- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
945-946

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gärdslöf - Habeas-corpus-akten - Habeat sibi - Habelschwerdt - Habemus papam - Habenaria - Habeneck, François Antoine - Habenhausen - Habenichts - Habent sua fata libelli - Haberbier, Ernst - Haberim - Haberl, Franz Xavier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Magna charta" (1215), och den tillämpades som
allmänt erkänd flitigt under 1400-talet. En
olagligt häktad fri engelsk medborgare kunde
hos en kunglig öfverdomstol begära en särskild
skrifvelse (writ), hvilken utfärdades i kraft af
det k. prerogativet och innehöll en k. befallning
till den häktande underordnade myndigheten
att föra fram den fängslade personen inför
domstol, på det att han där måtte underkastas
lagligt förfarande och domstolens beslut om
hans förblifvande i fängsligt förvar eller
frigifvande mot eller utan borgen. En dylik
skrifvelse kallades writ of habeas corpus
efter det latinska formulärets begynnelseord,
vanligen habeas corpus... ad subjiciendum,
d. v. s. "du (nämligen emottagaren) skall
inför domstol förete N. N:s person, att han
där må underkastas lagligt förfarande". De
många olagliga häktningarna under Karl
I:s envåldstid framkallade 1640 en utförligt
reglerande "habeas-corpus-akt" (ännu giltig),
och utom England känner man vanligen blott
den af liknande skäl och särskildt till
förhindrande af äldre lagbuds kringgående
utfärdade habeas-corpus-akten af 1679. I denna
akt stadgades, att hvarje ämbetsman skulle
efter mottagandet af en "writ of habeas corpus"
vid högt vite inom 3 à 20 dagar (beroende på
afståndet) föra fången inför domstol med uppgift
om orsaken till och dagen för hans häktande
samt att domstolen så skyndsamt som möjligt
skulle undersöka hans påstådda brott. Den i 1679
års akt - som gäller häktning för kriminella
förbrytelser, dock ej förräderi eller "feloni"
- bekräftade rättsgrundsatsen gör det omöjligt
att längre tid utan rannsakning hålla en person i
fängelse och räknas med rätta till den engelska
medborgerliga frihetens bästa garantier. En
olagligen häktad kunde begära en dylik "writ"
till sin förmån hos de tre öfverdomstolarna och
- först endast under dessas ferier - äfven hos
vid dem anställda domare. Nu ega alla domare
utfärda sådana "writs", och de kunna gälla alla
slag af frihetsberöfvande, t. ex. inspärrande på
dårhus, ja, t. o. m. barns undanhållande från
föräldrar eller förmyndare. Domstolarna kunna
äfven på denna väg kontrollera användningen af
militär arrest, och vid häktande för utlämning
skall den anhållne få meddelande om sin rätt att
begära en "writ of habeas corpus", om han vill
ha utlämningens tillåtlighet pröfvad inför
domstol. Enligt 1862 års habeas-corpus-akt
skola dylika "writs" ej utfärdas från England
till de kolonier eller besittningar, som
ega ordnade domstolar med befogenhet att
själfva utfärda dem. Skottland har egen
motsvarande lagstiftning. Numera tillämpas
habeas-corpus-akterna ytterst sällan, enär deras
blotta tillvaro vanligen hindrar förhalande från
ämbetsmännens sida. I politiskt upprörda tider ha
de för kortare tid suspenderats inom begränsade
områden, där sådant aktats nödigt; då lagen sedan
ånyo träder i kraft, plägar parlamentet genom en
särskild "act of indemnity" fritaga ämbetsmännen
från ansvaret för olaga häktning. - Under termen
"Habeas-corpus" eller "Habeas-corpus-akt" plägar
man stundom äfven utanför England sammanfatta
alla de i ett land gällande lagar, som ha
till syfte att skydda den personliga friheten.
V. S-g.

Habeat sibi, lat., må han få sin vilja fram
(skylla sig själf), gärna för mig.

Habelschwerdt, kretsstad i preussiska
reg.-omr. Breslau, prov. Schlesien, i en bergig
trakt vid
Glatzer Neisse, 6,041
inv. (1900). Lärarseminarium. Tändsticksfabrik,
sågverk. 1646 öfverrumplades vid H. svenskarna
af de kejserlige, hvarvid staden brändes. 1745
segrade preussarna vid H. öfver österrikarna.
(J. F. N.)

Habemus papam, lat., "vi ha fått en påfve"
(som har tagit sig det eller det namnet), den
formel, hvarmed från Peterskyrkans stora loggia
ett afslutadt påfveval förkunnas för folket.

Habenaria, bot., växtsläkte af fam. Orchidaceæ
med 7 arter i Sverige. Arterna fördelas äfven
på släktena Coeloglossum (1), Gymnadenia (3; se
d. o.) och Platanthera (3; se d. o.). H. viridis
(Coeloglossum viride), grönkulla, har flerbladig
stjälk och gulgröna blommor i glest ax;
den växer tämligen allmänt på skogsängar.
G. L-m.

Habeneck [abnä’k], François Antoine, fransk
musiker, f. 1781 i Mézières, d. 1849 i Paris,
var af tysk härkomst. Elev af Baillot vid
konservatoriet i Paris, blef han violinist i
Stora operans orkester samt ledde 1806-15 och
efter 1828 konservatoriets konserter, hvilka
genom honom erhöllo världsrykte, särskildt
för utförandet af Beethovens symfonier, hvilka
H. först införde i Frankrike. 1821-24 var han
direktör för Stora operan, blef 1825 professor
i violinspelning och 1831 generalinspektör
vid konservatoriet, slutligen kapellmästare
vid Stora operan. H. var lika förträfflig som
lärare och dirigent; bland hans elever må nämnas
Alard och Leonard. H. var äfven tonsättare.
A. L.*

Habenhausen, by vid Weser, nära 5 km. s. om
Bremen. Omkr. 1,200 inv. I denna by afslöts 15
nov. 1666 en fredstraktat emellan Sverige och
Bremen (se d. o., sp. 91).

Habenichts. ty., en, som ingenting har,
fattiglapp.

Habent sua fata libelli, lat., "böcker ha
sina (växlande) öden", citat från Terentianus
Maurus (se d. o.), hvilket framhåller smakens
omskiftelser.

Haberbier [-bir], Ernst, tysk pianist, f. 1813 i
Königsberg, d. 1869 i Bergen (Norge), vistades
efter 1832 mest i Ryssland, där han hade stor
framgång som konsertspelare och lärare och
hvarifrån han 1850-52 företog vidsträckta
konstresor. På dessa väckte han uppseende
särskildt för sitt sätt att fördela passager
på båda händerna, en teknik, som sedan blef
mycket omtyckt. Under 1860-talet verkade han
som pianolärare och konsertgifvare i Kristiania.
A. L.*

Haberim, "bröder". Se Fariséer, sp. 1391.

Haberl, Franz Xaver, tysk musiklärd, f. 1840 i
Niederbayern, var domkapellmästare i Regensburg
1871-82, hvarest han 1874 upprättade en berömd
kyrkomusikskola. H. är en af de förnämste
kännarna af den katolska kyrkomusikens historia
och har bl. a. utgifvit Magister choralis (1864;
12:e uppl. 1899), Cäcilienkalender (1876-85,
sedan "Kirchen-musikalisches jahrbuch"),
Bausteine für musikgeschichte, I. Wilhelm du Fay
(1886), II. Bibliographischer und thematischer
musikkatalog des papstlichen kapellarchives

(1888) och Die römische "Schola cantorum"
(s. å.), hvarjämte han fortsatt från 1872
utgifvandet af samlingen "Musica divina",
från 1888 af tidskriften "Musica sacra" och
efter 1879 af den stora Palestrinaupplagan
(bd 10-33). H. utsågs 1899 till president för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free