- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
921-922

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofkapellist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fischer var kapellmästare. Bland hans
efterföljare märkas på 1600-talet Anders
och Gustaf Düben (se d. o.), på 1700-talet
Roman och Zellbell d. y., alla fyra verkligt
framstående. Emedan den svenska kungliga
scenen från sin invigning 1773 ända till 1882
stod under konungens enskilda förvaltning, fick
den vid operan tjänstgörande orkestern namn af
hofkapell, och den officiella benämningen på de
k. teatrarna (stora och dramatiska) var K. M:ts
hofkapell och teatrar.
Hofkapellet, som
inrättades af Uttini (1773) och reorganiserades
af Naumann samt redan 1786, vid tiden för operan
"Gustaf Vasas" uppsättande, uppdrefs till en
styrka af 61 medlemmar, bland dem 17 violiner,
räknar f. n. (1909) 68 spelare, bland dem 22
violiner. Klarinetter anställdes där 1780,
trumpeter och pukor 1782, harpa 1811, basuner
1816. Kapellets första chefer 1773–1909 ha
varit Uttini (Naumann var ej anställd som
hofkapellmästare), Kraus, Vogler, Hæffner,
Eggert (t. f.), Küster, Du Puy, J. F. Berwald,
Foroni, Lachner, Norman, Dente, Nordqvist och
Järnefelt (den siste har dock t. v., 1909,
icke fått titeln hof kapellmästare). 1879
blef hofkapellmästarna två (då Dente sattes
till att biträda Norman). Den ende, som här
burit titeln förste hofkapellmästare, är
Nordqvist. – För medlemmar af hofkapellet
finnes en särskild pensionsinrättning.
A. L. (E. F-t.)

Hofkapellist, medlem af ett hofkapell.

Hofkapellmästare, anförare för ett
hofkapell; i Sverige titel, som förlänas
af konungen, och hvarå fullmakt utfärdas af
riksmarskalksämbetet. Se vidare Hofkapell.

Hofkaplan (se Kaplan), förr titel på präst,
som tjänstgjorde vid hofkyrka (slottskapell).

Hofkleresiet (af lat. clerus, prästerskap), det
till hofvet hörande och under Hofkonsistorium
subordinerande prästerskapet, består
af öfverhofpredikanten samt ord. och
e. o. hofpredikanter, hvilka, efter tur,
som af den förstnämnde bestämmes, uppehålla
predikoskyldigheten i k. slottskapellet i
Stockholm. Hofpredikanter utnämnas af konungen på
förslag af öfverhofpredikanten. Hofpredikanter
ega rätt att omedelbart och utom förslag hos
konungen anmäla sig som sökande till regalt
pastorat. Öfverhofpredikanten och ord.
hofpredikanter ega rätt att bruka prästkappa af
siden, enl. k. cirkulärbref 16 febr. 1778.
(J. T. B.)

Hofkonsistorium, den myndighet, som handhar
kyrkostyrelsen inom hofförsamlingen och alla i
Stockholm varande militära kyrkoförsamlingar,
synes ha tagit ordnad början med en stadga af 15
dec. 1645 ("Ordningh och skick, som Kongl. Maj:t
will achtas skall emellan hovpredikanterna"), som
omredigerades genom en stadga af 20 dec. 1662
(Ordning hvarefter öfverhofpredikanten
och hofpredikanterna skulle sig rätta). I
bägge dessa förordningar föreskrifves, att
öfverhofpredikanten vid behof sammankallar de
båda andra hofpredikanterna till kollegium,
hvilket fick ungefär samma uppgifter som rikets
andra konsistorier. Hofkonsistoriets i hufvudsak
ännu gällande instruktion utfärdades 28 juni
1681; det jämställdes däri uttryckligen
med rikets andra konsistorier. Genom
domkapitelsförordningen 11 febr. 1687
sanktionerades öfverhofpredikanten som ordf. och
ord. hofpredikanterna och regementspastorerna
i Stockholm som bisittare (Skeppsholmsförsamlingens pastor insattes
1792 som ordinarie); vid behof skulle adjungeras
andra skickliga prästmän. Notarien i hofkonsistorium
är till tjänstgörande att anse som
yngste ord. hof predikanten, enl. k. resol. 12
febr. 1782. F. n. lyda följande församlingar
under hofkonsistorium: hofförsamlingen, de
tre lifgardenas, Svea artilleriregementes, Svea
ingenjörkårs och Skeppsholms församlingar, med en
sammanlagd folkmängd af 9,541 pers. (1908). Jfr
Hj. Holmquist, "Johannes Matthiæ Gothus" (1903)
och "Bidrag till domkapitlens historia" (1907).
Hj. H-t.

Hofkrigsrådet (ty. hofkriegsrat) i Wien var
1556–1848 inom Österrike den högsta myndigheten
för behandling af alla frågor rörande krigsmakten
såväl i fred som i krig. 1565–1749 fanns
ett särskildt hofkrigsråd (i Graz) för den
ungerska kronans länder. Genom sitt begär
att från hufvudstaden vilja bestämma öfver
förfaringssättet hos de i fält stående härarna
inkräktade hofkrigsrådet mera än skäligt var på
generalernas handlingsfrihet, hvaraf långsamhet
i rörelserna och nederlag icke sällan blefvo
följden. Hofkrigsrådets göromål öfvertogos 1848
af krigsministeriet.
C. O. N

Hofkvartermästare, förr hoftjänare, hvars
befattning var att på en furstes resor skaffa
kvarter åt den medföljande hofpersonalen; numera
den främste bland livrébetjäningen vid ett hof.

Hoflakej (jfr Lakej), hofbetjänt, som passar
upp vid en furstlig persons taffel, står bakpå
hofvagn vid utfärder o. s. v.

Hofleverantör (jfr Leverera), en med särskildt
diplom tilldelad titel åt handlande eller
handtverkare, som antagits till att inom sin
bransch leverera varor till någon kunglig persons
hofhållning. Afgiften för hofleverantörsdiplom
tillfaller hofstatens gratialkassa (se d. o.).

Hoflidanden [hwv-], veter., äro ganska allmänna
hos hästar och förorsakas oftast genom felaktig
afskärning af hofhornet samt af felaktig
skoning. Man kan särskilja sådana tillstånd,
som bero af inflammation i hofläderhuden,
och dem, som hufvudsakligen bestå i fel hos
hofkapseln samt strålen. – En allmän och
utbredd inflammation af hofläderhuden i
framhofvarna förekommer icke så sällan och benämnes
fång. Sjukdomen uppkommer hastigt och yttrar sig
genom tecken af feber samt svårighet att flytta
frambenen, hvilka äro ställda framåt och icke
lodrätt, hvarjämte bakbenen skjutas långt under
kroppen för att djuret med dem må kunna uppbära
så mycket som möjligt af kroppstyngden. Hofvarna
kännas varmare än i normalt tillstånd, och vid
tryck på främre delen af hornsulan visa djuren
mycken smärta. Vid hög grad af ifrågavarande
lidande kunna djuren ej stå, och hofkapseln å
ena eller båda framfötterna kan genom uppkommen
brand i hofläderhuden affalla. I andra
och flertalet fall inträder antingen hälsa
inom kort tids förlopp, eller ock kommer
hofbenet därigenom, att sambandet mellan kött-
och hornvägg genom inflammationen försvagats
och djuret under sjukdomen stöder kroppen
företrädesvis på bakre delen af framhofvarna,
att förändra sin ställning inom hofkapseln,
så att dess främre kant kommer att stöda mot
hornsulan, hvarigenom denna böjer sig nedåt. Å
hofväggen uppstår därjämte en mängd ringformiga
upphöjningar. Detta är det stadium af sjukdomen,
som man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free