- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
949-950

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hablitzia tamnoides - Habo - Habor - Habor och Signhild - Habrothamnus - Habsburg - Habsburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Kaukasus, med trekantigt hjärtlika blad,
som under namn af rankspenat odlas som
prydnadsväxt till beklädning af verandor
och som köksväxt. Äfven Basella alba (se
Basellaceæ) kallas rankspenat.
G. L-m.

Habo, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad. 17,961 har. 2,742 inv. (1907). H. bildar
med Gustaf Adolf ett regalt pastorat i Skara
stift, Redvägs kontrakt.

Habor (hebr. habor, grek. Chabóras, nu
Chabur, se d. o.), en ström (2 Kon. 17: 6,
18:11), som fr. v. utmynnar i Eufrat och
i hvars närhet bl. a. de från Israels rike
bortförde exulanterna fingo bosätta sig.
E. S-e.

Habor och Signild. Se Hagbard.

Habrothamnus, bot. Se Cestrum.

illustration placeholder

Habsburg, eg. Habichtsburg, gammal
borg på Wülpelsberg i schweiziska kant. Aargau,
uppförd omkr. 1020 af biskop Werner I i
Strassburg
och bekant som den habsburgska familjens
stamgods. Blott det väldiga tornet (se
fig.) med 2,5 m. tjocka murar återstår (i
senare tid konserveradt). (J. F. N.)

Habsburg,
tyskt furstehus, som leder sina anor upp
till Guntram den rike, hvilken lefde på
950-talet. Dennes sonson biskop Werner I i
Strassburg (d. 1028) byggde slottet Habsburg
(i schweiziska kant. Aargau, se ofvan), och
biskopens broder Radbot var den egentlige
grundläggaren af Habsburgska huset; som grefve
af H. nämnes först (1090) dennes sonson Otto II,
som af kejsar Henrik V erhöll landtgrefskapet i
öfre Elsass. Under 1100-talet vidgades släktens
besittningar i Elsass och Schweiz. En delning
af de habsburgska länderna skedde under sönerna
till Rudolf II (d. 1232), Albrekt IV och
Rudolf III, och ätten sönderföll i två grenar:
Habsburgska hufvudlinjen (den österrikiska) och
Laufenburgska, hvilken senare snart splittrades i
två linjer, som utslocknade på svärdssidan 1408
och 1415. Det österrikiska husets stamfader,
Rudolf I, ärfde efter sin fader områden
i Schweiz och Öfre Elsass och förvärfvade
med stöd af arfsanspråk efter sin moder den
Kyburgska grefvesläktens gods i Schweiz
(1264). Vald till tysk konung 1273, begagnade
han sin kungliga myndighet för att utvidga sin
familjs besittningar, bemäktigade sig åtskilliga
områden i Schweiz och gaf sina söner, Albrekt
I
och Rudolf II, de från konung Ottokar II i
Böhmen indragna rikslänen Österrike, Steiermark
och Krain samt lade sålunda grunden till den
habsburgsk-österrikiska monarkien. Albrekt
I vann genom öfverenskommelse med sin broder
alla
österrikiska länderna och blef 1298 tysk konung
(d. 1308). Hans son, Albrekt II, den lame eller
vise d. 1358), härskade från 1344 ensam öfver
husets besittningar, hvilka emellertid minskats
genom de schweiziska skogskantonernas affall,
men 1335 ökats med Kärnten. Albrekt efterträddes
af sin äldste son Rudolf IV (d. 1365),
hvilken antog titeln ärkehertig och förvärfvade
Tyrolen, 1363. 1379 delades besittningarna
mellan hans bröder, Albrekt III (1365-95)
och Leopold III (1365-86), hvilka grundade
albertinska l. österrikiska och leopoldinska
l. steiermarkska linjerna. Den namnkunnigaste af
den förstnämnda linjen var den tredje hertigen,
Albrekt V (1404-39), hvilken genom sitt giftermål
(1422) med konung Sigismunds dotter Elisabet blef
konung af Ungern (1437) och Böhmen (1438) samt
1438 valdes till Tysklands konung (se Albrekt
II
). Linjen utslocknade med VIadislav
Postumus
(1457), hvarefter de neder-österrikiska
länderna hemföllo till kejsar Fredrik III
af Inre Österrike. Den leopoldinska linjens
stiftare utvidgade sitt område genom eröfringen
af staden Trieste (1382) och några andra mindre
platser. Då hans äldste son, Vilhelm, afled
(1406), skiftades länderna mellan hans tre
bröder, Leopold, hvilken dog utan bröstarfvingar
1411, Ernst och Fredrik. Den sistnämndes son,
Sigmund, måste 1490 afstå sina besittningar till
Ernsts sonson Maximilian, son till Fredrik V
(1424-93), och därigenom kom denne att i sin hand
samla hela den österrikiska makten. Han blef 1440
tysk konung och 1452 romersk kejsare (Fredrik
III
). Hans nyss nämnde son och efterträdare,
Maximilian I (som 1493 blef tysk konung och 1508
antog titeln kejsare), förmälde sig 1477 med
Maria af Burgund och förvärfvade därigenom åt
det habsburgska huset de burgundiska arfländerna
Franche-Comté och Nederländerna, hvilka redan
1482 tillföllo hans och Marias son, Filip
den sköne
(d. 1506). Filip förmälde sig 1496
med Johanna, arftagerska till Kastiliens och
Aragoniens kronor, och hade med henne sönerna
Karl och Ferdinand, hvilka blefvo stamfäder
för den spanska och den österrikiska linjen af
huset H.

Den spanska linjen. Den ofvannämnde Karl
blef 1506 hertig af Burgund och konung af
Kastilien (Karl I), 1516 konung af Spanien,
1519 ärkehertig af Österrike och tysk konung
samt 1520 romersk kejsare (Karl V). Hans
son Filip II (d. 1598) erhöll af sin faders
besittningar 1555 Nederländerna, Milano,
Neapel och Sicilien och 1556 Spanien med
kolonier. Äfven Karls oäkta barn, Don
Juan d’Austria
(d. 1578) och Margareta (d. 1586),
regentinna i Nederländerna, ha gjort sig ett
namn i historien. Filip II efterträddes af sin
andre son, Filip III (1598-1621). Filip III hade
sonen Filip IV (1621-65) samt döttrarna Anna,
gift med Ludvig XIII af Frankrike, och Maria
Anna, gift med kejsar Ferdinand III. Linjen
utslocknade på svärdssidan med Filip IV:s son
Karl II (d. 1700), men fortlefde på kvinnosidan
genom Karls halfsystrar Maria Teresia, gift med
Ludvig XIV af Frankrike, och Margareta Teresia,
gift med kejsar Leopold I.

Den österrikiska linjen grundlades af
Ferdinand I (d. 1564), hvilken 1521 erhöll af
sin broder Karl V ärkehertigdömet Österrike och
1526 blef


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free