Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giovanni ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Girandole [Jirãdå’l], fr. (it. girandola,
af girare, vända sig, svänga), flerarmad
ljusstake; grupp af ädelstenar, som damer bära
i örhängena (i denna bemärkelse nyttjas ordet
på flera ställen af Bellman, hvilken skrifver
girandoller); raketkista.
Girant. Se Giro.
Girard [djira’d], Stephen, nordamerikansk
filantrop, f. 1750 nära Bordeaux, d. 1831 i
Philadelphia, förvärfvade i Amerika som sjökapten
och köpman en betydlig förmögenhet (omkr. 40
mill. doll.), hvilken han testamenterade
till välgörande ändamål, i synnerhet i staden
Philadelphia. Bl. a. grundades för detta legat
en väldig uppfostringsanstalt för föräldralösa
barn, som efter G. fick namnet Girard
college, öppnades 1848 och nu lämnar
vård och uppfostran åt mer än 1,600 barn. För
att undvika sekteriska tvister förbjöd G. i
sitt testamente prästmän att besöka anstalten;
religionsundervisningen skötes af lekmän och är
hufvudsakligen inskränkt till moralfilosofiska
betraktelser. G:s staty restes 1897 i
Philadelphia. Jfr Ingram, "Life and character
of Stephen G." (3:e uppl. 1886), och "Girard
college, semi-centennial, 1848–1898" (1898).
Girard [Jirar], Jean Baptiste, baron de G.,
fransk divisionsgeneral, f. 1775, ingick tidigt
i krigstjänst och var under fälttåget 1805
redan brigadgeneral. Under fälttåget 1813 förde
han en 12,000 man stark division, som skulle
understödja den mot Berlin framryckande marskalk
Oudinot. Efter dennes nederlag vid Grossbeeren
blef G. anfallen af preussarna vid Hagelberg,
27 aug. 1813, hvarvid hans division helt och
hållet upprefs. Efter Napoleons störtande (1814)
öfvergick G. till Ludvig XVIII, men var en af
de förste, som slöto sig till Napoleon vid
dennes återkomst till Frankrike (1815). Han
blef dödligt sårad vid anfallet på S:t Amand 17
juni 1815 och afled några dagar senare i Paris.
C. O. N.*
Girard [jirar], Philippe Henri de, fransk
ingenjör och uppfinnare, f. 1775, d. 1845 i
Paris, lyckades konstruera en användbar maskin
för linspinning, för hvilken uppfinning
Napoleon 1810 utfäst ett pris om 1 mill. frcs,
och upprättade 1813 ett linspinneri i Paris
och ett i Charonne. Då den utlofvade belöningen
genom Napoleons fall uteblef, råkade G. i stora
ekonomiska svårigheter och lämnade Frankrike. Han
bosatte sig i Österrike, där han anlade ett
linspinneri och tog initiativet till den första
ångbåtsfarten på Donau. 1825 kallades han af
Alexander I till chef för bergverken i Polen,
där han äfven inrättade ett linspinneri.
Girard college [djira’d kå’lidj]. Se Girard, S.
Girardin [jirardä’]. 1. René Louis de G., markis,
fransk författare, f. 1735, d. 1808, bekant som
egare till godset Ermenonville, där han mottog
sin vän J. J. Rousseau (se d. o.). G. författade
De la composition des paysages sur le terrain
(1777) och Discours sur la nécessité de la
ratification de la loi par la volonté générale
(1791).
2. Louis Stanislas Cécile Xavier de G., den
föregåendes son, grefve, fransk politiker,
f. 19 jan. 1762 i Lunéville, d. 27 febr. 1827
i Paris, tjänade i sin ungdom som kapten vid
ett dragonregemente och omfattade i början af
revolutionen med hänförelse dess idéer samt
blef 1791 invald i lagstiftande församlingen,
där han först tillhörde yttersta vänstern, men småningom af fruktan
för den öfverhandtagande anarkien alltmer närmade
sig högern och försvarade 10 aug. 1792 modigt det
konstitutionella konungadömet. Efter återkomsten
från en beskickning till England blef han
under skräckväldet häktad som "misstänkt", men
frigafs efter Robespierres fall (1794). Efter 18
brumaire (1799) blef han medlem af tribunatet
och 1802 dess president samt visade sig som en
hängifven anhängare af Napoleon. 1806 åtföljde
han konung Josef Bonaparte till Neapel och
1808 till Spanien, där han inom kort blef
brigadgeneral och med utmärkelse deltog i de
första fälttågen. Han återvände dock snart till
Frankrike, blef medlem af lagstiftande kåren
och 1812 prefekt i Seine-inférieure samt under
"de hundra dagarna" i Seine-et-Oise. Under andra
restaurationen (efter 1815) blef han anklagad
för att ha skrifvit mot den kungliga familjen,
miste sin syssla och slöt sig till det liberala
partiet. Medlem af deputeradekammaren för Rouen
1819–26, slöt han sig till yttersta vänstern
och bekämpade energiskt Richelieus och Villèles
kabinett. G. skref bl. a. det intressanta verket
Journal et souvenirs; discours et opinions
(2 bd, 1828).
 |
| [Porträtt; ingen bildtext] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
