Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Getto ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1095
Geuser -Gewerkverein
1096
som har gula, upprätta blommor och lämnar drogen
nejlikrot (se d. o.). De vackra rödblommiga
Geum rivale. l jordstam, 2 blomställning,
3 blomma med de främre foder- och kronbladen
borttagna, 4 pistill.
G. coccineum Sibth., från Balkanhalfön,
och G. chilense Balb., från Chile,
odlas som prydnadsväxter i trädgårdar.
(G- L-m.)
Geuser [göser], sannolikt af fr. gueux
(tiggare), ett politiskt parti i Nederländerna
under 1500-talet, som bestod af de med Filip
II:s regering missnöjde nederländarna, hvilka
slutligen reste sig mot spanska väldet. Om
orsaken till namnets uppkomst berättas
följande. När 300 framstående personer,
med grefve Brederode i spetsen, 5 april
1566 i Bruxelles till ståthållarinnan öfver
Nederländerna, Margareta af Parma, öfverlämnade
en böneskrift, hvari de bl. a. badö henne utverka
mildring i religionsedikten och inkvisitionens af
skaffande, skall hon vid anblicken af den stora
skaran blifvit förskräckt, men af presidenten
i finansrådet, grefve Barlaimont, lugnats
med de orden: "Ge n’est qu’un tas de gueux"
("det är blott en hop tiggare"). På Brederodes
förslag togs skymfordet till partinamn. Som
igenkänningstecken begagnade geuserna ett mynt,
som på ena sidan bar Filip II:s bild, med
omskriften: "En tout fidëles au roy" ("I allt
trogne konungen"), och på den andra en tiggarpåse
och orden: "Jusqu’å porter la besace" ("ända till
tiggarpåsen"). V att e n-geuser 1. Hafsgeuser
kallades de geuser, som gjorde till sin uppgift
att till sjöss vålla den spanska makten af
bräck. Genom öfverrumplingen af Briel, l april
1572, blefvo vattengeuserna namnkunniga. Jfr
Moke, "Les gueux de mer" (ny uppl. 1885), och
Jurien de la Graviëre, "Les gueux de mer" (1892).
Fr. w.
Gevaërt [chefärt], FranpoisAuguste, belgisk
musikskriftställare och tonsättare, f. 1828 nära
Oudenaarde, studerade vid konservatoriet i Gent
och prisbelöntes 1847 för en patriotisk kantat
och företog 1849-52 med statens stora pris en
utländsk studieresa. Redan 1848 hade han i Gent
debuterat med en opera Hugues de Zomerghem. I
Paris fick han uppförda åtskilliga operor,
som rönte framgång.
Som de värdefullaste räknas Le billet de
Marguerite (1854), Le capitaine Henriot
(1864) och i synnerhet Quentin Durward
(1858; uppf. i Stockholm 1865). G. blef
1867 musikdirektör vid Stora operan i Paris,
1871 direktör för konservatoriet i Bruxelles,
efter Fetis, samt hofkapellmästare och 1873
medlem af Franska institutet. 1879 invaldes
han i svenska Mus. akad. Utom operor har han
skrifvit flera gedigna kantater, bl. a. Super
flumina Babylonis och De nationelle verjaerdag
(1857). Han utgaf 1875 (med G. Paris) en samling
visor från 1400-talet. Sitt rykte har han
dock hufvudsakligen vunnit genom sina högligen
betydelsefulla teoretiska och musikhistoriska
arbeten. I Nouveau traité d’instrumentation
(1885) och dess fortsättning Cours complet
d’orchestration (I, 1890), utgörande en
fullständig omarbetning af hans tidigare Traité
d’instrumentation (1863), har han öfverflyglat
Berlioz’ berömda instrumentationslära, numera
föråldrad i skildringen af blåsinstrumenten. G :s
Histoire et théorie de la musique de Vantiquité
(2 bd, 1875-81) är glansfullt skrifven, men
alltför beroende af Westphals tvifvelaktiga
teorier. I Les origines du chant lithurgique
(1890) har G. starkt rubbat traditionerna
om Gregorius den stores förtjänster om
tonkonsten, och i La mélopée antique dans le
chant de l’église latine (1895) har han ställt
sammanhanget mellan kyrkosången och antikens
hymner i ny belysning. A. L.*
Geva Idiger (af ty. gewaltiger, profoss). 1. Före
1850 namn på poliskonstapel. - 2. (F å n
g-gevaldiger). Se Fångtransport.
Geva’lt (ty. gewalt), våld, makt. - Med all ge v
alt, med våld, med sådan makt, att allt motstånd
är omöjligt; ovillkorligen, nödvändigtvis.
Gewa’ndhauskonserter [geva’nt-], mus., Tysklands
äldsta och största konsertinstitut, bestående
af i Leipzig regelbundet hållna konserter,
som fått sitt namn däraf, att de i mer än 100
år egde rum i ett f. d. klädesväfvarskråhus
(gewandhaus). 1884 invigdes för deras
räkning det nya, präktiga Konzert-haus
("Neues gewandhaus"). Årligen gifvas där
20 abonnemangs- och 2 extrakonserter
med orkestersaker, solospel och sång,
förutom 8 soaréer för kammarmusik. Dessa
abonnemangskonserter, som från sin början, 1743,
gåfvos i diverse lokaler, började 1781 under
J. A. Hillers ledning utföras i Gewandhaus,
där deras hundraårsjubileum 25 nov. 1881
firades. Sitt egentliga anseende erhöllo de
under Mendels-sohns anförande (1835-47),
då knappt någon virtuos eller kompositör
ansågs tillräckligt legitimerad, om han ej med
framgång uppträdt i Gewandhaus eller där fått en
tonsättning uppförd. Företrädesvis den klassiska
musiken har där omhuldats. Dirigenter efter
Mendelssohn ha varit Ferd. Hiller, N. W. Gade,
Eietz, Keinecke och Nikisch. A. L.*
Gévaudan [jevådä’], landskap i södra
Frankrike, förr en del af prov. Languedoc,
nu största delen af dep. Lozëre och en
liten del af Haute-Loire. Under den äldre
medeltiden var G. ett grefskap, som från
huset Toulouse 1258 kom under franska kronan.
J. F. N.
Gevelsberg [ge’fels-], stad i preussiska
reg.-omr. Arnsberg, Westfalen, vid västra ändan
af Enneper strasse. 15,851 inv. (1905). G., som
blef stad 1886, har stor tillverkning af järn-
och stålvaror.
Gewerkverein [gevä’rkfera’jn], Ge w e’r k-s c
h a f t, ty., fackförening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
