- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
595-596

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldhornen - Guldhornsinskriften - Guldhydrat - Guldhöna - Guldid - Guldin, paul - Guldkalfven (Gyllene kalfven)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med tretton breda ringar af finaste guld,
af hvilka de sex nedersta voro fastlödda
på hornet, men de sju bredare voro lösa och
kunde vridas omkring samt skjutas i eller öfver
hvarandra. På de sju större ringarna voro flera
figurer anbragta, som hade formats och stöpts
hvar för sig och sedan blifvit pålödda. Mellan
dessa figurer funnos många andra, ingraverade
med grafstickel. (Jfr P. Lauridsen, "Historiske
og topografiske oplysninger om guldhornsfundene
ved Gallehus", i "Aarböger f. nord. oldkynd. og
hist.", 1908.) - Det påstås ha varit i trakten
en gammal sägen, att hundra år efter det första
guldhornets upphittande skulle man på samma
ställe finna ett annat; och några få steg från
det första hornets fyndort hittades verkligen
af en bonde 21 april 1734 ett annat liknande
(se fig.). Nedersta ändan af detta horn var
bortskuren och förlorad, äfvensom endast fem
af dess ringar funnos kvar, hvilka alla voro
fastlödda. Det sist funna hornet vägde, oaktadt
defekterna, 47 gr. mera än det förra. Det var
äfven försedt med en under dess öfversta
rand anbragt inskrift i typer, tillhörande
det äldre runalfabetet. Bägge dessa guldhorn
förvarades i k. konstkammaren i Köpenhamn,
men blefvo därifrån bortstulna 4 maj 1802 samt
genast nedsmälta. Lyckligtvis hade man noggranna
afbildningar af dem, och konung Fredrik VII lät
efter dessa förfärdiga två kopior af förgylldt
silfver i den ursprungliga storleken och med alla dithörande
figurer. - Om guldhornen föreligger en
hel litteratur. Den säkraste läsningen af
runskriften är tvifvelsutan den af S. Bugge
(1865) framlagda: Ek Hlevagastir Holtingar
horna tavido
, hvilket betyder: Jag Lägäst
Holting (Holtes son eller ättling) gjorde
hornet. Språket visar sig här ungefär på samma
utvecklingsskede som det gotiska hos Wulfila,
i vissa afseenden t. o. m. på ett ännu äldre,
men framträder allaredan som ett skandiskt
språk, skildt såväl från gotiskan som från
det stamspråk, från hvilket forntyskan och
angelsaxiskan utgått. Mindre framgång har man
haft med förklaringen af de på guldhornen
anbragta figurerna, om hvilka många olikartade
hypoteser blifvit framställda af P. E. Müller,
K. Henneberg, Worsaae och G. Stephens. Th. W.*
illustration placeholder

Det kortare och senast funna af de två guldhornen
frånGallehus.

Guldhornsinskriften. Se Gulhornen.

Guldhydrat, kem. Se Guld, sp. 579.

Guldhöna, zool. Se Nyckelpiga.

Guldid. zool. Se Id.

Guldin [go’l-], Paul, schweizisk matematiker, f.
af protestantiska föräldrar 1577 i S:t
Gallen, d. 1643 i Graz, var först guldsmed,
öfvergick till katolicismen 1597 (hvarvid han
förändrade sitt dopnamn Habakuk till Paul)
och blef därefter jesuit. Sedan han i Rom
idkat matematiska studier, verkade han som
lärare i matematik dels i Rom, dels i Wien
och Graz. G. utgaf ett vidlyftigt arbete,
Centrobaryca seu de centro gravitatis
trium specierum quanutatis continuæ, libri
IV
(1635-41), innehållande metoder för
bestämmande af tyngdpunkten till plana och
solida figurer, jämte användningen däraf vid
rektifikation, kvadratur och kubatur. Där
förekommer bl. a. det s. k. Guldins teorem
l. barycentriska regeln (hvilken finnes
antydd redan af Pappos: "hvarje figur,
som uppkommer genom en linjes eller ytas
rotation kring en orörlig axel, är lika med
produkten af den genererande storheten och dess
tyngdpunkts väg". G. gaf emellertid endast ett
ofullständigt induktionsbevis för denna sats.
(l. F.)

Guldkalfven (Gyllene kalfven) var
enligt berättelsen i 2 Mos. 32 uttryck för
ett affall från Israels sanna dyrkan af sin
Gud redan under dess vistelse vid Sinai. Det
ifrågavarande kap. är tydligen sammansatt
af flera källor, hvilka dock alla synas höra
till de äldsta urkunderna (de jehovistiska) i
Pentateuken. Men hvarje källa har meddelats i
så ofullständig form, att det är förenadt med
största svårighet att vinna en föreställning
om hvars och ens särskilda innehåll. Enligt den
äldsta källan synes emellertid förloppet ha varit
följande. Under det att Mose uppehåller sig i
40 dagar på Sinai, betages folket af fruktan,
att han ej vidare skall komma ned och att Jahve
icke mer skall bekymra sig om dem. De bedja
därför Aron, att han måtte göra dem en Gud, och
han låter hopsamla och smälta deras guldsmycken
och däraf förfärdiga en bild i gestalten af
en (tjur-)kalf, hvilken man sedan under glad
stämning tillbeder som den Gud, hvilken fört
Israel ut ur Egypten. Samma dag stiger Mose ned
från berget, och då han får höra festlarmet,
slår han i vrede sönder lagens taflor, som han
bär i sin hand, "bränner upp kalfven i eld"
och krossar den till stoft; "detta stoft gaf
han sedan Israels barn att dricka", och denna
dryck synes ej ha bekommit folket väl (v. 1-6;
15-20, 35). Af uttrycken rörande guldkalfvens
förstörande framgår, att man har att tänka
sig dess stomme af trä och att guldet endast
tjänade som beklädnad. - Berättelsen vill
alltså visa, att Israel ännu icke hunnit till
tron på sin Guds osynliga närvaro och hans
förmåga att i osynlig gestalt skydda dem; så
snart Mose öfvergifvit dem, har också känslan
af Guds närhet och makt försvunnit från dem. -
Under bilden af en gyllene tjurkalf dyrkade
man ock i Efraims rike, alltsedan Jerobeam I:s
(se d. o.) dagar (1 Kon. 12), Israels Gud, och
denna bilddyrkan, som spridde sig äfven till
Juda rike, var föremål för profeternas lifliga
protester. Berättelsen om gyllene kalfven i 2
Mos. 32 visar och vill visa, att denna dyrkan
af Israels Gud ursprungligen icke hörde till
Israels religion, utan förkastades redan af
Mose. - I modern mening förstås med tillbedja,
dansa kring gyllene kalfven att rikta hela sin
diktan och traktan på (penning-)förvärf.
E. S-e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free