Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hiss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drifvas långsammare, omkring 1/2 m. i sek.
Grufhissar gå däremot betydligt fortare och gifvas hastigheter
af 5—6 m. i sek. vid personbefordran samt
15—20 m. i sek. vid uppfordring af malm och kol.
Jfr Hissinspektion.
J. L. H—n. G. H—r.
Hissa, sjöv., med tillhjälp af en göling (se
d. o.), talja e. d. upplyfta föremål i höjden. Skall
däremot ett föremål förflyttas nedåt, är det oriktigt
att säga "hissa ned"; man nyttjar då uttrycken
fira l. hala ned, alltefter som föremålet är
tungt nog att öfvervinna friktionen i blocktyget eller
ej. — Hissa flagg i schau, på half
stång, se Flagga, sp. 528. Jfr Fira och
Hala.
R. N.*
Hissar ("fäste"). 1. Landskap i östra delen af
Buchara, mellan 37° och 39° 15′ n. br. samt 66°
30′ och 70° ö. lgd, begränsas i s. af floden Amu
(Oxus), i ö. af landskapen Karategin och Darwas,
i n. och n. v. af Hissarbergen, en västlig
fortsättning af Tian-schan, och i v. af landskapet
Schehrisebz. Floderna Surchab l. Vaksj, Kafirnihan
och Surchan, bifloder till Amu Darja, genomflyta det
ganska fruktbara landet. I deras dalar ligga landets
förnämsta städer, Kulab, Baldjuan, Kabadian, Hissar,
Baissun m. fl. Invånarna äro till största delen
usbeker, jämte tadjiker, zigenare, judar, hinduer
och afgáner; vid stränderna af Amu finnas äfven
några turkmenstammar. Landets produkter äro
spannmål, ris, bomull, lin, får, salt och kopparmalm.
Staden H., i en bidal till Kafirnihan, har
15,000 inv. och en rysk garnison samt är säte för
en bej. Tillverkning af berömda damaskerade klingor,
siden- och halfsidenvaror. H. annekterades af
emiren i Buchara 1869—70, kort efter den ryska
ockupationen af Samarkand. — 2. Distrikt i
divisionen Delhi, Punjab, Indien. 13,372 kvkm.
781,575 inv. (1901). — 3. Hufvudstad i nämnda
distrikt, vid västra Jumnakanalen och Rajputanajärnvägen.
17,647 inv. (1901). Den anlades 1354 och
förföll under 1700-talet. — 4. Stad i Mindre Asien.
Se Afium-karahisar.
1—4. (J. F. N.)
Hissarbergen. Se Hissar.
Hissarlik, en kulle i Mindre Asien, ej långt från
södra inloppet till sundet vid Dardanellerna, t. h.
om floden Menderes, är enligt en gammal tradition
platsen för det homeriska Troja. Schliemanns
gräfningar där 1870—82 ge stöd åt traditionen. Jfr
Grekisk fornkunskap.
Hissbana, en i sådan bergstrakt framdragen,
relativt kort järnväg, vid hvilken i anledning af banplanets
stora lutning — öfverstigande 20 à 25 proc. —
hvarken den vid en vanlig järnväg (adhesionsbana)
alstrade friktionen eller den vid en kuggstångsbana
(se d. o.) nödiga kuggstången äro tillräckliga för
vagnarnas framdragande, utan andra mekaniska
anordningar måst härför vidtagas. Den dragande kraften
anbringas här medelst en järntrådskabel, som
hissar upp vagnen, hvilken emellertid fortfarande
med sina hjul rullar på en skenbelagd bana. I sin
enklaste form består hissbanan af en järntrådslina,
som vid öfre stationen är ledd omkring ett större,
nära nog horisontalt hjul och hvars ändar äro fästa
i de båda vagnarna, hvilka sålunda städse samtidigt
röra sig i motsatta riktningar, mötas vid banans
midt och anlända samtidigt, växelvis till den öfre
och den nedre stationen. Drifkraften utgöres
antingen af en yttre kraftkälla (fast ångmaskin,
vattenmotor, dynamo etc.), som genom utväxling
sätter det nämnda linhjulet vid öfre stationen
och därmed vagnarna i rörelse, eller ock belastar
man den nedgående vagnen så mycket mera än
den uppgående, att den förras öfverskott af
lefvande kraft åstadkommer rörelsen. I senare
fallet är hvarje vagn försedd med en tank, hvari
vatten vid öfre stationen intappas för att vid
ankomsten till nedre stationen urtappas. Den
mellan rälerna löpande järntrådslinan stödes
på lämpliga afstånd af rullar. Är banlängden
för stor, för att en enda sammanhängande lina
bekvämt skulle kunna användas, anordnas flera
lin- och vagnsystem ofvanför hvarandra med
mellanstationer, där vagnombyte då sker. De
allra flesta hissbanor ha en kuggstång (se
Kuggstångsbana) som säkerhetsinrättning. Det
under vagnen fritt löpande kugghjulet, som
följer kuggstången, sitter på en bromsaxel,
hvilken dels åverkas af mycket kraftiga
handbromsar till hastighetens reglerande, dels
kan vid för stor hastighet eller ett eventuellt
linbrott automatiskt hindras att rotera och
hvarvid sålunda i detta fall kugghjulet stoppar
vagnen. På sista tiden har man emellertid byggt
hissbanor, som sakna kuggstång och vid hvilka
säkerhetsinrättningen utgöres af en tångartad
bromsinrättning, som omfattar det vid dessa banor
egendomligt formade rälshufvudet, hvarigenom
vagnarna kunna omedelbart och automatiskt
stoppas, när så fordras. De första hissbanorna
byggdes dubbelspåriga hela banan upp; somliga
ha äfven tre räler, så att den mellersta rälen,
som befares af båda vagnarna, vid mötesplatsen
utgrenar sig till två; men numera byggas de
flesta enkelspåriga med ett utväxlingssystem
för mötesplatsen vid banans midt. Vid
hissbanor med stark stigning är bankroppen
vanligen murad af sten och banöfverbyggnaden
förankrad däri. Spårvidden är oftast 1 m. och
hastigheten vid stora stigningar endast 5 à
6 km. per timme. De mekaniska teorierna för
vagnarnas och linans rörelser fordra, att åt
banplanet gifves en parabolisk profil, så att de
starkaste stigningarna i regel tillhöra banans
öfversta delar. Schweiz har ett stort antal
hissbanor, af hvilka må nämnas följande. Banan
från Lugano upp på Monte Salvatore är 1,517
m. lång med en höjdskillnad på 600 m. och en
maximalstigning af 60 proc.; den har kuggstång,
drifves med elektrisk kraft och befordrar
årligen omkr. 35,000 pers. Banan från Stans
upp på Stanserhorn midt emot Pilatus är 3,980
m. lång med en höjdskillnad af 1,383 m.; den är
delad i tre linsystem, och maximalstigningen på
öfversta sektionen är 62 proc., som torde vara
den hittills största existerande banstigning;
den drifves med elektrisk kraft och har
ingen kuggstång, utan i stället en egendomlig
rälstyp samt den ofvan omnämnda tångliknande
säkerhetsbromsen. Banan från badorten Ragaz upp
till hotellkomplexen Wartenstein ligger i en
ovanligt svår terräng och har både tunnlar och
viadukter; den har kuggstång och drifves med
öfvervikt af vatten i vagntankarna. Banan mellan
Territet och Glion (vid Montreux) vid Genèvesjön
har en maximalstigning af 57 proc., drifves
med vattenvikt, har kuggstång och en lina,
som består af 133 st. trådar af 2 mm. tjocklek,
hvilka äro fördelade i 7 parter sammanvirade
till en kabel af 33 mm. diameter. Den befordrar
årligen 85,000 passagerare. I Sverige finnas två
hissbanor i trafik, en i Stockholm vid Skansen
och en i Kiruna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
