- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1435-1436

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goldschmidt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1435

Goldschmidt-Goldstücker

143S

sor i kemi vid Kristiania universitet. G. har
utfört många värdefulla arbeten såväl inom den
organiska som den fysikaliska kemien. Bland de
förra må nämnas hans undersökningar om oximer,
om diazo- och azoföreningar samt hans metod
att medelst fenyl-isocyanat påvisa vissa
atomgrupper, särskildt hy-droxylgruppen. G
:s fysikalisk-kemiska arbeten utmärka
sig genom gedigna experiment och kritisk
bearbetning; de behandla löslighetsfenomen
och i synnerhet katalytiska reaktioner (se
Katalys), af hvilka G. utförligt undersökt en
mängd. H. E. Goldschmidt, Johann Wilhelm (Hans),
tysk elektrokemist, f. 1861 i Berlin, studerade i
Heidelberg, där han 1886 blef filos. doktor. Hans
bekanta uppfinning al u m i n o t e r m i e n
(se d. o.) har vunnit vidsträckt användning.
H. E.

Goldschmidts metod. Se Goldschmidt, J. W.,
och Ferrolegeringar.

Goldsize [gåü’ld säi’s], eng., bot., en
tjock oljefernissa, "guldsajs", som användes
för tillslutning af mikroskopiska preparat.
G. L-m.

Goldsmith [gåu’ldsmith], Oliver, engelsk
författare, f. 10 nov. 1728 i grefsk. Longford,
Irland, d. 4 april 1774 i London, verkade som
barn ytterst obegåfvad, och äfven senare i lifvet
var han lat och nästan utan vilja. 1744 inträdde
han i Trinity college i Dublin, där han 1749
med möda tog examen som bache-lor of arts. Han
studerade därefter teologi, men då det icke
lyckades honom att blifva präst, begaf han sig
till Edinburgh för att studera medicin. 1753
reste han utomlands och tyckes under ett par
år ha studerat medicin i Leidcn. Man säger,
att han blef doktor i Louvain; därefter företog
han 1755 en resa genom Flandern, Frankrike,
Tyskland och Schweiz, hvarunder han förtjänade
sitt uppehälle med flöjtspel. I febr. 1756
återkom han till England, där han först utan
framgång försökte sig som läkare, tills han blef
bekant med Richardson, hvilken använde honom som
korrekturläsare och troligen väckte hans intresse
för litteraturen såsom yrke. Han började skrifva
kritiker i "Monthly review", utgaf 1759 En-quiry
into the present state of polite learning in
Europé, som gjorde honom bekant, och lämnade
sedan bidrag på vers och prosa till åtskilliga
tidskrifter. 1762 utgaf han The citizen of the
world ("Brefväxling emellan en chines i London
och dess vänner i östern", 1786), en samling
bref i stil med Montesquieus "Lettres persanes",
i hvilken han med stor kvickhet låter en kines
bedöma europeiska förhållanden. Samuel Johnson,
hvars bekantskap han gjorde vid denna tid, insåg
strax G :s stora värde och förklarade honom för
en af de förnämste då lefvande författarna. Detta
omdöme rättfärdigades af G :s dikt The travel-ler
(1764), innehållande skildringar från hans
resa. Den gjorde honom berömd och inbragte honom

Oliver Goldsmith. Efter Joshua
Reynolds’ målning.

pengar. 1765 samlade han sina Essays. 1766
utkom hans mästerverk, The vicar of Wakefield
("Landprästens i Wakefield lefverne", 1782;
nya uppl. 1788 och 1795; tryckt på eng. i
Uppsala 1798; senaste sv. öfv. och uppl. 1895;
en dramatisering af K. Stridsberg uppfördes
1795), som Johnson redan 1762 sålt till en
förläggare i ett ögonblick, då G. befann sig
i penningnöd. Det är en idylliskt sentimental
roman, som med hänryckning lästes i hela den
bildade världen och gaf anledning till en hel
genre i världslitteraturen: prästgårdsidyllen. I
Tyskland har den inspirerat t. ex. Voss och
Goethe. "Oaktadt många brister i komposition
och karaktärsteckning kan denna roman, till
följd af sitt omväxlande innehåll, den lyckligt
träffade berättartonen och det klassiskt rena
språket med rätta försvara sin plats som en
älsklingsbok både inom och utom England". 1768
uppfördes hans första lustspel, The good-natured
man. Det inbragte honom 500 pd st. Han trodde
sig rik, hyrde en luxuös våning o. s. v. och hade
snart förslösat summan. Han nödgades nu för att
lefva påtaga sig allt slags kompilationsarbete
för förläggare. Till denna grupp höra de
ytterst populära The history of Rome (1769;
sv. öfv. 1814), History of England (1771;
sv. öfv. 1825-27, ny öfv. i sammandrag, 1836),
History of Greece (1774; sv. öfv. i sammandrag
af A. G. Silverstolpe, 1806), History of the
earth and animated natur e, af hvilket arbete 8
band förelågo färdiga vid hans död. 1770 utkom
hans andra berömda poem, elegien The deserted
village. 1773 uppfördes hans lustspel She stoops
to conquer och gjorde mycken lycka. G. är kanske
i denna på dramatiska mästerverk fattiga tid den
förnämste lustspelsförfattaren i England. Hans
sista poem, Reta-liation, skrefs troligen i
febr. 1774, men innan det var tryckt, hade
skalden aflidit. Hans förtjusande dikt The
haunch of venison publicerades först 1776. Fast
G. förtjänade mycket på sina skrifter, lefde han
i ständig brist på grund af sin slösaktighet,
sitt oförstånd och sin välgörenhet, och han
efterlämnade stor skuld. Ända från barnsben
hade han en besynnerlig smak för granna och
dyrbara kläder, och barnslig till hela sitt
väsen, kunde han icke dölja sin fåfänga och
sitt lättsinne lika litet som sin mildhet,
entusiasm och godhjärtenhet. Men, säger Johnson,
med alla sina svagheter var han en stor man. Hans
språk är klassiskt, han är en af den engelska
litteraturens förnämste essayister, hans roman
bildade skola, och hans sista lustspel hör till
tidens bästa. Bästa upplagan af G :s verk utgafs
af Gibbs i 5 bd 1885- 86. Se biogr, öfver G. af
Forster (1848; flera uppl.), Washington Irving
(1849), W. Black (1878), A. Dobson (1888; ny
uppl. 1899) och A. King (1898) samt Macaulays
essay öfver G. J. M.

Goldstein [gå’ldstajn], Eugen, tysk fysiker,
f. 1850, filos. doktor i Berlin 1881, sedan
1888 fysiker vid Berlins observatorium,
har utfört en mängd undersökningar angående
elektriska urladdningar i förtunnade gaser
och är särskildt bekant genom sin upptäckt
(1886) af kanalstrålarna (se d. o.).
G. N.

Go’ldstücker, T h e o d o r, tysk orientalist,
f. 1821 i Königsberg, d. 1872 som professor
i sanskrit vid University college i London,
gällde i England som den förnämsta auktoriteten
i alla med indiskt lif och indisk litteratur
sammanhängande frågor, hvarför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbi/0748.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free