Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grisslesläktet - Griswold, Rufus Wilmot - Gritzner, Maximilian - Grivas, Theodorakis - Grivas, Demetrios - Grivegnée - Grivennik - Grivna - Groa - Groat - Grobarhet - Grobian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidofåror, näsborrarna täckta af fjädrar, aflånga
och belägna vid näbbkantens rot. Vingarna äro
korta och spetsiga, stjärten tvär och mycket
kort. - Dithörande arter häcka i stor mängd
i bergsskrefvor och stenrösen på klippor och
skär i nordliga haf; båda könen rufva och bära
föda till ungarna, som matas i boet, tills
de äro fullvuxna. Grisslorna äro lifliga och
tämligen skygga fåglar, som flyga snabbt, simma
och dyka utmärkt, men gå mycket dåligt. Deras
näring utgöres enbart af fisk, och deras kött,
i synnerhet ungarnas, är smakligt; äfven
äggen utgöra en god spis. - Vanliga grisslan,
tobisgrisslan l. teisten, U. grylle, har röda ben
och är om sommaren svart, med en stor, hvit fläck
på vingen. Om vintern ha de öfre kroppsdelarna
breda, hvita fjäderkanter, som på hufvud och
hals nästan dölja den svarta färgen och förläna
ryggen ett spräckligt utseende. Längden utgör
omkr. 350 mm. Denna art häckar allmänt vid
Sveriges östra och västra kuster samt lägger
vanligen två ägg. - Sillgrisslan, U. troile,
har mörka ben, är om sommaren ofvan svart,
på hufvudet och halsen stötande i sotbrunt,
på kroppens öfre sida i grått samt har undre
delarna och armpennornas spetsar hvita. I
vinterdräkt äro hufvudets sidor och halsens
framsida hvita. Af denna art förekomma två former
i Sverige. Den ena är sydliga sillgrisslan
l. spetsalkan, U. troile var. lomvia, hvilken
har afståndet från näsborrarna till näbbspetsen
lika med tarsens längd, näbben tunnare,
långt tillspetsad och svart, benen svarta,
handpennornas undre täckfjädrar med svart
spetsfläck och kroppslängden ända till 44
cm. Denna form häckar på Stora Karlsö utanför
Gottlands kust samt träffas regelbundet under
vintern i Bohuslän och tillfälligtvis vid vår
östra kust upp till Stockholms skärgård. Den
andra formen, Spetsbergens sillgrissla,
U. troile var. brünnichii, har afståndet
från näsborrarna till näbbspetsen kortare
än tarsens längd, näbben starkare, först mot
ändan tillspetsad, svart, i spetsen hornbrun,
benen framtill gulbrunaktiga, baktill svarta,
handpennornas undre täckfjädrar helt hvita och
längden 39 cm. Denna sillgrissla förekommer som
en sällsynthet vid våra kuster under vintertiden.
C. R. S. (G. G.)
Griswold [gri’sörald], Rufus Wilmot,
nordamerikansk skriftställare, f. 1815, d. 1857,
var en tid baptistpredikant, men egnade sig
sedermera åt skriftställen och skref flera
populära arbeten, såsom Poets and poetry
of America (1842), Prosewriters of America
(1846), Female poets of America (1849), Poets
and poetry of England in the 19:th century
(1845; 4:e uppl. 1854). G. är likväl mest känd
genom den lefnadsteckning öfver E. A. Poe,
som han bifogade upplagan af dennes verk 1850
och där han genom en lögnaktig skildring af den
bortgångne tog hämnd för den kritik, som Poe
förut egnat honom. Se vidare Poe, E. A.
Gritzner, Maximilian, tysk heraldiker,
f. 1843, d. 1902, bibliotekarie i preussiska
civilministeriet, författade ett stort antal
heraldiska, genealogiska och personhistoriska
arbeten, bl. a. Grundsätze der wappenkunst
(1889-90).
Grivas. 1. Theodorakis G., grekisk militär,
f. omkr. 1800 i Akarnanien, d. 3 nov. 1862,
deltog som en af rumelioternas anförare med
utmärkelse i det grekiska frihetskriget och
varsedermera en af de oroligaste palikarfigurerna i det
nya Greklands politiska lif. Häktad 1834 som
misstänkt för delaktighet i en sammansvärjning
mot regeringen, togs han snart åter till nåder
och användes till att med sina irreguljära
krigare bekämpa andra oroselement. 1844 gjorde
han ett misslyckadt insurrektionsförsök i
Akarnanien, hvarefter han undgick efterräkningar
genom att begifva sig till Egypten. Han blef
snart åter benådad och generalinspektör för
den grekiska hären, men var 1847 inblandad
i nya oroligheter, hvarefter han 1848 åter
fick amnesti. Hans försök att i samband med
det ryskturkiska kriget uppvigla Epirus mot
turkarna 1804 gynnades först af framgång, men
efter nederlagen vid Metsovon och Domokos måste
han fly till T essalien. I okt. 1862 började
han i Vonizza den upprorsrörelse, som ledde till
konung Ottos störtande, men dog kort efter att
resultatet blifvit nådt.
2. Demetrios G., den föregåendes son, grekisk
politiker, f. 1829, d. 1889 i Marseille,
deltog i faderns företag i Epirus 1854 och i
upprorsförsöket i Nauplia i febr. 1862. Efter
konung Ottos störtande var han medlem
af den deputation, som 1863 erbjöd Georg
kronan. Han var under 1860- och 1870-talen
flera gånger krigs- eller marinminister,
dock hvar gång endast för kort tid, och
fick 1882 högsta befälet i Tessalien.
H. B-n.
Grivegnée [-venjë], kommun i belgiska
prov. Liège, vid Ourthe. 10,506
inv. (1903). Stenkolsgrufvpr, järn- och
kopparindustri, skeppsvarf. J. F. K.
Grivennik, ryskt mynt. Se Grivna.
Grivna, ry., det gamla ryska skålpundet
l. marken. Därur framgick myntet grivna l.
grivennik, 10-kopekstycket i silfver.
Groa, nord. myt. 1. En trollkunnig vala
l. spåkvinna. Se Aurvandel. - 2. En
afliden moder, hvars samtal med hennes son
skildras i Grogalder, ett med eddasångerna
likartadt kväde. Sonen skall fria till en
mö (säkerligen Menglod, som omtalas i
Fjolsvinnsmal), men beklagar sig öfver, att
detta är en vansklig sak och beder modern att
sjunga galder till hans hjälp. Hon sjunger
därpå några galdrar, som kunna vara hennes
son till tröst och skydd på den farliga
resan. - Om sammanhanget mellan Grogalder och
Fjolsvinnsmal samt folkvisorna om herr Svedendal
och hertig Silfverdal se art. Fjolsvinnsmal.
Th. W.*
Groat [grSu’t], engelskt silfvermynt, detsamma
som fourpence (se d. o.).
Grobarhet, bot., fröets förmåga att gro (se
Groning). Somliga frön bibehålla mycket länge
sin grobarhet, t. e. leguminoser under flera år,
andra däremot förlora den efter några månader,
t. ex. pil och poppel. Vid fröanalyser afser
grobarheten det procentiska antalet grobara
frön i fröprofvet. Fröprofvets grobarhet
beror, utom på fröets egen beskaffenhet, i hög
grad på de yttre omständigheter, under hvilka
grobarhetsanalysen verkställes, såsom fuktighet,
värme, tillgång på ljus (se Groning). Vid
fröanalyser är det därför af vikt att ha noggrant
utarbetade metoder, som följas på olika ställen
för att resultaten må kunna jämföras med
hvarandra. Allteftersom fröna i ett fröprof
gro hastigare eller långsammare, talar man om
olika groningsenergi l. groningskraft
H. Hn.
Grobian, ty. [tyskt uttal gråbian; af grob,
grof],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
