- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
683-684

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galärpråm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stämma i orglar, med ton, som
efterliknar viola da gambas.
A. L.*

Gamba, Bartolommeo, italiensk bibliograf,
f. 1771, d. 1841 som vice bibliotekarie vid
biblioteket San Marco i Venezia, författade flera
utmärkta bibliografiska och biografiska verk,
bl. a. det betydande Serie dell’edizioni de’
testi di lingua usati a stampa nel vocabulario
della Crusca
(1805; 4:e uppl. 1839).

Gamba, Pietro, grefve di G., italiensk
filhellen, broder till den genom sin förbindelse
med Byron beryktade grefvinnan Guiccioli, f. 1801
i Ravenna, följde Byron till Grekland och vårdade
honom under hans sista stunder, kämpade därefter
under Fabvier, men dukade under i Dara redan
på senhösten 1825, till följd af strapatserna i
gerillakriget mot turkarna. Han utgaf A narrative
of lord Byron’s last journey to Greece
(1825).

Gambara, Veronica, italiensk skaldinna, f. 1485,
i närheten af Brescia, d. 1550, blef 1509 gift
med Correggios härskare, Giberto, efter hvars död
(1518) hon aldrig aflade sorgdräkt. G. hade fått
en omsorgsfull, lärd uppfostran. Hennes dikter,
till största delen sonetter, utmärkta för öm
känsla, fint skönhetssinne samt en ren och ädel
stil, ha utgifvits under titeln Rime e lettere
di Veronica Gambara
(1759; ånyo utg. 1879). Förut
outgifna bref och dikter utkommo 1889 och 1890.

Gambart
[-bär], Jean Félix Adolphe, fransk
astronom, f. 1800 i Cette, d. 23 juli 1836,
lärjunge till Bouvard, blef 1822 direktor
för observatoriet i Marseille och är bekant
såsom upptäckare af ett flertal kometer.
B-d.

Gamberelli. Se Rossellino.

Gambetta [gabätta’], Leon Michel, fransk statsman, f. 2
april 1838 i Cahors, d. 31 dec. 1882 i Ville
d’Avray, son till en kryddkrämare af genuesisk
börd, egnade sig efter lysande skolstudier
åt juridik i Paris, där han 1860 blef advokat
och med hela sin utomordentliga begåfning och
temperamentfulla läggning under sin studietid
dessutom sysslade med politik och historia.
Efter att ha talat i en del obetydliga mål, mest
pressförbrytelser, samt medarbetat i åtskilliga
tidskrifter, "Cour d’assises illustrée",
"Revue politique et littéraire" m. fl., vann
han med ens rykte öfver hela Frankrike som en af
kejsardömets mest lefvande motståndare genom sitt
uppträdande som försvarsadvokat för Delescluse,
redaktör för "Le réveil", som åtalats för att ha
öppnat en subskription för att resa en minnesvård
på republikanen Baudins graf 1868. I sydländskt
glödande ordalag gaf G. härunder en förkrossande
kritik öfver statskuppen 2 dec. 1851 och andra
kejsardömet samt förhärligade republiken. Hans
öfver hela den bildade världen utomordentligt
uppseendeväckande tal skaffade honom plats
i Lagstiftande kåren 1869 för både Paris och
Marseille (han valde det senare), och där angrep
han sedan både ofta och
häftigt kejsardömet, framför allt i sitt
stora tal 5 april 1870 med anledning af
plebiscitet. Efter fransk-tyska krigets
utbrott gaf han upprepade bevis på sin
varma patriotism, äfven under kejsardömet. 4
sept. 1870, efter Sedan, proklamerade han
i Lagstiftande kåren Napoleon III :s och
hans familjs afsättning "för alltid" samt i
Hôtel-de-ville i Paris republiken. G. blef
medlem af nationalförsvarsregeringen,
till en början som inrikesminister i det
af tyskarna inom kort cernerade Paris, och,
sedan han i ballong lyckats lämna Paris, från 7
okt. som faktisk envåldshärskare i Frankrike
utom Paris och de af tyskarna ockuperade
provinserna. 11 okt. 1870 öfvertog han äfven
krigsministerportföljen och lyckades inom
kort hos sina landsmän ingjuta en ny anda af
själfförtroende och patriotisk hänförelse trots
de svåra motgångarna i kriget. G. förstod att
med energi krossa de försök till separatism,
som visat sig i södra och västra Frankrike,
och tack vare hans organisatoriska geni
och aldrig sviktande viljekraft uppsattes
och utrustades nya härar. Ett lån på 250
mill. frcs afslöts med engelska kapitalister,
11 stora läger bildades, där alla vapenföra
fransmän mellan 21 och 40 år samlades, och de
båda Loirearméerna, Nordarmén, Normandiearmén,
Vogesarmén samt östarmén voro frukter af G :s
och hans insiktsfulle medhjälpare de Freycinets
outtröttliga arbete och fosterländska hänförelse,
som G. i eldiga proklamationer äfven förstod att
meddela sina landsmän. Trots enstaka framgångar,
såsom vid Coulmiers, kunde dock G :s oöfvade
trupper icke hålla stånd mot tyskarna, och hans
eget ingripande i krigsledningen förorsakade
dessutom fransmännen åtskilliga förluster,
men hvarken dessa eller Paris’ kapitulation
förmådde honom att afstå från idén om "une guerre
à outrance". Hans motvilja mot vapenstilleståndet
resulterade i ett egenmäktigt utfärdadt dekret
af 31 jan. 1871, genom hvilket han sökte från
den nya nationalförsamlingen utestänga de
fredsvänliga, men som af regeringen i Paris
förklarades ogiltigt, hvilket föranledde G:s
afgång därur (6 febr. 1871). Hans popularitet
bevisades dock däraf, att nio departement valde
honom till medlem af nationalförsamlingen (han
opterade för Bas-Rhin). Sedan preliminärfreden
blifvit godkänd, hvaremot han röstade, nedlade
han jämte öfriga deputerade för Bas-Rhin sitt
mandat, såsom varande representant för ett
dåmera tyskt territorium, och drog sig tillbaka
till San Sebastian, där han njöt några månaders
hvila. Ånyo invald i nationalförsamlingen (2 juli
1871) efter kommunens kufvande, blef han där inom
kort ledaren för den republikanska vänstern,
hvars talan han förde i parlamentet och såsom
"republikens commis voyageur" under ständiga
resor i landsorten. Han bekämpade rojalisterna
och de klerikale samt gjorde sig till tolk för
revanschtanken, där hans lösen var "n’en parler
jamais, y penser toujours" (Tala aldrig därom,
tänk alltid därpå). G. understödde efter förmåga
Thiers trots dennes svala känsla för den, som
han en gång apostroferat som "le fou furieux"
(den rasande galningen), och uppsatte till
förfäktande af republiken jämte några politiska
vänner den inom kort högst inflytelserika
tidningen "La République francaise". F. ö. var
hans program obligatorisk lekmannaundervisning,
allmän värnplikt utan friköpning, försonlighet
mot de under kriget och kommunardupproret
felande och assimilering af de nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free