Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysiokratiskt system ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Fysioterapi-Füssli
170
labialvecket från näsvingen förbi munvinkeln
blir mycket utprägladt, hos äldre magra personer
dubbelt. Äfven apor gifva någon gång ifrån
sig skrattande ljud. De hufvuddrag, som här
framställts såsom betecknande de starkaste
yttringarna af sorg och glädje, återfinnas,
ehuru i ringare grader, vid motsvarande,
mera stilla och lugna stämningar, vare sig
nedslagenhet, dysterhet, dåligt humör eller
belåtenhet, godt humör. Utom nu i största
korthet påpekade hufvuddrag, som karakterisera
själslifvets motsatta hufvudstämningar, gifves
en mängd nyanser i uttrycken, motsvarande en
mängd olika själsaffekter och psykiska tillstånd,
hvilkas studium är af största intresse ej blott
för psykologen och fysiologen, utan äfven för
den bildande konstnären och skådespelaren.
F. B.*
Fysioterapi (af grek. fy’sis, natur, och
therapéi’a, behandling, vård), med., läran om
fysikaliska behandlingsmetoders tillämpning inom
medicinen. Med fysikaliska behandlingsmetoder
menar man sådana, som grunda sig på fysiska
och mekaniska krafter och fenomen samt ofta
begagna sig af fysikaliska apparater. Hit räknas
alltså behandling af sjukdomar med elektricitet
(elektroterapi), ljus (fototerapi), värme
(termoterapi), medelst Röntgenstrålar och
s. k. radioaktiva ämnen. Äfven behandling
af sjukdomstillstånd med vatten (hy dr o-
terapi], luft (klimatoterapi) och rörelser,
såsom aktiv och passiv gymnastik samt
massage (mekanoterapi). kan hit hänföras.
I- U-
Fysiotypi. Se N a t u r s j ä l f t r y c k.
Fysisk (jfr Fysik), som angår eller är grundad
på fysiken; naturvetenskaplig; som har afseende
på naturföremål och naturföreteelser i allmänhet;
kroppslig, lekamlig, materiell, sinnlig. - Fysisk
omöjlighet, något som på grund af naturlagarna
icke kan inträffa. - Jfr Fysikalisk.
Fysiska sällskapet i S t o c k h o"l m stiftades
1891 efter inbjudning af prof. S. Arrhenius. Dess
ändamål är att sammanföra de i hufvudstaden
boende personer, som intressera sig för
fysikens och närgränsande vetenskapsområdens
utveckling, till sammankomster, där de viktigaste
framstegen inom sagda fack, och särskildt de
inom Sverige gjorda, framläggas af personer,
som själfva arbetat inom de af dem behandlade
specialiteterna. Sällskapets sammankomster,
som i regel hållas å Stockholms högskolas
fysiska institut två gånger i månaden under det
akademiska läsåret, ha besökts af en ständigt
växande åhörarkrets, bestående ej blott af
vetenskapsmän, utan äfven af skolman, läkare,
ingenjörer och militärer. Genom i dagspressen
offentliggjorda referat af föredrag, som
hållits i sällskapet, har intresset för den
fysiska vetenskapens nuvarande snabba utveckling
betydligt ökats äfven hos den stora allmänheten.
Äfven i Uppsala och Göteborg finnas Fysiska
sällskap (bägge stiftade af lektor C. A. Mebius i
Göteborg, det förra 1887, det senare 1891). med
i hufvudsak samma syfte som det i Stockholm.
S. A-s.
Fysokly’ster, zool. Se B e n - f i s k a r.
Fysostigmin, /arm. kem. Se K a l a b a r b
ö n a.
Fysostõmer, zool. Se B e n - f i s k a r.
Füssen, stad i bajerska reg.-omr. Schwaben,
vid foten af Alperna och vänstra
stranden af Lech. 3,847 inv. (1900). Stor
tågvirkesfabrik. Det på
ett berg i södra delen af staden belägna gamla
slottet, som tillhört biskoparna i Augsburg,
är historiskt märkligt genom den därstädes
22 april 1745 slutna freden mellan kurfursten
Maximilian III af Bajern och drottning Maria
Teresia. Bredvid slottet ligga byggnaderna af det
forna benediktinklostret S:t Mang (Faucena 1. Ad
jauces), som stiftades 638 af en Columbanus’
lärjunge.
Füssli (F u e s s l i), en gammal och talrik
konstnärsfamilj i Zürich, af hvilken medlemmar
omnämnas redan vid midten af 1400-talet. Släktens
förnämsta representanter äro följande:
1. Johann Kaspar F. d. ä., f. 1707, d. 1781,
var porträttmålare, men sysselsatte sig
äfven med konsthistoriska arbeten och utgaf
bl. a. Geschichte der besten künstler in der
Schweiz (1769-79), Raisonnirendes verzeichniss
der vornehmsten kupfersteclier und ihrer werke
(1771) och en samling af Winckelmanns bref
(1778). - 2. H a n s E u d o l f F. d. y.,
f. 1709, d. 1793 (1795?), utbildade sig i
Paris till en framstående miniatyrmålare
och egnade sig sedermera åt konsthistoriska
studier. Frukten af dessa blef hans Allgemeines
künstlerlexikon (1763-76; 3:e uppl. 1799;
suppl. 1806-21 af F :s son Joh. Heinrich). -
3. Hans Rudolf F. den yngste, son och lärjunge
af F. l, målare och kopparstickare, f. 1737,
d. 1806, utförde bl. a. teckningar för
Hedlingers medaljverk och var liksom fadern
äfven konsthistoriker. Han utgaf Kritisches
verzeichniss der besten nach den berühmtesten
m,eistern aller schulen vorhandenen kupferstiche
(4 bd, 1798- 1806; af brutet genom hans död)
och Annalen der bildenden künste jur die
österreichischen staaten (2 häften, 1801-02). -
4. Johann Heinrich F. d. y., den föregåendes
broder, målare, f. 7 febr. 1742 i Zürich, d. 16
april 1825 i Putney Heath, studerade först
teologi och moderna språk, hvarvid han likväl
samtidigt egnade sig åt målarkonsten. Af sina
Shaksperestudier föranleddes han att be-gifva
sig till London (1763), i afsikt att där idka
litterär sysselsättning, men vände sig i stället,
på J. Reynolds’ uppmaning, till konsten och
tillbragte åren 1770 -78 i Italien. I sällskap
med Rafael Mengs och Winckelmann gjorde han
en resa till Neapel. Efter sin återkomst till
London, 1779, blef han småningom, vid sidan af
Reynolds och Benj. West, Englands mest firade
målare. (Engelsmännen skrefvo hans namn F u s e
l i.) 1799 blef han professor vid konstakademien
och 1804 direktör. Hans på sin tid genom sin
ståndpunkt mycket märkliga föreläsningar, som
rönte stort bifall, utkommo 1801 under titel
Lectures of painting. Därjämte utgaf han nya
upplagor af Pilkingtons "Dictionary of painters"
(1805 och 1810). - Han var en ytterst lifaktig
och originell man, i grund och botten motsatsen
till en akademiker. Liksom Carstens ringaktade
han både naturstudium och färg, men han hade
mycken lätthet att konstnärligt uttrycka
sig. Hans stil är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
