Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goffern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1429
Goldsborough-Goldschmidt
1430
individ är sällan representerad i det
goldonianska lustspelet. Dess unga änkor och
flickor fråga ofta mindre efter den blifvande
maken än efter ekonomiska fördelar eller att
rätt och slätt bli gifta, och -dess älskare äro
ofta skäligen fadda eller schablonmässiga. I //
vero amico träder den gynnade älskaren af pur
vänskap tillbaka för rivalen, med ’hvilken
den unga flickan slutligen håller till godo,
i det hon uttalar sin beundran för sin älskades
offervillighet. I La figlia ubbidiente slår den
dotterliga lydnaden i fråga om val af make öfver
i en motbjudande själfuppgifvelse. Eljest är
kvinnan huf-vudfiguren inom G :s komiska värld,
där hon håller intrigens trådar i sin hand. Och
hon utmärker sig .oftast för en viss stridbar
energi, som lika ofta saknas hos hennes manliga
omgifning, just som inom den samtida högre
societeten i Venezia, där kvinnan var suverän,
medan de förvekligade männen täflade om att
spela rollen af "cavalieri serventi". Denna art
af kvinnokult har G. ofta satiriserat, särskildt
i II cavaliere e la dama, La åarna prudente och
Le jemmine puntigliose, hvilken senare komedi
med .ovanlig skärpa går ut öfver den urartade
adeln. Som motsättning till densamma stå hos
G. några representanter för det sunda folkliga
elementet och borgarklassen, erinrande de galanta
damerna och kavaljererna om, att det ej är nog
med titel och rang för att rättfärdiga rikedom
och privilegier. För de högre stånden gick G :s
satir eljest i regel .ur vägen med en respekt,
som väl äfven sammanhängde med hans likgiltighet
eller bristande blick för de mera djupgående
reformer tiden kräfde. Och ej ens den långa tid
G. tillbragte i den stora revolutionens blifvande
centrum har i detta hänseende lämnat spår efter
sig i hans skrifter. - För G:s godmodigt lugna
temperament tedde sig lifvet framför allt som
lustspelsmotiv, fastän det ej fattades honom
bekantskap med dess allvarliga sidor. Men han
saknade resonansbotten för själslifvets djupare
konflikter, och hans löje lämnade aldrig rum
lör den bitterhet och leda eller det medlidande,
som följer en fördjupad själsanalys. Hänsynslöst
kritiserad af sin landsman Baretti, fann G. en
hänförd beundrare i Voltaire, som kallade honom
"naturens målare" och som i ett bref till G:s
vän markis Albergati-Capacelli (2õ aug. 1762)
utropar: "Den .käre Goldoni, naturens son, vill
då låta mig dö, .utan att skänka mig trösten att
få se honom". Men .G upptog med samma jämnmod
både triumfer och .nederlag, minnesgod gentemot
den välvilja han rönt .och lätt försonad med
eller förgätande sina fiender, .hvilkas anfall
han ofta endast tog till utgångspunkt för ökad
själf kritik. Sådan framstår han i sina lika
.underhållande som lärorika, på franska skrifna
och i Paris 1787 utgifna lefnadsminnen, Mémoires
de M. Goldoni pour servir å Vhisloire de sa vie
et d ’Celle de son théåtre. - G. har mäktigt
bidragit att gifva sitt lands komiska scen
en nationell prägel, ’Och i motsats till sina
vedersakare Chiari och Gozzi har han bildat skola
och haft en talrik skara efter-iöljare. Äfven
till utlandet sträckte sig hans infly-iande. Det
röjer sig i ett par af Diderots dramer, .och
man har äfven velat spåra det hos Beaumarchais
.och Picard.
Jfr Teatro goldoniano (1788-95 i 44 och 1817 -22
i 46 bd) samt Commcdie scelle (i "Biblioteca
<jlassica economica", vol. 40, 42, 44, 46,
67, hvilket
bibi. äfven (v. 38) innehåller den ital. öfv. af
G:s memoarer), Spinelli, "Bibliografia
goldoniana" (1884), E. Masi, "Lettere di
C. G." (1880), "Sulla storia del teatro italiano
nel secolo XVIII" (1891) samt "Pel centenario
di C. G. (i "Nuova antologia" 1893), Mantovani,
"C. G. e il teatro di S. Luca, carteggio inedito"
(1885), Pascolato, "C. G. avvo-cato" (i "Nuova
antologia", 1883), Galanti, "C. G. a Venezia nel
sec. XVIII" (1882), F. Martini, "C. G." (i "La
vita ital. nel settecento", 1896), C. Dejob, "Les
femmes dans la comédie francaise et italienne au
XVIII:e siëcle" (1899), M. Beduschi, "Moliëre
e G." (1900), Ch. Eabany, "C. G.: le théåtre
et la vie en Italie au XVIII:e siëcle" (1896),
och E. Maddalena, "Bricciche goldoniane" (1897).
Af G:s arbeten ha utom det ofvan nämnda direkt
eller efter bearbetning öfversatts till svenska:
Cec-china ovvero la biiona figlinola ("Sophie
eller den dygdiga landtflickan", med musik af
N. Piccini, uppf. 1788-90), Le donne curiose
("T. o. S-orden eller De nyfikna fruntimren",
uppf. 1798; "Nyfikna fruar", uppf. 1907),
II servitör e di due pa-droni (fyra olika
bearbetningar med titeln "Två herrars dräng",
den första uppf. 1801-13, den andra 1801-32, den
tredje med musik ärr. af J. N. Ahlström 1801-62
och 1855-61, samt den fjärde 1859), L’albergo
della posta ("Lilla kusin från Kuusamo", lustspel
i l akt, tr. i "Från Nara och Fjärran, 1861), La
serra padrona ("Ett litet huskors", intermezzo
i 2 afd., musik af Pergolese, uppf. 1864),
7 pettegolezzi delle donne ("Kusinerna, eller:
Fruntimmers-Sqvallret", uppf. 1791, tr. 1807) och
La moglie saggia ("Grefvinnan Rosaura", 1907).
Hj. Sdg.
Goldsborough [gåu’ldsbero], L e w i s M a l e
s-h er b es, amerikansk amiral, f. 1805, d. 1877,
stred i sin ungdom (1827) mot grekiska sjöröfvare
i Egeiska hafvet och förde 1861-62, hvilket
senare år han utnämndes till konteramiral,
befäl öfver nordatlantiska blockadeskadern,
med uppgift att bevaka kusterna af Virginia och
Nord-Carolina. Med 17 lätta fartyg, förande 48
kanoner, samt en transport af 16,000 man, under
befäl af general Burnside, ledde han expeditionen
till ön Eoanoke jämte följande operationer på
Nord-Carolinas kust. G. lämnade tjänsten 1873,
hvari han som mid-shipman inskrifvits 1812.
O. E. G. N.*
Go’ldscheider [-Jajder], Johannes Karl August
Eugen Alfred, tysk läkare, f. 1858, blef 1898
e. o. professor i psykiatri och nervsjukdomar
vid Berlins universitet. G. är framför allt
känd genom sina undersökningar öfver känsel-
och muskelsinnet (Gesammelte abhandlungen,
2 bd, 1898) samt har utgifvit ett stort antal
vetenskapliga spe-cialafhandlingar. Diagnostik
der krankheiten des nervensystems (1893, 3:e
uppl. 1903)’samt, i förening med v. Leyden,
Die erkrankungen des nickenmärkes und der
mednlla oblongata (1895-97, 2 :a uppl. 1903-06).
R.T-dt.
Goldschmidt. Hermann, tysk målare och astronom,
f. 1802 i Frankfurt am Main, d. 1866 i
Fontainebleau, egnade sig först åt köpmansyrket,
sedan åt målarkonsten, som han studerade under
Schnorr och Cornelius i München. 1834 bosatte
han sig i Paris, där han fortfor att arbeta
som historiemålare. 1847 började han dessutom
sysselsätta sig med astronomi. Från fönstren i
sin bostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
