- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1189-1190

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamadryader - Hamam - Hamamdschi-Baschi - Hamamelidaceæ - Hamamelis - Hamamelitannin - Haman - Hamann, Johan Georg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hamadryader, grek. myt. Se Dryader.

Hamam. Se Hammam.

Hamamdschi-Baschi. Se Hammam.

Hamamelidaceæ. 1. Bot., växtfamilj af serien
Rosales, besläktad med Saxifragaceæ, omfattande
omkr. 50 träd och buskar med vanligen hela,
spridda blad, försedda med stipler. Blommorna äro
oansenliga, aktinomorfa, en- eller tvåkönade,
med 4-5-taligt hylle och andrœceum. Frukten är
en tvårummig kapsel. Hamamelidacéerna förekomma
nästan alla i subtropiska länder. Värdefullt
virke erhålles af Altingia och Bucklandia
(se dessa ord); medicinsk användning ha arter
af släktena Hamamelis och Liquidambar (se
dessa ord).

2. Paleobot. Af hithörande släkten är nästan
endast Liquidambar af betydelse i paleobotaniskt
hänseende. Lämningar, som blifvit hänförda
till Parrotia äro visserligen beskrifna från
Europas och äfven Spetsbergens tertiärlager,
men samhörigheten med släktet kan, lika
litet som i fråga om några till Fothergilla
förda tertiära blad, anses ådagalagd. En i den
baltiska bärnstenen innesluten blomma, lik den
af Hamamelis, synes med större säkerhet kunna
hänföras till familjen. 1. G. L-m. 2. A. G. N.

Hamamelis L., bot. farm., växtsläkte af
fam. Hamamelidaceæ, omfattande 3 stundom
trädartade buskar med hassel- eller alliknande
blad och gula blommor, som slå ut på
senhösten.

illustration placeholder

Blommande gren af Hamamëlis virginiana.

H. virginiana L.,
witch hazel (slagruta; se fig.), en ända
till 7 m. hög buske, utgör en viktig beståndsdel
af skogarna i atlantiska Nord-Amerika och är till
stor del orsaken till dessa skogars färgprakt
under senhösten. I Europa odlas den i trädgårdar
och parker som prydnadsbuske. - Såväl barken som
särskildt bladen af H. virginiana ha användts för
medicinskt bruk först af Nord-Amerikas indianer;
numera har medlet upptagits i flera farmakopéer,
bl. a. äfven i den svenska, hvari de på hösten
insamlade och torkade bladen, folia Hamamelidis,
förekomma. Dessa blad likna till form och storlek
rätt mycket blad af hassel, äro kortskaftade,
fjädernerviga, mörkgröna eller brungröna,
undertill ljusare, bärande invid nerverna i
stjärnform sammansittande, styfva hår. Såsom
väsentliga beståndsdelar ha anträffats garfämnen,
särskildt det kristalliserbara
hamamelitanninet. Utom adstringerande
och blodstillande verkan uppges drogen
kunna framkalla vissa allmänna nervsymtom,
hvilka hittills äro oförklarade. Hamamelis
användes, mest i form af flytande extrakt
(Extractum fluidum Hamamelidis), såsom lokalt
blodstillande och sammandragande medel,
t. ex. vid näs- och hemorrojdalblödningar,
äfvenså vid blödningar från inre, ej direkt
åtkomliga organ, såsom från lungorna - ehuru
vid sådana inre blödningar säkerligen förgäfves,
emedan i sådana fall medlets beståndsdelar icke
i blodstillande form nå fram till det blödande
stället. I Amerika och England användes äfven
ett preparat, benämndt hazeline, beredt
genom destillation af drogen med sprit.
G. L-m. C. G. S.

Hamamelitannin. Se Hamamlis.

Haman hette enligt Esters bok persiske konungen
Ahasverus’ (sannolikt Xerxes I :s, 485-465
f. Kr.) förste minister l. vesir. Då juden
Mordokai vägrade att knäfalla för honom, fattade
han mot denne och hans folk ett oförsonligt
hat och utverkade af konungen en befallning om
utrotandet af alla judar i persiska riket. Genom
drottningens, judinnan Esters, mellankomst
omintetgjordes denna plan, och judarna fingo -
då en återkallelse af en kunglig befallning ej
var möjlig - tillåtelse att försvara sig och
nedgöra sina fiender. Haman själf hängdes i den
galge, som han bestämt för Mordokai. Jfr Ester. -
En annan H. omtalas i den apokryfiska Tobias bok
(14: 10). (E. S-e.)

illustration placeholder

Hamann, Johann Georg, tysk skriftställare,
vanligen kallad Nordens magus, f. 27 aug. 1730
i Königsberg, d. 21 juni 1788 i München, blef
1746 som student inskrifven vid universitetet
i sin födelsestad, där han studerade filosofi
och teologi, språk och litteratur. Därefter
vistades han dels som huslärare, dels
i affärsangelägenheter på skilda orter i
Tyskland, Holland och England, återkom 1758
till Ost-Preussen, där han genom bemedling
af I. Kant erhöll en tjänstebefattning vid
accisverket. Enskilda välgörare understödde
honom flera gånger. Sin sista tid tillbragte
han i Düsseldorf och München, där Jacobi
och furstinnan Golitsin tillhörde hans
umgängesvänner. - På den stora allmänheten
verkade H. föga genom sina små, aforistiska
och dunkla arbeten (t. ex. Sokratische
denkwürdig-keiten
, 1759, Æstetica in nuce, 1761,
Kreuzzüge eines- philologen, 1762), hvilkas
innehåll och framställningssätt endast gåfvo
ansatser, tankekorn, antydningar, men aldrig
klarhet och system. Däremot öfvade han inflytande
på flera af tidens betydande skriftställare,
bl. a. Goethe och Jacobi samt i främsta rummet
Herder, och har därigenom gifvit väsentliga
bidrag till sin tids andliga arbete. H. var
mystiker, uppvuxen i starkt pietistisk
omgifning, och polemiserade städse exalteradt
mot upplysningstidens rationalism. Han kräfde
frigörelse af känsla och fantasi, betraktade
som förfeladt det,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:00:11 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free