- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1239-1240

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjutning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"statsnyheter". Tidskriften vann en för sin tid
afsevärd spridning och fyllde sin uppgift
att sätta den svenska allmänheten i tillfälle
att följa med den vetenskapliga litteraturen
i Europas kulturländer. Själf insåg G., att
uppgiften var för stor för "en yngling"; denna
journal borde skrifvas af ett sällskap lärda män,
och han skulle gärna nedlägga sin penna eller
tillbjuda sitt biträde, om ett sådant sällskap
bildades. Han erhöll dock småningom förträffliga
medarbetare (bl. a. A. Wilde, A. Schönberg,
K. G. Warmholtz, J. H. Liden). Tidskriften var
i öfrigt utsatt för en del angrepp, bl. a. med
anledning af dess teologiska hållning. Hans
litterära kritiker voro i hög grad saktmodiga,
i allmänhet berömmande, och anklagelsen för
stränghet kunde han med skäl afvisa. Sedan
den nyare serien af "Svenske Mercurius"
1760 upphört, började G. efter delvis ändrad
plan utgifva "Svenska magazinet", i hvilket
dikter omväxla med uppsatser, granskningar
och notiser; denna aflöstes af "Kongl.
bibliotekets tidningar om lärda saker" samt
"Tidningar om lärda saker", 1767–71, som var
en uteslutande vetenskaplig skrift. 1769–70
utkom "Den politiske Aristarchus". Vidare utgaf
G. 1770-71 "Allmänna magazinet", en politisk och
nationalekonomisk tidskrift i hattpartiets anda,
"Fruntimmerstidningar" 1772–73, en litterär
halfveckotidning på vers och prosa, "Samlaren"
1773–78, som jämte historiska uppsatser innehöll
bref och poem, "Nya Lärda tidningar" och
"Stockholms lärda tidningar" 1774–80, "Adressen"
1775–76, "Upfostringssälskapets tidningar"
1781–90, "Svenska archivum" 1790–93 m. fl.

Dessutom utgaf G. ett antal samlingsverk,
biografiska och historiska verk under titlarna
"Det svenska biblioteket" (5 dlr, 1756–62), "Nya
svenska biblioteket" (2 dlr, 1762–63), "Allmänna
biblioteket" (6 dlr, 1776–78), "Collectio
Gjörwelliana" (1777–79), "Resebeskrifvaren"
(1 bd, 1790–91), "Det lefvande Sverige" (2 bd,
1796–97) och "Brefvexling" (6 bd, 1798–1810)
m. fl.

G:s mångsidiga och ej så litet splittrade
verksamhet kröntes icke med yttre framgång. Brist
på affärssinne, en viss orolighet i plan och
utförande, en oförbätterlig optimism och en
oegennyttig frikostighet mot vissa författare
medförde ekonomiskt obestånd, och 1772 måste
han afträda boklagret till sina borgenärer. Men
förlikning kom till stånd, och han fortsatte
sin förlagsverksamhet till sin sena ålder. Hans
politiska tidningar vållade honom likaledes
en del förtret, och hans ifriga rojalism
under Gustaf III:s tid lände honom icke till
någon nytta. G. var som tidskriftsutgifvare
en medlare mellan vetenskapsidkarna och
den bildade allmänheten; hans uppfattning
var dock ensidig, hans vyer något trånga,
men hans kärlek till vetenskap och vitterhet
varm och hans nit obegränsadt. Han var under
en eljest utprägladt fransk period snarast
representant för tysk bildning, företrädesvis
tysk vetenskap, han omtalade ock den tyska
vitterheten, men saknade sinne för de litterära
nyväckelserna i Tyskland. Han stod närmast
den sentimentala riktningen (Gessner, Ewald
v. Kleist, Jacobi). Han var, som Levertin yttrat
– "det lefvande bindeledet mellan den germanska
kulturen i 1700-talets första hälft och den, som
åter tagit vid med 1800-talets under mellantiden,
den romanska odlingens tid,
då allt kan betecknas med det
franska nationalordet ’esprit’, hör han
till de få, som ensamt kunna karakteriseras
med Tysklands nationalterm gemüth". I sina
tidskrifter ådagalade han ock intresse för all
gryende svensk vitterhet, äfven då den var för
hans egen smak främmande, och offentliggjorde
flera af Kellgrens, Leopolds och Thorilds
förstlingar. Hans egen stil föreföll nog
den mera förfinade gustavianska väl styf och
pedantisk. Trots sina motgångar fann G. sin
lycka i ett godt familjelif, vittra och lärda
intressen, svärmiskt umgänge med naturen och med
några få vänner. Hans mångsidiga intressen såväl
som alla detaljer i hans lif framgå ur den rika
samling bref från och till honom, som förvaras
som "Gjörwelliana" i k. biblioteket. Hans egna
bref genomandas af en älskvärd, ej så litet
känslosam "perukhumor". Långt före sin död i
hög ålder hade han af Thorild förvärfvat det
hedersnamn, hvarunder han lefver i våra litterära
häfder, "de lärda mödors patriark". Jfr Beskows
"Minne" (i "Sv. akad:s handl. fr. o. m. 1796",
d. XXXVI), Sylwan, "Svenska pressens historia
till 1772", Levertin, "Från Gustaf III:s
dagar", en uppsats af G. Schauman i Svenska
litteratursällskapets i Finland "Förhandlingar
och uppsatser", 14 (1900), samt G:s själfbiografi
(offentliggjord af M. Weibull i "Samlingar
utg. för de skånska landskapens hist. och
arkeol. förening", III) och framför allt
"G:s familjebref", utg. af O. Levertin 1900
(i serien "Svenska memoarer och bref").

2. Karl Kristofer G., den föregåendes son,
arkitekt, f. 19 jan. 1766 i Stockholm, d. där
14 nov. 1837, blef i ynglingaåren elev af
Målar- och bildhuggarakademien och anställdes
1788 under Desprez som byggnadselev vid det
tillämnade stora slottet på Haga samt 1792 vid
Stockholms stads arkitektkontor.

illustration placeholder
[Porträtt; ingen bildtext]


1794 företog han
en studieresa, under hvilken han länge vistades
i Rom. Efter sin hemkomst, 1796, anställdes han
som vice stadsarkitekt under Palmstedt och fick
därigenom rika tillfällen att öfva sin konst,
till en början företrädesvis som arkitekt
för landtbyggnader, herresäten o. d. Äfven
större företag (bl. a. omgestaltandet och
tillbyggandet af Karlberg till krigsakademi)
anförtroddes honom, hvarvid dock Desprez hade
högsta ledningen. G:s första fullt själfständiga
arbete af mera omfattande art voro ritningarna
till Åbo universitetshus, uppf. 1802–15 under
ledning af Ch. Bassi, en annan af Desprez’
lärjungar. G. blef 1803 Palmstedts efterträdare
som stadsarkitekt samt valdes s. å. till medlem
af konstakademien. 1808 fick han professors
titel. Han hade då uppfört Drottningens paviljong
på Haga
samt gifvit ritning till ombyggnaden af
Säfstaholm (utf. 1804–15) och till Vestmanska
huset
(från 1828 Vet. akad:s lokal), som
på 1860-talet ändrades och tillbyggdes, så
att dess gamla utseende utplånades. G:s sista
större arbete var Garnisonssjukhuset i Stockholm
(fullbordadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:47:00 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free