Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hoffmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansvar. Sedan ett stillestånd slutits i
konsistorium, afsände prästeståndet en
deputation till universitetets kansler,
grefve M. G. de la Gardie, med anhållan att
den nya läran måtte förbjudas vid akademien;
men striden slutade därmed, att kansleren
förmanade till enighet och öfverlämnade frågan
om den nya filosofiens värde till framtidens
afgörande. Genom H:s outtröttliga bemödanden
vann medicinen i Sverige en ojämförligt större
aktning än den före honom haft. Han bildade
en skola af hängifna lärjungar, hvilka till
rikets olika delar medförde mästarens värme
och nitälskan för sitt kall. Ett litterärt
minnesmärke af H:s senare lärarverksamhet äro
de 17 disputationer, som innefattas i Synopsis
physica (1678, ny uppl. 1698). I detta arbete
framlade han fysikens viktigaste läror, och det
begagnades ännu långt efter hans död som lärobok
i fysik. Jfr I. Hwasser, "Valda skrifter", bd IV, 1870.
R. T—dt.
Hoffähig [håf-.], ty., som har tillträde till
hofvet.
Hofförsamlingen, den församling i Stockholm,
som omfattar alla de personer, som äro boende
inom kungl. slottet och därtill hörande, af
de kungliga och furstliga hofven begagnade
hus, samt dessa personers hustrur, barn
och tjänstefolk, äfvensom den kungliga och
furstliga betjäning, som bär det kungliga eller
furstliga livréet, jämte samma betjänings
hustrur och barn. Församlingens kyrka är
Slottskapellet i Stockholm, dess pastor en
ordinarie hofpredikant. Hofförsamlingen lyder
under Hofkonsistorium. Vid 1908 års slut räknade
den 1,442 medlemmar.
Hofförvaltningen, ett konungens enskilda
ämbetsverk för förvaltning af hofvets finanser. I
spetsen för detsamma står en särskild chef,
som till sitt biträde har en sekreterare och
en hofkamrerare.
Hof-Gastein [håf-gasta’jn], köping. Se Gastein.
Hofgeismar [håfgajsmar], kretsstad i
preussiska reg.-omr. Kassel (Hessen-Nassau)
100 m. ö. h. 4,621 inv. (1900). Två saliniska
järnkällor och goda badanstalter; betydliga
bokskogar. I närheten borgruinerna
Schönburg och Schöneberg.
(J. F. N. Ln.)
Hofgode, isl. Hofgoði, tempelpräst. Se Gode.
Hofhaimer [hå̄f-] l. Hoffheymer, Paulus von,
österrikisk musiker, f. 1459, d. 1537 i Salzburg,
kejserlig hoforganist i Innsbruck 1490, var
en af tidens yppersta orgelspelare och åtnjöt
äfven som kompositör stort anseende. Bland
hans arbeten må nämnas de jämte Senfl satta
Harmoniæ poëticæ (till Horatius’ m. fl:s
oden, 1539; ny uppl. 1868) samt tyska visor.
A. L.*
Hofhetman. Se Hetman.
Hofingenjör var 1646—59 titeln på en
officer som undervisade hofvets pager i
fortifikationsvetenskapen.
L. W:son M.
Hofintendent, eg. hofämbetsman, som förestår
kungliga konstsamlingar; sedermera titel, som
konungen förlänar.
Hofjunkare, hoftjänsteman, hvars befattning i
synnerhet var att skära för vid den kungliga
taffeln. Titeln utdelas ej längre.
Hofjägare, jägare, som har uppsikt öfver
kunglig jaktpark.
Hofjägmästare, hoftjänsteman, som har
öfverinseende öfver jägeristaten vid hofvet och
de kungliga jaktparkerna. Förste hofjägmästare,
förr chef för k. hofjägeristaten; numera titel på
någon bland hofjägmästarna. Jfr Öfverhofjägmästare.
Hofkalender. Se Statskalender.
Hofkamrerare, hoftjänsteman, som har hand om
kassan vid ett hofs ekonomiförvaltning och för
räkenskaperna; titel, som konungen förlänar.
Hofkansler, förv., en ämbetsman inom kansliet,
som omtalas redan under Johan III:s tid och som
i 1634 års regeringsform nämnes som "assessor"
i Kanslikollegium. Denne ämbetsman, hvars
uppgift bestämdt angafs i kansliordningarna,
fortfor att inom kansliet och till konungens
rådgifvare intaga en egendomlig ställning,
till dess att ämbetet upphörde med 1840 års
omorganisation af rådet (1786—92 hade ämbetet
varit obesatt). Hofkansleren blef först 1809
ledamot af statsrådet, men inom kansliet
intog han plats näst efter de riksråd, som
däri voro bisittare intill 1789. Enligt 1809
års kansliordning var han chefens närmaste
man och själfskrifne ställföreträdare inom
kansliet. Innan hofkansleren 1809 blef ledamot
af rådet, deltog han i rådets sammanträden vid
föredragning af sådana saker, som Kanslikollegiet
kollegialt handlagt, samt svarade för, att
de beslut, som fattats i rådkammaren, blefvo
behörigen utfärdade i enlighet med de justerade
protokollen. Som ledamot af statsrådet efter
1809 ålåg det honom särskildt att öfvervara
ministeriella målsföredragning inför konungen
och att i statsministerns för utrikesärendena
frånvaro föredraga dessa ärenden. Han skulle
jämväl enligt regeln föra protokoll öfver de
utrikes angelägenheter, som sålunda af konungen
afgjordes. Genom hofkansleren öfverlämnades
kungliga propositioner, statsrådets protokoll
och andra handlingar till riksens ständer och
mottogos deras skrifvelser till K. M:t. I
Kanslikollegiet (till 1802) hade hofkansleren
till uppgift att biträda vid utredning och
handläggning af alla de angelägenheter, som
kollegialt företogos, i synnerhet de utländska,
hvarjämte han skulle uppsätta skrifvelser i
viktiga in- och utländska frågor, då sådant
behöfdes. Enligt 1809 års kansliordning hade han
endast att föra utrikes brefväxlingen angående
förmälningar, födelser och dödsfall inom det
kungliga huset samt att utfärda kreditiv för
sändebud, diplom för konsuler och kungliga
pass för utrikes resor. En särskild sida af
hofkanslerens uppgift var det öfverinseende, som
han från den s. k. frihetstidens början utöfvade
öfver Riksarkivet och kungliga biblioteket samt
sedan 1785 öfver dramatiska stycken och, enligt
instr. af 23 febr. 1802, öfver boktryckerier,
bokhandeln, lånbibliotek och bokauktionskamrar
samt tryckfrihetens bruk. Enligt 1812 års
tryckfrihetsförordning egde hofkansleren att
öfver tryckfrihetens bruk utöfva den tillsyn, som
efter 1840 är uppdragen åt justitieministern. Jfr
Censur, sp. 1431, och Indragningsmakt. —
Bland hofkanslersämbetets innehafvare
märkas L. v. Engeström, G. af Wetterstedt,
J. A. von Hartmansdorff och A. E. Ihre.
K. H. B.*
Hofkanslersexpeditionen, förv., kallades
den särskilda expedition, som 1809—40
biträdde hofkansleren. Före denna tid hade
han endast haft en kanslist till sin hjälp.
K. H. B.
Hofkapell, egentligen orkester, anställd i
tjänst hos något hof. Vid svenska hofvet fanns
ett hofkapell alltifrån Gustaf I på 1540-talet,
då Blasius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
