- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1295-1296

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanbaliter - Hanbjälke - Hanblomma - Hancock - Hancock, John - Hancock, Winfield Scott - Hancornia speciosa - Hand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

muhammedanska världen på 1400-talet har emellertid
den rigorösa hanbalitiska ritus alltmer
undanträngts af den mera toleranta hanefitiska
skolan. Från han-baliterna utgick wahhabiternas
rörelse i Central-Arabien på 1700-talet.
K. V. Z.

Hanbjälke, bygnk. Se Takstol.

Hanblomma,
Flosmasculinus, bot., kallas bland skildkönade
blommor den, som innehåller ståndare. För
hanblomma (eller hanväxten hos dioika
växter) användes tecknet ?. Äro hanblommor
förenade i blomställningar, talar man om
hanax (t. ex. hos Carex), hanhängen
(t. ex. hos Salix, Betula o. s. v.) etc.
G. L-m.

Hancock [hä’nkåk], kommun i nordamerikanska
staten Michigan, på den i öfre sjön utskjutande
halfön Keweenaw. 4,050 inv. (1900). H. är
en af hufvudpunkterna för den finska
emigrationen; där har den finsk-lutherska
Suomi-synoden ett högre läroverk (Suomi opisto).
J. F. N.

Hancock [hä’nkåk], John, nordamerikansk
politiker, f. 1737 i Quincy, Massachusetts,
d. där 1793, var på 1760-talet som affärsman
i Boston en af de mest framträdande
oafhängighetsifrarna, sändes 1774 jämte
Samuel Adams till provinskongressen i
Concord och blef dess president. I den
kontinentala kongressen var H. delegerad
för Massachusetts 1775-80 och 1785-86. Enär
han 1775-77 var dess president, förekom hans
namn ensamt under oafhängighetsförklaringen
i dess först publicerade form. H., som ansågs
vara Bostons rikaste köpman, var 1780-85 och
från 1787 till sin död guvernör i staten
Massachusetts. V. S-g.

illustration placeholder

Hancock [hä’nkåk],
Winfield Scott, nordamerikansk general,
f. 1824 i Montgomery square, Pennsylvania,
d. 9 febr. 1886 på Governor’s island i
New Yorks hamn, blef 1844 officer, deltog i
kriget mot Mexico och hade vid inbördeskrigets
utbrott 1861 avancerat till kapten. Han blef
då brigadgeneral vid de frivillige och deltog
i Potomac-arméns organisering. H. utmärkte sig
särskildt i striderna vid Antietam och
Fredericksburg (sept. och dec. 1862), blef i juni 1863
generalmajor och befälhafvare för 2:a armékåren
samt utkämpade, som anförare för vänstra
centern, den hårdaste striden i det blodiga
slaget vid Gettysburg (1-3 juli s. å.), där hans
uthållighet väsentligt bidrog till segern. Hans
kår led oerhörda förluster, och själf blef han
illa sårad. I mars 1864 återtog han sitt befäl,
stred tappert vid Spottsylvania (maj) och var
under krigets sista skede, efter Sherman,
befälhafvare för Shenandoah-armén. Fastän
aldrig oberoende befälhafvare i något fältslag,
räknades H. genom sin snabbtänkthet, djärfhet
och personliga tapperhet till Nordstaternas
bästa generaler. Han blef 1866 generalmajor
i Förenta staternas reguljära armé, var 1868
påtänkt till demokratisk presidentkandidat och
samlade 1880 som sådan 4,444,952 röster mot
4,454,416 för Garfield. - H:s änka utgaf hans
själf biografiska
Reminiscences (1887). Jfr biografier öfver
H. af Junkin och Norton (1880), Goodrich
(1886) och Walker (1894) samt Walker,
"History of the second corps" (1887). _
V. S-g.

Hancornia speciosa Gom., bot., ett
i södra Brasilien växande litet träd,
hörande till fam. Apocynaceæ; de särdeles
välsmakande, sötsyrliga frukterna,
manguba, äro mycket omtyckta; af trädets
mjölksaft erhålles mangabeira-kautschuk.
G. L-m.

Hand (lat. manus), anat., den öfre extremitetens
eller armens perifera, tillplattade och ytterst
i fem fingrar klufna del. Underarmens gräns
mot handen är konkav, och i denna urskålning är
handens öfversta del, handlofven (lat. carpus),
till en viss grad infattad (se 1 å fig.).

illustration placeholder

Röntgenfotografi af en hand. (Denna bär ringar
på ringfingret och lillfingret.)

På andra sidan om denna senare tillplattas
handen hastigt, synnerligast
på tumsidan, och bildar därvid mellanhanden
(lat. metacarpus; se 2 å fig.), som sträcker sig
till roten af fingrarna. Ryggsidan (lat. dorsum
manus
) är likformigt hvälfd från den ena
randen till den andra. På gränsen mot fingrarna
framträda vid böjda fingrar mer eller mindre
starka upphöjningar, fingerknogarna. Seniga
strängar och blåa (venösa) blodkärl äro mer
eller mindre tydligt skönjbara genom ryggsidans
hud. Handens motsatta sida, flathanden,
hålhanden (lat. vola manus), som saknar hår,
men i stället är synnerligen rikt försedd med
svettkörtlar, börjar uppåt mot underarmen med två
sidovulster, tumvulsten och lillfingervulsten,
eller tumdynan och lillfingerdynan (thenar och
antithenar). Huden företer inom flathandens
område flera fåror, hvilka kunna variera rätt
mycket till sitt förlopp och sin utveckling hos
skilda individer. En af de mera konstanta af
dessa fåror markerar gränsen för tumdynan. Från
densamma plägar afgrena sig en längsfåra, som
löper ut till roten af långfingret.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free