoisomer med
maleinsyra. Förekommer i Fumaria, i islandslaf
m. fl. växter och uppstår vid upphettning af
äpplesyra eller af maleinsyra. Nästan olöslig
i kallt vatten. ’
P. T. C.*
Fumbina. Se A d a in a u a.
Funafeng, nord. myt. Se F i m a f e n g.
Funa’mbulus, lat. (af junis, lina, och ambulõre,
gå), lindansare.
Funchal [funtja’l]. 1. Portugisiskt distrikt,
omfattande Madeira-ögruppen. 815 kvkm. 150,574
inv. (1900). – 2. Hufvudstad i distriktet och
kommunen F., vid en vik på ön Madeiras södra
sida. 20,844 inv. (1900). Staden, som höjer sig
amfiteatraliskt från hafvet, är omgifven af
landställen och trädgårdar ända till 600 m. höjd
och erbjuder, sedd från hafvet, en öfverraskande
skön anblick. Säte för guvernör och biskop;
katolsk katedral, en anglikansk kyrka samt flera
nunnekloster. I det forna franciskanklostrets
kyrka finnes det s. k. dödskallekapellet, med
nära 3,000 i väggarna inmurade dödskallar. F. är
ögruppens förnämsta handelsplats, ehuru det
har endast en öppen redd, och besökes årligen
af omkr. 600 fartyg. För sitt härliga klimat
(20–24°) är F. mycket besökt af lungsiktiga.
(J. F. N.)
Funck, svensk adlig, från Tyskland härstammande
ätt, som inkom till Sverige under Gustaf II
Adolfs tid med Tomas F. (f. 1580, d. 1645),
hvilken var köpman i Stockholm och bruksegare
i Västmanland och Dalarna. Hans son Johan (se
F. 1) blef 1672 adlad, och två af dennes söner,
blefvo 1723 friherrar. Den ene, Gustaf (f. 1670,
landshöfding i Västmanlands län 1720, död 1736),
är stamfader för den ännu lefvande friherrliga
ätten F. Den adliga ättegrenen utgick 1789
på svärdssidan.
1. Johan F., mineralog och bergsman, Tomas F:s
son, f. 17 dec. 1630 i Stockholm, d. 12 jan. 1679
vid Avesta, studerade i Uppsala 1645-52 och
tillbragte sedan för att öka sina kunskaper
i kemi och bergsvetenskap sju år på utländska
resor, däraf flera år vid holländska universitet
(Leiden, Franeker). 1664 utnämndes han till
bergmästare i Uppland och Gästrikland samt var
därefter bergmästare vid Salbergets silfververk
och direktör vid Avesta bruk. 1673 utnämndes
han till assessor i Bergskollegium. F. blef
1672 adlad. Han var genom arf en af de rikaste
personerna af borgerlig börd på sin tid. Han
egde bl. a. flera bruk och
därjämte stenhusegendomar i Stockholm
vid den gata (mellan Västerlånggatan och
Kornhamn), som ännu kallas "Funckens gränd".
(G. H-r.)
2. Tomas F., den föregåendes son, militär och
diplomat, f. 25 iebr. 1672, blef kornett vid
Lif-regementet 1694 och deltog med utmärkelse i
Kari XII :s krig, hvarunder han avancerade till
öfverstelöjtnant 1704. Han följde med
konungen till Bcnder, där han 1710 utnämndes
till öfverste för Södermanlands regemente.
Han sändes s. å. till Konstantinopel för att
upplåna penningar och blef i apr. 1711 utnämnd
till envoyé därstädes. Han hade som sådan den
svåra och icke ofarliga uppgiften att under
de ständiga växlingarna i den turkiska
politiken förfäkta Sveriges intressen, söka egga
Porten till krig mot Ryssland och utverka
penninglån åt Karl XII. Hans verksamhet vid det
turkiska hofvet fortsattes till aug. 1713,
då han förvisades därifrån till Demirtasch.
Där sjuknade han och dog lo nov. 1713.
(H. B-n.>
3. Karl F., friherre, riksråd, son af den
föregåendes broder, landshöfdingen friherre
Gustaf F., f. l dec. 1708, d. 22 juni
1783 på Hofgården (i Östergötland),
inträdde först på den civila
tjänstemannabanan såsom e. o.
kanslist i
krigsexpeditionen 1728, men öfvergick 1730
till militärbanan och blef 1761 öfverste
vid Svea artilleri. F. var en af mössornas
mest verksamme och inflytelserike män och
tog en betydande del i de sista riksdagarnas
partistrider under frihetstiden. Att han älskade
dem mera än vapenskiftena med rikets fiender,
.visade han 1760, då han mot uttryckligt
förbud reste hem från kriget och lämnade utan
afseende regeringens bestämda befallning att
återvända. F. var medlem af den partistyrelse,
som mösspartiet tillsatte för att bedrifva
agitationen före 1765 års riksdag. Vid
ständernas sammanträde insattes han i sckreta
utskottet och utnämndes efter hattrådets fall
1765 till riksråd. I denna egenskap visade han
sig vara en af mössrcgeringens mest energiska,
hätska och stridslystna medlemmar och afsattes
vid partiets fall 1769. I början af riksdagen
1771-72 deltog F. i de af konung Gustaf ledda
förhandlingarna om förlikning mellan partierna,
med hvilken uppriktighet är ovisst. Efter
hattrådets afsked i mars 1772 återinsattes F. i
rådsämbetet. Vid underrättelsen om resningen
i Skåne utsågs han att afgå dit för att leda
anstalterna till upprorets kväfvande; men innan
hans instruktion var färdig, kom revolutionen
emellan. Efter regementsförändringen 19 aug. blef
han ånyo af-skedad från riksrådsämbetet och
drog sig undan till det enskilda lifvet.
A. B. B. (L. S.)
4. Alexander F., den föregåendes broder,
friherre, bergsman, f. l febr. 1716 på Lilla
Avesta. d..8 nov. 1797 i Norrköping, blef 1735
auskultant i Bergskollegium, där han 1779 blef
notarie och hvari-från han s. å. fick afsked
med titel af berssråd. 1745
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
