- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
635-636

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gumppenberg, Hanns von - Gumprecht, Otto - Gumri - Gumrik, Gumring - Gumse - Gumti - Guna - Gundamak - Gundelflingen - Gundersen, Laura Sofie Coucheron - Gundestrup - Gundestrup-kärlet - Gundikar - Gundling, Jakob Paul von - Gundobad - Gundulic, Ivan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I (1904), König Heinrich l
(s. å.) m. fl. dramatiska arbeten, romanen
Der fünfte prophet (1895), diktsamlingen Aus
meinem lyrischen tagebuch
(1906) samt ett
par filosofiska verk. Ett lysande parodiskt
alster är Das teutsche dichterross (1901;
5:e uppl. 1906). G. har utmärkt öfversatt
svenska dikter, Schwedische lyrik (1903).
R-n B.

Gumprecht [go’mp-], Otto, tysk
musikskriftställare, f. 1823 i Erfurt,
d. (blind) 1900 i Meran, öfvergaf 1849 sina
juridiska studier för att öfvertaga den
musikaliska följetongen i berlintidningen
"Nationalzeitung" och blef en af de mest
underhållande tyske musikkritikerna. I bokform
utgaf han bl. a. Musikalische charakterbilder
(1869) och Neue musikalische charakterbilder
(1876), bägge utvidgade till Unsre klassischen
meister
(2 bd, 1883-85) och Neuere meister
(2 bd, 1883). A. L.*

Gumri, fordom namn på Alexandropol.

Gumrik, Gumring, provinsnamn på sädesslaget
korn.

Gumse. Se Fårsläktet.

Gumti [gõ’mti], namn på två floder i Indien. Den
ena, omkr. 770 km. lång, upprinner i terai i
Förenade provinserna, distriktet Pilibhit. blir
vid Lucknow segelbar året om och förenar sig
27 km. n. ö. om Benares med Ganges. Den andra,
omkr. 100 km. lång, uppstår i distriktet Tipperah
i östra Bengalen och Assam och faller ut i
Meghna (nedre Brahmaputra) ofvanför Daudkandi.
(J. F. N.)

Guna [gu^na], sanskr., sträng, tråd; beståndsdel,
accessoriskt element; egenskap i motsättning
till substans; dygd, företräde. 1. I det indiska
filosofiska system, som benämnes samkhya
(se d. o.), namn på de konstitutiva kvaliteterna
i den materiella naturen (prakrti), som benämnas
sattva, "väsenhet", "godhet", rajas, "lidelse",
och tamas, "mörker". - 2. I sanskritgrammatiken
vokalerna a, e, o i motsättning till andra
därmed afljudande vokaler i etymologiskt
sammanhängande ord. I det stora hela motsvarar
guna-stadiet, som enligt sanskritgrammatiken var
ett slags förstärkning medelst ett förutgående
a af i, u, r o. s. v. till (ai däraf) e, (au
däraf) o, ar o. s. v., hvad vi i den moderna
språkvetenskapen kalla normalstadiet (jämte det
kvalitativt afljudande stadiet) gentemot svaga
rotstadiet, t. e. indoeurop. normalstadiet ueid-
i grek. (F)eTõos och uoifl- i grek. (F)oTõa
"jag vet", got. wait heta båda i sanskr,
ved-, som i sanskritgrammatiken benämnes
guna-stadiet gentemot indoeurop. uid- i
lat. video, got. witan, som är svagt rotstadium,
men i sanskrit betraktas som grundstadiet.
K F. J.

Gundamak. Se Gandamak.

Gundelfingen [go’n-], stad i bajerska
reg.omr. Schwaben, vid Brenz, nära Donau. 2,761
inv. (1900).

illustration placeholder

Gundersen, Laura Sofie Coucheron, född
Svendsen, norsk skådespelerska, f. 27 maj 1833
i Bergen, d. 25 dec. 1898 i Kristiania, blef
1849 körsångerska vid Kristiania teater och
debuterade 1850, med stor
framgång, som Regisse i "Svend Dyrings hus"
samt häfdade sedan dess alltjämt sin rang
som den norska scenens främsta konstnärinna,
i synnerhet på tragediens område; särskildt
kommer man att minnas hennes tolkning af
de stora rollerna i Shaksperes, Ibsens och
Björnsons dramer, öfver dessa förstod hon att
sprida ett skimmer af sann poesi och idealism,
hvilket jämte ett behagligt yttre, en vacker
plastik och en klangfull stämma gjorde henne
till en af den norska konstnärsvärldens skönaste
uppenbarelser. 1864 ingick hon äktenskap med
Sigvard Gundersen, f. 8 nov. 1842 i Kristiansand,
d. där 29 nov. 1904. Han debuterade 1862 på
Kristiania teater, till hvars mest använda
krafter han sedermera räknades. Hans
bästa roller tillhörde karaktärsfacket.
O. A. Ö.

Gundestrup. Se Kulla-Gunnarstorp.

Gundestrup-kärlet, ett präktigt silfverkärl
från forntiden, funnet 1891 i en mosse nära
byn Gundestrup, som ligger vid staden Hobro
i nordöstra Jylland. Det är rundt i bottnen,
43 cm. högt samt 72 cm. bredt öfver mynningen,
och på dess öfversida är både utan och innan fäst
en rad tjocka, fyrkantiga plattor (7 utvändigt,
5 invändigt; en trettonde tycks saknas), samlade
ofvantill genom en tung mynningsring. Silfret
är mycket fint, och kärlets vikt är nästan
9 kg. Plattorna äro smyckade med figurer,
drifna i hög relief och framställande en brokig
blandning af religiösa eller världsliga scener:
utvändigt en del manliga eller kvinnliga
bröstbilder, invändigt ett tåg af krigare,
vilddjur, tjurstrider m. m. Enligt S. Müller
("Nordiske fortidsminder", I) vittnar arbetet
afgjordt om galloromansk konst, efterbildning
af grekiska förebilder, från 2:a årh. e. Kr.,
men är så barbariskt, att det kanske rent af
förfärdigats i Danmark. Jap. Steenstrup ("Det
store sölvfund fra Gundestrup", 1895) tror sig
däremot på kärlet finna djur och växter från det
inre Asien samt indiska gudabilder och anser
sig därför kunna hänföra det till tatariska
folkslag. A. Voss ("Der grosse silberkessel
von G. in Jütland, ein mithräisches denkmal im
Norden") anser, att silfverplattorna tillkommit
under orientaliskt och grekiskt inflytande
i Svartahafstrakten (Pontos eller Frygien)
på 300-talet e. Kr., och att figurerna utgöra
illustrationer till Mithras’ (se d. o.) kult.
E. Ebg. T. J. A.

Gundikar. Se Burgund, sp. 627.

Gundling, Jakob Paul von, friherre, historiker,
f. 1673, d. 1731, blef 1705 professor vid Berlins
Ritterakademie och sedermera historiograf. Han
var en medlem af Fredrik Vilhelm I:s bekanta
"tobakskollegium" och begrofs, till följd af
sin böjelse för dryckenskap, i ett vinfat i
Bornstädt. G. är med tillbörlig satir behandlad
som en bland hufvudpersonerna i V. F. Palmblads
novell "En grenadiers profpredikan".

Gundobad. Se Burgund, sp. 627-628.

Gundulic [-litj], Ivan, sydslavisk skald,
f. 1588 i Ragusa, d. där 1638, tillhörde en
gammal ragusansk adelsätt och tjänstgjorde
liksom många af sina förfäder på ämbetsmannabanan
och avancerade till senator och ledamot af Minor
consiglio. Som poet intar G. hedersrummet i hela
den slaviska litteraturen före 19:e årh. Utrustad
med fin bildning, var G. i sin diktning starkt
påverkad af den italienska smaken, såsom den
slavo-ragusanska poesien öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free