Print (PDF) - On this page / på denna sida - Gyllengranat, Karl August Burchard - Gyllengrip - Gyllengrip, Kristofer Andersson - Gyllengrip, Gabriel Gabrielsson - Gyllenhaal - Gyllenhaal, Leonard - Gyllenhaal, Karl Henrik - Gyllenhaal, Lars Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet. Vid riksdagen 1847-48 framlade han en hufvudsakligast på ångfartyg grundad sjöförsvarsplan, som likväl mötte häftigt motstånd af såväl segelskeppens som roddfartygens anhängare. Om denna plan kunde han tio år senare i Örlogsmannasällskapet med skäl yttra, "att den icke var nog radikal", ehuru den förkastades som alltför radikal. G. tog 1848 afsked från statsrådsämbetet och blef befälhafvande amiral i Karlskrona, kommenderade s. å. en större eskader i Sundet och tog 1851 afsked från befattningen som befälhafvande amiral. 1854 blef han vice-amiral och 1858 amiral. 1860 tog han afsked ur krigstjänsten. Genom sin nitiska verksamhet, ledd af en själfständig, djup och klar uppfattning, har G. efterlämnat ett aktadt namn i svenska flottans historia. 2. O. E. G. N.* Gyllengrip, svensk adlig ätt, var en utgrening af den gamla adliga släkten Stråle till Ekna. Sedan dess sköldemärke 1562 af konung Erik XIV, i anseende till Kristofer Anderssons tapperhet, tillökts med en flygande grip, kallade den sig Grip, hvilket sedermera ändrades till Gyllengrip. En gren af ätten blef 1735 friherrlig, men introducerades ej. Ätten utgick 1786 med löjtnant Abraham Erik G. 1. Kristofer Andersson G. (Grip), höfvitsman, son till Anders Olofsson (Stråle) till Stensnäs och Märta Drake, (födelseår obekant) omtalas 1563 som amiral och var s. å. förordnad att jämte Dionysius Beurreus, Göran Persson och Sigvard Kruse förestå regeringen under Eriks frånvaro i danska kriget. 1575 utnämndes han till slottslofven på Revals slott och antogs 1576 till konungens hofjunkare. Efter att 1579-81 ha varit befallningsman på Borgholm, förordnades han 1586 till ståthållare på Kalmar slott och till höfvitsman för knektarna därstädes. Denna förtroendepost jämte hans orubbliga tillgifvenhet för Sigismund kostade G. lifvet. Då hertig Karl lyckats taga Kalmar i besittning, var G. bland de fängslade och halshöggs, jämte Johan Sparre och Lars Rålamb, 16 maj 1599. 2. Gabriel Gabrielsson G., den föregåendes sonsons sonson, friherre, ämbetsman, f. 1687, d. 1753 i Umeå, ingick 1708 i kansliet och utnämndes 1716 till kanslisekreterare hos arfprinsen af Hessen-Kassel. 1717 befordrades han till assessor i Åbo hofrätt och flyttades följande året till en dylik befattning i Svea hofrätt samt erhöll 1719 kommerseråds titel. 1733 utnämndes G. till landshöfding i Västerbottens län och 1735 till friherre samt fick 1747 presidents n. h. o. v. Som landshöfding förvärfvade han sig allmän aktning, vördnad och kärlek genom oväld och trägen omvårdnad om länets bästa. 1 o. 2. B. S.* Gyllenhaal [-häl], svensk adlig ätt, härstammar från löjtnanten Nils Gunnarsson Hahl, som 1652 adlades med namnet G. En gren af ätten erhöll friherrlig värdighet 1837 (introd. 1838 under n:o 388), en annan 1843 (introd. 1844 under n:o 396, G. till Härlingstorp). 1. Leonard G., entomolog, f. 3 dec. 1752 på Ribbingsberg i Älfsborgs län, d. 13 maj 1840 på Höberg i Skaraborgs län. Sedan han 1769 blifvit student i Uppsala, började han under Linné och Thunberg studera botanik och entomologi, men nödgades snart af ekonomiska skäl egna sig åt den militära banan. Han blef 1773 lif drabant, 1777 löjtnant och 1789 kapten samt erhöll 1799 afsked som major. Kärleken till vetenskapen hade dock icke af de militära sysselsättningarna förkväfts, och sedan han tagit afsked från tjänsten, egnade han sig helt och hållet åt entomologien, företrädesvis åt skalbaggarnas grupp.
</img> Hans förnämsta verk är Insecta suecica, Coleoptera. (del. I-III, 1808 -13; del. IV, 1827). Dessutom författade han i Schönherrs "Genera et species curculionidum" en stor mängd artbeskrifningar, biträdde Fallén i hans entomologiska arbeten samt publicerade äfven särskildt några smärre uppsatser. De mest framstående egenskaperna i G:s entomologiska skrifter äro en utmärkt fullständighet och en sällsynt noggrannhet, hvarför de ock af de mest kompetente domare framhållits som i sitt slag mönstergilla. G. blef 1809 ledamot af Vet. akad. och var dessutom medlem af flera andra lärda sällskap. Bland annat var han, sedan 1832, en af de fyra utländska hedersled, af Société entomologique i Paris. Han erhöll 1828 Vet. akad:s guldmedalj. 1848 lät Vet. akad. öfver honom slå en medalj. 2. Karl Henrik G., friherre, den föregåendes kusins son, ämbetsman, f. 10 okt. 1788, d. 12 nov.i 1857 på Beylon vid Ulriksdal, blef 1808 löjtnant vid Jämtlands hästjägare och deltog med utmärkelse i finska fälttåget s. å. 1812 blef han kapten vid Värmlands fältjägare, deltog i fälttåget i Norge (1814), utnämndes 1821 till öfverste i armén samt var 1821-24 chef för Jämtlands fältjägare. 1828 utnämndes han till landshöfding i Blekinge, blef 1831 vice landshöfding och 1832 landshöfding öfver Skaraborgs län. 1837 utnämndes G. till statsråd ochupphöjdes s. å. i friherrligt stånd, men ansågs föga duglig i ämbetet och synnerligen eftergifvande mot konungens önskningar. Vid statsrådsskiftet 1840 utnämndes han till generaltulldirektör, och som sådan förvärfvade han sig ett rykte, som ej var det bästa: det talades öppet om hans besticklighet vid tjänsters tillsättande. 1856 erhöll han på egen begäran afsked från generaltulldirektörsbefattningen. 3. Lars Herman G., friherre, den föregåendes faders brylling, justitiestatsminister, f. 20 mars 1790, d. 22 dec. 1858 på Härlingstorp, Vings socken, Skaraborgs län, blef 1802 student i Uppsala, 1820 assessor i Svea hofrätt, 1828 lagman i Västernorrlands lagsaga och 1836 president i Göta hofrätt. 1843 kallades G. till justitiestatsminister och upphöjdes s. å. i friherrligt stånd. Såsom hyllande strängt konservativa åsikter var G. ingen gunstling hos det liberala partiet, och vid ministärförändringen efter Oskar I:s tronbestigning (1844) måste han till följd däraf lämna sin plats i statsrådet och återgick till presidentskapet i Göta hofrätt. Då en mera konservativ anda 1850 åter gjorde sig gällande inom regeringen, kallades G. ännu en gång till ett politiskt värf: vid 1850-51 års riksdag ledde han nämligen som landtmarskalk överläggningarna på riddarhuset. 1855 tog han afsked från presidentämbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
