Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammalkatolska kyrkan i Nederländerna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
705
Gammelsta-Gammelsvenskby
706
.kr. Vid skattereformen 1902 beslöts,
att den skulle .upphöra och ersättas af en
"ejendomsskyld" (fastig-liefcsbevillning). Den
utgjordes under finansåret 1903 -04 med hela,
1904-05 med halfva beloppet och ’upphörde sedan.
-B. Ebg.
Gammelsta, gods i Kila socken, Södermanlands
län, 2 1/2 mtl, tax.-v. 133,500 kr. (1906),
har liksom det i samma socken belägna Ålberga
tillhört släkten De Besche och eges nu liksom
detta af släkten Sederholm.
Gammelstad–Karlsvikshyttans järnväg,
som är 6 km. lång och bredspårig (1,435
m.), tillhörde 1 jan.–25 okt. 1906 Luleå
järnverksaktiebolag, men eges sedan 26
okt. s. å. af Gammelstad–Karlsvikshyttans
järnvägsaktiebolag. Järnvägen, som 16 juli
1906 öppnades för regelbunden godstrafik under
söckendagarna och som trafikeras af statens
järnvägar, sätter det vid Karlsvik anlagda stora
järnverket i förbindelse med den 9 km. från Luleå
belägna stationen Gammelstad å statsbanelinjen
Luleå–Gällivare. Byggnadskostnaden
uppgick 31 dec. 1906 till 300,000
kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte
i Luleå. Aktiekapitalet är 100,000 kr.
A. d’A.
Gammelstilla, järnbruk i Torsåkers socken,
Gäfleborgs län, vid ett mindre vattendrag,
som faller ut i sjön Ottnaren. Bruket anlades
omkr. 1650 af sedermera myntmästaren Isaak
Koch, adlad Cronström, och har därefter ofta
växlat egare. Det tillhör nu det 1885 bildade
Gammelstilla aktiebolag, som i Ö. Färnebo,
Årsunda och Torsåkers socknar eger fastigheter
om 1,575 mtl, taxerade till 347,900 kr. (1905),
däraf G. bruk 173,200 kr. Detta består nu
af 1 större masugn (ej i gång 1906) samt 3
smälthärdar, härdar för lancashiresmide,
gjuteri och mek. verkstad samt tegelbruk,
kvarn och sågverk. Tillverkningen uppgick 1906
till 500 t. smältstycken, 27 t. gjutgods samt
diverse järnmanufaktur (kedjor och kättingar,
landtbruksredskap m. m.) för 16,000 kr.
Gammelsvenskby (på invånarnas språk
Gammölsvänskbi; förr Galsvänskbi;
ry. Staroschve’dskaja), en af svenskar bebodd
by i Syd-Ryssland, guv. Cherson, vid Dnjepr,
16 km. n. ö. om staden Berislav.
Byn hade år 1907 735 inv. Dess område,
ung. 3,000 har, hvaraf omkr. 500 improduktiv
mark, utgör en stor rektangel, omkr. 2 km. bred
och 15 km. lång. Där denna rektangel med sin ena
kortsida gränsar till Dnjepr, som där är ung. 5
km. bred, ligger, just där stäppen sänker sig
mot floden, själfva byn. Den består f. n. af 98
gårdar, belägna å ömse sidor om den parallellt
med floden löpande byvägen. I byns östligaste
del ligger den s. k. stadsbackan, fordom en
kosackfästning, längst i v., på gränsen till
stäppen, ligger begrafningsplatsen (gragården);
kyrkan och de två skolhusen äro belägna midt
i byn. Gårdstomterna äro rektangulära, 120
m. långa och 60 m. breda, samt afdelade på
tvären: på den närmast gatan liggande delen
(mangården) finnas boningshuset (stu), stall
(ajkeskur) och ladugård (boskaskur); den
bortre delen (rigården) upptas af tröskplats
(trampgolv), halmstackar (halmvirdnar) och
agnslada (avenskur). Boningshusen äro uppförda
af tegel, tillverkadt af kalksten, lera och halm,
och täckta antingen med plåt, tegel, halm eller
säf. De ligga med gafveln mot bygatan,
inbäddade i en trädgård; på framsidan äro
de försedda med täckt veranda (kalendór),
hvarifrån man kommer in i förstugan (forst);
rakt fram från denna ligger kök (kek), å ömse
sidor framstu, husets elegantaste rum, och
bakstu, familjens vanliga uppehållsort. Rummen
äro snyggt och prydligt hållna; väggarna äro
vanligen hvitrappade, golfvet består mestadels
af tillstampad lera, beströdd om vintern med
hvit sand, om sommaren med ett slags välluktande
gräs. Då trakten är ytterst träfattig finnes
trägolf blott hos de rike. Hufvudnäringen
är numera afgjordt jordbruk. Med undantag af
själfva Dnjeprsänkan, där det egentligen växer
blott ett näringsfattigt gräs och låga pilträd
(hälstrar), är den hufvudsakligen af ett slags
gul lera bestående jorden tämligen fruktbar och
ger i goda år, d. v. s. om den får nog med väta,
femtonde kornet och mer; total missväxt är ej
sällsynt. En bonde, som eger 60 desjatiner
(1 desjatin = 1,0925 har), plöjer vanligen
blott 42 1/2 desjatiner, och ai dessa använder
han 25 till hvete (kväjt), 6 till korn (kon),
5 till råg (rå), 3 till majs (turska-kväjt), 2
till hafre (haver), 1 till potatis (kartuflar),
1/2 till vinranka (vinagrad). Resten användes
till betesplats (vallplats) och äng (hävall);
dessutom odlas i köksträdgårdar (kålgårdar
l. baschtanar) meloner (dinjar), vattenmeloner
(kavnar), kurbitsar (kärpsar) o. d. Trädgårdarna
ge äpplen (äpplar), päron (duljar), plommon
(bomber), körsbär (vischne), nötter (nätter)
m. m. Jorden är högst ojämnt fördelad. Ett tiotal
bönder eger 60 desjatiner, flertalet endast 20,
15 eller 12, hvilket är tillräckligt endast
i goda år; omkr. 30 familjer äro "landlösa",
men kunna få arrendera jord, dels af kronan,
dels af ett närliggande kloster. Enskifte är
ej genomfördt; hvarje bonde har sin jord på 10
à 15 olika ställen; med kortare mellanrum –
1 à 2 gånger på tio år – sker omskiftning af
jorden. En annan svårighet vid jordbruket är
den kolossalt långa vägen ut till åkrarna. I
slutet af febr. eller början af mars börja
plöjningen och såningen. Arbetsfolket flyttar
då för flera veckors tid ut på fälten: natten
tillbringas under bar himmel med litet halm till
nattläger. I midten eller slutet af maj kommer
höskörden (grässlåar-tien); rågen står färdig
omkr. 15–20 juni, kornet ung. vid samma tid;
hveteskörden börjar vanligen 28–30 juni. Vid
slåttern användes lie (li), vid sädesmejningen
däremot skördemaskin (slåarmasjén). l den mån
säden afmejas, föres den hem: i den brännande
hettan behöfver man ej anslå någon särskild tid
att låta den torka. Tröskningen tillgår så, att
säden i metertjocka lager (bäddar) bredes ut på
"ri-gårdens" hårdt tillstampade "trampgolf",
hvarefter man kör hästarna, spända för några
tunga, sexkantiga stenar, fram och tillbaka
däröfver. Halmen vräkes åt sidan och förvaras
till vintern som bränsle; den tröskade säden
föres ned till Dnjepr, där judiska köpmän mottaga
den. Inalles utskeppar G. öfver 2,000 ton säd
årligen. Efter tröskningen börja vinskörden och
vinpressningen. Vingården, anlagd i början af
1890-talet, ger årligen omkr. 40,000 l. vin; det
användes endast för byns eget behof i st. f. det
dyrare brännvinet. Boskapsskötsel bedrifves föga,
får finnas ej alls, kor endast få; endast hästar
– en liten, men uthållig ras – finnas i mängd,
nödvändiga som de äro vid jordbruket. Fisket
är tämligen gifvande, men fiskerätten har man
(mot omkr. 1,500 rubel om året) utarrenderat åt
ryssar. Ville-
9 b. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
