Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goldschmidt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1433
Goldschmidt
1434
det säregna och olyckliga i en isolerad
barndom. Bland G :s stamfränder väckte boken,
märkligt nog, mycken ond blod; man ansåg den
vara en pro-fanering af religiös-nationella
ting. 1846 utkom ett band mindre Fortællinger,
ofta alldeles förträffliga småstycken, äkta
goldschmidtska i ämnesval och anda. I "Nord
og syd" åter började G. 1852 offentliggöra sin
digra roman Hjemlös (5 bd), som afslutades först
1857. Komanens tendens, otillräckligheten af den
estetiska lifsåskådningen, som identifieras
just med hemlösheten, innebär en skarp
vidräkning med haltlösheten hos äfven många
bland de bäste af Kristian VIII :s generation
och betonar, att äfven konstnären för att bli
hvad G. kallar en "förnäm" individualitet måste
ställa sig "i en idés tjänst". Kompositionens
konstnärliga värde har lidit men af romanens
osammanhängande tillkomst; men verket
innehåller många talangfulla skildringar och
bäres på sätt och vis af den för G. egendomliga
läran om "nemesis". Med "nemesis" menar G. en
hemlighetsfullt och kärleksfullt uppfostrande
vedergällningslag, som "ställer oss i ett
fint, omfattande rättsförhållande till en
lifvets naturliga magi" och kommer världen att
framstå som ett ordningens och rättfärdighetens
rike. Neme-sistanken genomsyrar G :s drama En
skavank (1860; 2:a uppl. 1867), som följdes
af ett par andra teaterstycken, nämligen det
spännande och fint psykologiska skådespelet
Rabbi Eliezer (1861, upp-fördt på scenen 1869 med
benämningen "Eabbien og ridderen") och komedien
/ den anden verden (1862; 2:a uppl. 1869),
hvartill slöt sig (1863) den dramatiska
situationsbilden Svedenborgs ungdom. G :s
diktning koncentrerades dock på berättelsens
område. Till hans största idéroman ansluta sig
Arvingen (i Fortællinger og skildringer 1863-65;
3:e uppl. 1899) och Ravnen (1867; 3:e uppl. 1899;
"Korpen", 1908), båda, liksom "Hjemlös",
kritiska tidsmålningar och framställningar af
unga idealisters utvecklingsförlopp. Bland
hans många andra berättelser och skisser,
ofta utmärkta för stilens cise-lering, fina,
dämpade kolorit samt förkärlek för klärobskyra
själstillstånd, må nämnas Kærligheds-historier
fra mange lande (1868) och Smaa for-tællinger
(1868-69, hvaribland den ypperliga hälft judiska,
hälft danska historien Maser och Levi og Ibald)
samt slutligen Avrohmche nattergal (1873),
äfven behandlande ett judiskt ämne. Till stor
del färgas denna rika poetiska produktion af
" nemesis"-åskådningen, som äfven kom G. att
samla en del äldre och nyare Fortællinger
og virkelighedsbilleder (1877) under den
gemensamma titeln "Forskjellige phaser af
nemesisidén". Senare partiet i hans arbete
Livserindringer og rcsultater (s. å.) - l :a
delen är en själfbiografi med en intressant
och liflig inblick i G :s och hans samtidas
förhållanden, stämningar och erfarenheter till
"Corsarens" nedläggande - innehåller uteslutande
en filosofiskhistorisk utveckling af denna
författarens älsklingstanke, som han efter sina
egyptologiska och mytologiska studier är benägen
att tillerkänna ett grundväsentligt inflytande
ej blott på egypternas och hellenernas religiösa
föreställningar, utan äfven på kristendomen,
ja, på all religion. En blandning af orientalisk
mystik och dansk verklighetskärlek är utmärkande
för G :s intressanta personlighet, säkerligen
en af de mest betydande andliga krafter, som
den semitiska stammen skänkt Norden, och i mycket
en föreningslänk mellan gammalt och nytt. Af G :s
Poetiske skrifter ha hittills 8 bd utkommit (1896
ff.). Se f. ö. S. Kierkegaard, "Bladartikler",
utg. af K. Nielsen (1857), "Af S. Kierkegaards
efterladte papirer", utg. af H. P. Barfoed,
II (1872), G. Brändes, "Kritiker og portræter"
(1870) och "Levned" (1908, med många intressanta,
delvis skarpt antipatiska omdömen om G.),
0. Borchsenius, "Fra fyrrerne", II (1880),
och J. Michaelsen, "Fra min samtid" (1890). I
sv. öfv. ha utkommit "Ne-mesisberättelser i
urval" (1884). E. A-ie.
Goldschmidt, Levin, tysk rättslärd, f. 1829,
d. 1897, blef 1860 e. o. och 1866
ord. professor i juridik vid Heidelbergs
universitet samt kallades 1870 till medlem af
Bundes-, numera Eeichs-ober-handelsgericht
i Leipzig och 1875 till professor i
handelsrätt vid Berlins universitet samt
geheime-justitieråd. Genom "Zeitschrift
fur das gesammte handelsrecht" (sedan
1858) och sin aldrig fullbordade Handbuch des
handelsrechts (1864-68; 3:e delvis omarb. uppl.
1891) bidrog G. i hög grad till
handelsrättens utbildning såsom själfständig
gren af juridiken och påverkade äfven den
tyska handelslagbokens revision i samband
med antagandet af den nya "Bürgerliches
gesetzbuch", hvilken ock i honom hade en af
sina första förkämpar. I sin forskning sökte
G., som från början egnade sig åt den romerska
rätten, strängt genomföra en historisk och
komparativ metod och bildar i viss mån
en motsättning, men ock ett komplement
till Thöl, den tyska handelsrättens banbrytare.
Rid.
Goldschmidt, Otto, tysk pianist, tonsättare
och dirigent, f. 1829 i Hamburg, d. 1907 i
South-Kensington vid London, utbildade sig vid
konserva-toriet i Leipzig under Mendelssohn
och Hauptmann samt studerade 1848 för Chopin
i Paris. Han åtföljde 1851 som pianist den
berömda svenska sångerskan Jenny Lind (se
Lind-Goldschmidt) till Amerika och blef 1852
gift med henne. Makarna vistades i Dresden,
Düsseldorf och Hamburg, tills de 1858 för
framtiden bosatte sig invid London. G. blef 1863
professor vid k. musikakademien där och 1866
dess vice föreståndare. Han dirigerade stora
tyska musikfester, stiftade 1876 Bach-kören
i London och ledde den med stor framgång till
1885. Kompositioner af honom äro den bibliska
idyllen Ruth (1867), en pianokonsert, en trio
samt pianostycken och sånger. Han var sedan 1865
ledamot af Mus. akad. i Stockholm. E. F-t.
Goldschmidt, Adalbert von, österrikisk
tonsättare, f. 1848 i Wien, d. där 1906, elev
af konser-vatoriet därst., väckte blandade
omdömen genom det bisarra, ehuru stort syftande,
i Berlioz’ och Liszts anda anlagda oratoriet
Die sieben todsünden (1876) och den Wagners
stil öfverdrifvande operan Helian-thus (1884)
samt trilogien Gäa (1889) m. m. Mera allmänt
erkännande skördade han, då han på senare år
reste omkring till flera orter (Stockholm 1893)
för att bekantgöra sina populära sånger, hvilka,
till stor del genom operasångerskan Polnas
mästerliga föredrag, vunno mycket bifall.
A. L.*
Goldschmidt, Heinrich, tysk kemist, f. 1857 i
Prag, blef 1881 docent och 1885 honorarprofessor
i Zürich, arbetade två år hos vän’t Hoff i
Amsterdam, där han äfven var docent, kallades
1896 till
e. o. professor i Heidelberg och vardt 1901
prof es-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
