- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
131-132

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyr ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– I F. finnas flera högre läroanstalter, däribland
en juridisk akademi, bibliotek, museum. Fabriker
för tillverkning av yllevaror, olja, rosoglio,
läder, papper och majolika. Handel med tobak,
galläpplen och vin. I närheten ligga marmorbrott
och stenkolsgruvor, av vilka den största
sysselsätter över 3,000 arbetare. – F.,
som är en av Ungerns äldsta städer, kallades
fordom Quinque ecclesiæ. Biskopsstiftet
grundades 1009. 1367–1526 fanns
där ett universitet. 1543–1686
innehades staden av turkarna.
(J. F. N.)

Fyr, sjömärke, avsett att genom
ljussken, som nattetid utgår från dess övre del
och för sjöfarande utvisar fyrens läge, tjäna
fartyg till vägledning samt varna för farliga
ställen i farvattnet. Avser fyren att lämna de
sjöfarande ledning i öppet hav, benämnes den
havsfyr; gäller det vägledning i trängre
farvatten eller inloppet till hamn, benämnes den
led- eller hamnfyr. Fyrens byggnadssätt
och beskaffenhet är naturligtvis beroende av det
ändamål den har att uppfylla; men då i allmänhet
fyrljuset bör, för att synas tillräckligt långt,
placeras högt över vattenytan, har man vanligen
givit fyrbyggnaden formen av torn, varigenom
den även om dagen är ägnad att göra tjänst som
sjömärke. – Fyrar omtalas redan i forntiden;
de vore emellertid då endast brinnande bål på
höjder och klippor vid havet eller möjligen,
vid en eller annan stor sjöstads hamn, öppna
eldar på taket av ett platt torn. Märkvärdigt
nog gjorde vetenskapen i avseende å fyrväsendet
under lång tid så ringa framsteg, att man ännu
i slutet av 18:e år. nöjde sig med en öppen
stenkolseld i en gryta eller s. k. fyrpanna
taket av ett torn eller i ändan av en
vippstång (snarlik de ännu på landsbygden allmänt
begagnade brunnsvindarna). Sådana vore de första
fyrar, som inrättades i Sverige, nämligen på
Kullen vid Öresund 1560, vid Falsterbo 1635,
på Nidingarna i Kattegatt s. å., vid Landsort
1669 och Örskär 1687 m. fl. Småningom började
man inse möjligheten av oljelampors användande
även för fyrar (på Eddystones
ryktbara fyr föredrog man talgljus), vartill
kom användandet av metallspeglar för ljusets
reflektion. Vid början af 19:e årh. omgåfvos
t. o. m. stenkolseldarna med små glashus,
lanterniner. Epokgörande för fyrväsendets
utveckling var uppfinningen av den argandska
lampan; denna nyttjas t. o. m. ännu vid många
fyrar, dock förbättrad genom anbringandet av
flera koncentriska vekar, enligt Aragos system,
samt av Carcels pumpverk, varigenom oljan i
brännaren hålles vid oföränderlig höjd. Under
senare hälften av 1800-talet fick rofoljan
lämna rum för fotogenen, som vid de större
fyrarna numera användes till åstadkommande
av glödljus (i Sverige luxljus, se d. o.). På
några ställen åstadkommes belysningen medelst
elektriskt ljus, och slutligen har man i
början av 1900-talet med framgång börjat
begagna acetylengas, helst komprimerad och
löst i aceton (s. k. acetongas). Det största
framsteget inom fyrväsendet är dock vunnet
genom den av fysikern A. J. Fresnel (d. 1827)
uppfunna linsapparaten. Denna består af en
fyrlågan omgivande, rund eller mångkantig
s. k. trumma, sammansatt av flera fack, vart
och ett innehållande en sektor av en ringformig
eller en hel plan lins eller av sammansättningar
utav bägge. Till denna trumma är ovan- och
nedantill fogade s. k. katadioptriska glas,
vilka tjäna att tillgodogöra det ljus, som från fyrlågan skulle
utgå över eller under huvudapparaten, men
genom nämnda glas brytes och reflekteras,
så att strålarna utgå horisontellt och sålunda
förstärka skenet från huvudapparaten (fig. 1). –
Linstrumman till en 1:a ordningens fyr har en
diameter av 1,84 m. och däröver, till en 2:a
ordningens fyr 1,40 m. och däröver o. s. v. ned
till de små, vanligen i ett stycke gjutna
linslyktor, som hänföras till 6:e ordningen
och vilka icke uppnå en diameter av 0,375
m. Fig. 2 framställer en större, roterande
linsfyrapparat, sammansatt av omväxlande
ringformiga linssektorer och plana linser,
till följd varav fyren under apparatens rotation
omkring fyrlågan visar omväxlande fast sken
(genom de ringformiga sektorerna) och starka
blänkar (genom de plana linserna). En fullt
modern apparat visar fig. 3, återgivande Kullens
fyrs linsapparat, som frambringar en blänk av
omkr. 500,000 hefnerljus. Den första linsapparaten uppsattes 1823
på franska fyren Cordouan; först 1835 användes
en dylik på en engelsk fyr, och fr. o. m. 1841
började de svenska fyrarna förses med sådana
apparater. – Det skulle tydligen i hög grad
minska fyrarnas betydelse, om alla fyrar längs
en kust lyste på samma sätt, så att seglaren ej
visste, vilken fyrs sken lyste honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free