Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammerstein - Hammerstein, Friedrich Christoph von - Hammerstein, Ernst von H.-Loxten - Hammerstein, Wilhelm von H.-Gesmold - Hammerstein, Hans Christian Friedrich Wilhelm von - Hammers villa - Hammond, James Henry - Hammond, William Alexander - Hammonia - Hammoor - Hammurabi - Hammurabis lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hannover, Mecklenburg och Österrike, sedan 1600-talet
delad i en äldre (Equord och Gesmold) och yngre
(Loxten) linje.
1. Friedrich Christoph von H., friherre,
svensk general, f. 15 sept. 1608 på slottet
Bökelheim i Pfalz, d. 12 okt. 1685 på
godset Oelentrup i Lippe, deltog i Mansfelds tåg
till Betlen Gábor, inträdde 1629 som pikenerare
i öfverste Sperreuters i Holland värfvade
regemente och deltog i svensk tjänst, hvari
han avancerade till general af kavalleriet,
i trettioåriga kriget från 1630 till freden
(1648). Han utmärkte sig särskildt vid
försvaret af Olmütz 1642-43 och vid Donauwörth
1646. Vid Kristinas kröning 1650 var han en
af dem, som buro tronhimmeln, och erhöll,
då han 1653 lämnade Sverige, en dotation
på 2,000 rdr. 1657 fick han befälet öfver
Braunschweig-Lüneburgs trupper och blef 1659
"generalvaktmästare af kavalleriet" för
de allierades (Sveriges, Frankrikes
och åtskilliga tyska furstars) trupper.
1663 lämnade han krigstjänsten.
2. Ernst von H.-Loxten, friherre,
preussisk minister, f. 1827 på Loxten i
reg.-omr. Osnabrück, trädde i hannoversk tjänst,
men tog afsked, då landet 1866 inkorporerades i
Preussen. 1885 blef han dock landtråd i
sin hemort och 1889 landesdirektor i prov.
Hannover samt förmedlade försoningen mellan
hertigen af Cumberland och Preussen 1892.
Han blef nu medlem af statsrådet och var
1894-1901 jordbruksminister.
3. Wilhelm von H.-Gesmold, tysk politiker,
f. 1838 i Mecklenburg-Schwerin, d. 1904 i
Charlottenburg, blef led. 1876 af Preussens
andra kammare och 1881 af tyska riksdagen. Han
blef snart en af ledarna för den yttersta
högern och öfvertog 1881 äfven ledningen
af "Kreuzzeitung", men framkallade i
synnerhet genom häftiga angrepp på regeringen
1889 splittring inom det konservativa
partiet och måste utgå ur dess styrelse.
Han blef icke heller åtevald i riksdagen 1890,
men vann åter plats där 1892 och intog ånyo
en framskjuten ställning i sitt parti. Till
följd af "oregelmässigheter" i "Kreuzzeitungs"
förvaltning blef H. 1895 suspenderad och reste
utrikes, befanns skyldig till förfalskningsbrott
för öfver 200,000 mark och misstänktes ha sålt
sina partivänners privatbref, som publicerades
i radikala tidningar. Han greps i Brindisi i
dec. 1895 och dömdes 1896 till fängelsestraff.
Se H. Leuss, "W., freiherr von H." (1905).
4. Hans Christian Friedrich Wilhelm
von H., friherre, preussisk minister, f. 1843
i Lüneburg, d. 1905 i Berlin, blef 6 maj 1901
preussisk inrikesminister. H. författade
flera afhandlingar i "Archiv des deutschen
landwirtschaftrates" och "Jahrbücher der
gesellschaft fur lothringische geschichte und
altertumskunde". 2-4. J. F. N.
Hammers villa, en tid namn på Byströms (se d. o.,
sp. 790-791), numera prins Karls villa.
Hammond [hä’mend], James Henry, nordamerikansk
politiker, f. 1807, d. 1865, var först advokat,
sedan stor plantageegare i sin födelsestat
Syd-Carolina, som han 1835-36 representerade
i kongressen och 1857-60 i senaten. 1842-44
var H. guvernör öfver Syd-Carolina. I
politiken tillhörde han Calhouns trognaste
anhängare, agiterade redan 1830 ifrigt för den
s. k. nullifikationen (se d. o.) och uppträdde
ofta med försök att uppvisa
slafveriets nödvändighet. Bl. a. utgaf han 1853
därom en skrift, The pro-slavery argument. Stort
uppseende väckte 1858 ett tal af H. i senaten,
där han sökte ådagalägga omöjligheten
af att bekriga de bomullsproducerande
sydstaterna och därvid präglade slagordet
"cotton is king" ("bomullen är konung").
V. S-g.
Hammond [hä’inend], William Alexander,
amerikansk läkare, f. 1828 i Annapolis,
d. 1900 i Washington, 1849 läkare i Förenta
staternas armé, 1859 professor i anatomi
och fysiologi vid universitetet i Baltimore,
tog vid inbördeskrigets början (1861) ånyo
anställning som militärläkare och var i april
1862-64 arméns öfverläkare. Kort därefter blef
han öfverläkare vid hospitalet för nervsjukdomar
i New York. Skrifter: Physiological memoirs
(1863), On hygiene, with special reference
to the military service (1863), Insanity in
its medico-legal relations (1866), Sleep and
its derangements (1869), A treatise on the
diseases of the nervous system (1871; 7:e
uppl. 1881), Clinical lectures ön diseases of
the nervöns system (1874) m. fl. Jfr Atetos.
(R- T-dt.)
Hammonia, det ny-latinska namnet på Hamburg.
Hammoor [-mår], by i Bargteheide församling,
15 km. s. om Oldesloe, Holstein, bekant för
förhistoriska graffält, af hvilka ett härstammar
från omkr. 500-300 f. Kr., ett annat från
la-Tène-tiden (århundradena närmast före Kr.) och
ett tredje från senromersk tid. La-Téne-grafvarna
ha bland andra föremål lämnat 5 kittlar
af brons, däraf 4 med öfverdel af järn och
bärringar af järn. Ytterligare ha hittats ett
antal urnor samt fibulor af la-Tëne-II-typ.
T. J. A.
Hammurabi, bibelns Amrafel, konung i Babylon
omkr. 2,000 f. Kr., det egentliga babyloniska
väldets grundläggare, en af forntidens
störste härskare. Som krigare och eröfrare
grundlade han en enhetlig världsmakt, i det
han genom att fördrifva elamiterna ur Eufrat-
och Tigrisdalen samt genom att underlägga
sig de olika babyloniska smårikena samlade
hela Babylonien till ett enda välde under
det dittills obetydliga Babylons spira. Han
befäste det nya väldet genom långa krigståg och
stora eröfringar. Som statsman sörjde han för
sitt rikes välmåga och utveckling genom vis
styrelse, vaksamhet öfver hela förvaltningen
samt ansträngningar att befrämja landets
näringar, handel och för öfrigt den allmänna
säkerheten. Han byggde sålunda kanaler för att
upphjälpa jordbruket, kornbodar, befästa städer
o. s. v. Som lagstiftare (se Hammurabis lagar)
tillförsäkrade han sina undersåtar rättvisa,
frihet och skydd. Han var äfven en odlingens
beskyddare. Hans regering utmärker en litterär
blomstringstid. De nu kända förnämsta babyloniska
litterära alstren härröra antagligen från detta
tidsskede, och visst är, att den babyloniska
odlingen spred sig och vann ett herravälde
i världen som aldrig tillförene. Denna odling
behärskade sålunda h. o. h. den då kända världen
några hundra år senare. H. är den babyloniska
historiens store hjälte, och alla stora konungar
togo honom till förebild. Det välde, som han
grundlade, bestod också, trots alla växlingar,
i 2,000 år eller så länge världsherraväldet låg
i de gamle semiternas händer. D. M.
Hammurabis lagar, den gammal-babyloniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
