- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
931-932

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haagkonferensen - Haagkonserterna - Haagkonventioner - Haakon - Haakon - Haakon Grjotgardssön - Haakon Ladejarl - Haakon Erikssön - Haakon Ivarssön jarl - Haakon Galen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följande 13 dels nya, dels omarbetade
konventioner, nämligen: om fredligt biläggande
af internationella tvister, om begränsning af
rätten att använda väpnad makt för indrifvande af
fordringar enligt kontrakt, om fientligheternas
öppnande, om lagar och sedvänjor för landtkrig,
om neutrala makters och neutrala personers
rättigheter och skyldigheter i händelse
af landtkrig, om behandlingen af fientliga
handelsfartyg vid fientligheternas början, om
handelsfartygs ombildning till krigsfartyg,
om utläggande under hafsytan af automatiska
kontaktminor, om bombardemang medelst
sjöstridskrafter i krigstid, om tillämpning
på sjökrig af Genèvekonventionens principer,
om vissa inskränkningar i rätten att taga
priser under sjökrig, om upprättande af en
internationell prisdomstol, om neutrala makters
rättigheter och skyldigheter i händelse af
sjökrig; dessutom rekommenderades antagandet,
efter komplettering i visst hänseende, af
en konvention om upprättande af en verkligen
permanent internationell skiljedomstol. Vid
utgången af den för underskrifvandet bestämda
tiden, 30 juni 1908, hade alla eller flertalet
konventioner underskrifvits, ehuru delvis med
förbehåll, af 43 makter; Sverige har icke
underskrifvit ballongdeklarationen eller
konventionerna om fordringars indrifvande och
om minor. Då med skäl en särskild betydelse
tillmätts konventionen om upprättande af
en internationell prisdomstol, må nämnas,
att bl. a. Storbritannien, Japan och Ryssland
underlåtit underskrifva denna konvention, hvars
förverkligande alltså torde förutsätta nya
förhandlingar. Se vidare Fredsrörelsen,
Genève-konventionen, Krigsförklaring, Krigsrätt,
Neutralitet och Röda korset. Beträffande
konferenserna för internationell privaträtt se
Internationell privaträtt. Hj. H-d.

Haagkonserterna [häg-]. Se Konsert 1.

Haagkonventioner [häg-], de konventioner rörande
internationella folkrättsliga reformer, som
afslutats på de båda fredskonferenserna i Haag
1899 och 1907. Se Haagkonferensen.

Haakon [hå-], norska konungar. Se Håkan.

Haakon [hå-], norska jarlar och prinsar:

1. H. Grjotgardssön, tillhörde den mäktiga
Haaleygeätten, hvilken synes ha härskat både på
Haalogaland och på Nordmöres kuster. H. hjälpte
med en ansenlig härsmakt Harald Hårfager att
eröfra Tröndalagen, som han därefter fick
som län. Han bodde på gården Lade (nära
Trondhjem); han och hans efterkommande kallades
därför Ladejarlar. Hans dotter Aasa äktade
Harald Hårfager, och själf ansågs han, sedan
han äfven fått Firdafylke och Sogn till län,
för den mäktigaste mannen i Norge näst konungen.
Då han ville fördrifva Atle jarl, som förut
härskat i Sogn, kom det till ett slag mellan
dem i Stavenesvaag (nu Staangfjord strax s.
om Stavenes), i hvilket H. stupade.

2. H. Ladejarl, den föregåendes sonson
och son af Sigurd jarl, korades efter sin faders
död till tröndernas höfding, men måste undan
Gunnhildssönerna (konung Erik Blodyx’ söner
med Gunnhild) draga ur landet. Han begaf
sig till danske konungen Harald Blåtand och
förmådde denne att locka en af Gunnhildssönerna,
Harald Gråfäll, ned till Danmark, hvarest den
danske tronpretendenten Guld-Harald, i hopp att
vinna hans rike, dödade honom i ett slag vid
Limfjorden. Men kort därefter bragte H. Guld-
Harald om lifvet. Sedermera drogo Harald Blåtand
och han upp till Norge, hvarest H. insattes
till jarl öfver det nordanfjällska och det
västanfjällska Norge. När tyske kejsaren Otto II
hemsökte Danmark, 974-975, förstod H. emellertid
att befria sig från beroendet af Harald. Dennes
son Sven Tveskägg lyckades sedermera egga
jomsvikingarna och deras anförare Sigvald jarl
att öfverfalla Norge. H. med sina söner Erik och
Sven slog dem fullständigt (986) i Hjörungavåg
på Söndmöre. H. blef öfvermodig samt gaf sin
grymhet och sin vällust fria tyglar. Då han ville
bortföra bonden Orm Lyrgjas hustru, den sköna
Gudrun Lundesol, reste sig allmogen och valde
till konung Olof Tryggvesson, hvilken H. kort
förut lockat till Norge från Irland, i afsikt
att dräpa honom. H. flydde och dolde sig jämte
trälen Kark hos sin älskarinna Tora på Rimul;
men om natten svek trälen sin herre och drap
honom, medan han sof (995).
3. H. Eriksson,
vanligen kallad Haakon jarl, den föregåendes
sonson, var son till Sven Tveskäggs dotter Gyda
och Erik Håkonssön jarl, hvilken härskade i
Norge 1000-15. Då fadern drog till England för
att bistå Knut den store vid landets eröfring
(1015), satte han sonen i sitt ställe och gaf
honom jarlnamn. Kort därefter anlände emellertid
Olof Haraldsson (den helige) till Norge samt
öfverrumplade och tillfångatog H., just som
denne kom genom Saudungssund i Söndfjord. Mot
löfte att han skulle lämna landet och aldrig
bära vapen mot Olof fick H. draga till sin
morbroder konung Knut. Då denne efter Olofs
flykt till Gårdarike kom till Norge för att
hyllas som dess konung, återinsatte han H. i
jarlvärdigheten. Någon tid därefter drog H. öfver
till England för att hämta sin brud, Knuts
systerdotter Gunnhild. På återvägen om hösten
förgicks det skepp, hvarpå han färdades, och man
sporde aldrig något vidare om honom. Med honom
utdog Ladejarlarnas ryktbara ätt på svärdssidan.

4. H. Ivarssön jarl, den föregåendes kusins
son, var under Harald Hårdrådes regeringstid
(1046-66) den mäktigaste mannen i Oplandene samt
öfverträffade alla andra i styrka och skönhet.
Då Harald hade dräpt den tröndiske höfdingen
Einar Tambaskälfver, måste han, för att
blidka H., som var Einars hämndkräfvare,
lofva att gifva honom Magnus den godes dotter
Ragnhild till äkta. Då svårigheter uppstodo vid
uppfyllandet af detta löfte, begaf sig H. till
konung Sven Estridsson i Danmark, hvilken
låg i strid med konung Harald, men försonade
sig sedermera med Harald och svor honom trohet,
sedan han fått jarlnamn och Ragnhild till äkta.
Under ett härnadståg mot Danmark, på hvilket
H. var konungen följaktig, räddade han,
efter slaget vid Nissaån, konung Svens lif
och hjälpte honom att undkomma. När Harald fick
höra detta, sökte han tillfälle att öfverfalla
och straffa jarlen. Denne måste då fly till
Sverige, hvarest han af konung Stenkil blef
satt att styra Värmland. H. stannade därefter
i Sverige och åtnjöt där stort anseende.

5. H. Galen, en mäktig höfding i Norge i början
af 13:e årh., var son till konung Sigurd Munds
(d. 1155) dotter Cecilia och lagmannen Folkvid
i Värmland. Då hans morbroder, konung Sverre,
kom till makten, begaf sig H. jämte sin moder
till dennes hof. Cecilia blef där gift med
höfdingen Baard Guthormsen på Rein. När H:s
kusin, Sigurd Lavards son.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free