Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 811-812 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gång - Gångart - Gångbana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mindre sådana åt ena eller andra sidan (se
fig. vid a). Stundom löpa de under någon
kortare sträcka parallellt med skiktningen
eller lagringen hos den bergart, i hvilken de
förekomma. Sådana gångar kallas lagergångar
(b). Mindre och tunnare samt ofta slingrande
gångar kallas ådror (c). Gångformigt uppträdande
bergmassor af jämförelsevis stor mäktighet i
förhållande till längdutsträckningen kallas
gångstockar (d). Gångarna äro i de flesta fall
af annan stenart än den omgifvande bergmassan,
t. ex. af granit i gnejs, af diabas, basalt
o. s. v. i gnejs, granit och rent sedimentära
berglager, men stundom förekommer granit i
granit, diabas i diabas o. s. v. I senare fallet
har materialet i gången vanligen finare eller
gröfre textur eller litet olika sammansättning
än materialet i den omgifvande bergmassan. Hos
de gångar eller ådror, s. k. sekretionsgångar och
sekretionsådror, som bildats genom mineralämnens
afsättning ur lösningar, kan man ofta iakttaga,
att bergarten i gångens midt är finare eller
gröfre eller i öfrigt annorlunda beskaffad
än vid sidorna, samt att, då gångarna eller
ådrorna bestå af flera olika mineral (kvarts,
kalcedon, kalkspat e. d.), dessa blifvit
afsatta, det ena efter det andra, från den
ursprungliga sprickans väggar inåt midten, där
de slutligen mötas. Sådana gångar bestå alltså
af två hvarandra till sammansättning och textur
liknande hälfter.


Fig. 2.

Gångar af granit och
diabas äro inom Sverige mycket allmänna. Bland
de största sådana äro Hälleforsgången ö. om
Hjälmaren och Brefvengången n. ö. om Askersund,
båda af diabas och utsträckta i ö. till
v. Sekretionsgångar äro däremot, om de ens
här förekomma, mycket sällsynta. Flerstädes
i utlandet finnas dock sådana, och däribland
åtskilliga malmförande. Gångar äro alltid yngre
än den bergart, i hvilken de förekomma.


Fig., visande de båda benens rörelsefaser
under människans gång.

2. Fysiol. Människans gång. För hvarje steg
genomlöper hvartdera benet en serie rörelsefaser,
som kunna uppdelas i två afdelningar: "ståendet"
och "svängandet". (Å vidstående fig. återgifvas
dessa rörelsefaser. Det svängande benet är å
fig. svart.) Det stående benet "afvecklas"
från marken på det sätt, att först hälen
och sedan gradvis resten af fotsulan
upplyftes, tills endast stortåns spets berör
marken. Under tiden har det andra benet genomgått
svängandet. Därigenom att benet härvid böjes
i knäleden, undvikes, att foten släpar utefter
marken. Svängningen antogs af bröderna Weber vara
en pendelrörelse utan muskelverkan. O. Fischers
undersökningar ha emellertid ådagalagt, att
en högst
afsevärd muskelverkan ingår i svängandet. Största
delen af muskelarbetet vid gången betingas af
tyngdpunktens oscillationer i vertikal led. Dessa
uppgå i medeltal till 32 mm. Vid en kroppsvikt
af 70 kg. utföres sålunda ett arbete om 2,24
kgm. för hvarje steg. Vid långsam gång är
"ståendet" längre än "svängandet". Under en
viss period befinna sig således båda fötterna
på marken. Vid påskyndad gång förkortas tiden
för afvecklingen. Blir afvecklingen kortare
än svängandet, öfvergår gången till språng,
som kännetecknas däraf, att i vissa moment
ingendera foten berör marken. Kroppen sväfvar
således tidvis i luften. - Hos de fyrfotade
djuren förekomma flera olika gångarter. Vanligen
urskiljer man fyra slag: skridt, traf, hopp
och språng. Vid skridt och traf framflyttas
kroppen växelvis af bakbenen, under det vid hopp
och språng båda bakbenen samtidigt framkasta
kroppen. Vid traf sättas de diagonala benen -
exempelvis höger fram- och vänster bakben -
i marken samtidigt, hvarför vid denna gångart
endast två anslag höras, under det vid skridt
fyra skilda anslag uppstå. Genom hastigare
takt och ökad steglängd blir traf en betydligt
snabbare gångart än skridt. Vid hopp sättas
bakfötterna i f ramfötternas spårstämplar,
under det de vid språng sättas framför, djuret
"griper öfver". Språng är den hastigaste gångart,
hvarmed djur kunna förflytta sig, och användes
därför vanligen vid flykt. Af språng finnas
många olika former, såsom galopp (se d. o. med
fig.), karriär och flyktsprång. Endast de mera
proportionerligt byggda djuren kunna använda
ett flertal olika gångarter, vanligen skridt,
traf och språng; mycket långsträckta former,
såsom en del vessledjur, använda företrädesvis
hopp, medan djur med mycket starka bakben,
s. k. öfverbyggda djur, äro uteslutande hänvisade
till gångarten språng; exempel härpå erbjuda
haren och ekorren. - Om passgång se
d. o. - Litt.: Borelli, "De motu animalium"
(1680-81; ny uppl. 1743), W. och E. Weber,
"Mechanik der menschlichen gewerkzeuge"
(1836), H. Meyer, "Statik und mechanik des
menschlichen knochengerüsts" (1873), Marey,
"Développement de la méthode graphique par
l’emploi de la phptographie" (1886), E. Hemberg,
"Jaktbara däggdjurs gångarter och spår" (1897),
och O. Fischer, "Theoretische grundlagen für
eine mechanik der lebenden körper" (1906).

3. Sjöv. Under gång l. Under ånga
säges ett ångfartyg vara, då det för
fortkomst eller manöver begagnar sin maskin.
Motsvarande uttryck om fartyg, som för samma
ändamål begagna sig af segel, heter under
segel eller till segels. På väg är
det i sjöväjningsregle-mentet använda
uttrycket, som motsvarar såväl under gång
som under segel.

4. (Gånginrättning, "Gången"), urmak. Se
Ëchappement och Ur.
1. E. E. 2. J. E. J-n. G. G. 3.
O. E. G. N.*

Gångart kallades förr allmänt
de en malm närmast åtföljande skarn-arter och
äfven inblandade mineral, till skillnad från den
omgifvande bergarten, d. v. s. den i trakten
i allmänhet förekommande bergarten, i hvilken
malmen är inlagrad. Benämningen gångart är
numera i de flesta fall utbytt mot
lagerart (se d. o.). Se äfven Malm. Th. N-m."

Gångbana. Se Trottoar<sp></sp>.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>