- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1085-1086

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hood ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Icones plantarum (10 bd, 1837–54), Genera filicum
(1842), Species filicum (5 bd, 1846–64) och The
british ferns
(1861–62). Dessutom redigerade
han "Botanical miscellany" (1830–33), "Journal
of botany" (1834–42), "The London journal of
botany" (1842–48) samt "Journal of botany and
Kew garden miscellany" (1849–57). Han blef
led. af sv. Vet. akad. 1833 och Vet. soc. i
Uppsala 1847. – 2. Sir Joseph Dalton H., den
föregåendes son, f. 30 juni 1817 i Halesworth
(Suffolk), medföljde 1839–43, som läkare och
botanist, kapten James Ross på dennes expedition
till Södra ishafvet och offentliggjorde sina
studier öfver dessa trakters flora i Flora
antarctica
(1844–47). 1847 företog han en
forskningsfärd till Ostindien, från hvilken han
med rika samlingar återvände 1851. Resultaten
af denna resa nedlade han i Himalayan journals
(2 bd, 1854) och i flera rent vetenskapliga
afhandlingar: The rhododendrons of Sikkim
Himalaya
(3 bd, 1849–51), Illustrations of
Himalayan plants
(1855) m. fl. 1855 anställdes
han som biträdande direktor vid Kew garden
och var 1865–85 dess föreståndare. Till
Marokko gjorde han 1871 en botanisk resa,
hvarvid han besteg Atlasbergens topp. Utom
ofvannämnda skrifter må bland hans större
arbeten nämnas Flora Novæ Zelandiæ (1853–55),
Flora Tasmaniæ (1855–60), The students flora
of the british islands
(1870; 3:e uppl. 1884)
och Flora of british India (7 bd, 1875–97). I
förening med G. Bentham (se denne) utgaf
han det berömda systematiska arbetet Genera
plantarum
(1862–83). H. har fortsatt faderns
planschverk "Curtis’ Botanical magazine"
(39 bd, 1865–1904) och "Icones plantarum"
(10 bd, 1871–90), båda ännu fortgående. H. är
led. af sv. Vet. akad. (1862) och Vet. soc. i
Uppsala (1865) samt blef vid Linnéjubileet
1907 förste (och hittills ende) innehafvare
af Vet. akad:s nypräglade Linnémedalj.
T. K.
illustration placeholder


Hooker [hu’ke], Joseph, nordamerikansk general,
f. 13 nov. 1814 i Hadley, Massachusetts,
d. 31 okt. 1879 i Garden city, New York,
deltog 1846–48 i mexikanska kriget, under
hvilket han avancerade till öfverstelöjtnant,
men tog 1853 afsked ur krigstjänsten. Vid
inbördeskrigets utbrott 1861 erbjöd han dock
Nordstaterna sin tjänst, blef s. å. brigadgeneral
och 1862 generalmajor vid de frivillige i
Potomac-armén samt deltog med sådan tapperhet
i denna armés strider, att han af soldaterna
vanligen kallades "Fighting Joe" (Den fäktande
Josef). Efter general Burnsides nederlag vid
Fredericksburg (13 dec. 1862) utnämndes H. till
hans efterträdare i befälet öfver Potomac-armén
(25 jan. 1863), men han motsvarade som sådan
ej förväntningarna: han blef af Lee slagen vid
Chancellorsville och Fredericksburg (maj s. å.),
begärde kort därpå afsked och ersattes (juni) af
general Meade. H. erhöll sedan (sept.) kommandot
öfver den till Cumberland-armén hörande 20:e
armékåren och kämpade under Grant vid Chattanooga
(nov. s. å.). Därefter följde han sin nye chef,
Sherman, på tåget mot det befästa Atlanta. 1865
blef H. generalmajor i den reguljära armén, och
1868 lämnade han den aktiva tjänsten. De sista
åren af sitt lif tillbragte han i trakten af
New York. Han var en tapper soldat och skicklig
organisatör, men förmådde, bl. a. till följd
af alltför stor själfsäkerhet, ej fylla de
kraf, som ställas på en högste befälhafvare.
(V.S-g.)

Hoopah. Se Hupah.

Hoops [håps], Johannes, tysk filolog, f. 1865,
filos. doktor 1889, vardt 1894 e. o. professor
i Tübingen och är sedan 1901 ord. professor i
engelsk filologi i Heidelberg. H. har skrifvit
Die altenglischen pflanzennamen (1889), Keats’
jugend und jugendgedichte
(1895) och Waldbäume
und kulturpflanzen im germanischen altertum

(1905), utgifvit arbeten af Keats, flera moderna
och äldre arbeten i öfv. från engelskan och
redigerar "Englische textbibliotek" (från 1898),
"Englische studien" (från 1899) och "Anglistische
forschungen" (från 1900).

Hoorn [håra]. 1. Stad i nederländska
prov. Nord-Holland, n. ö. om Amsterdam, vid en
vik af Zuiderzee (kallad Hoornscher hop), som
bildar en god hamn. 10,647 inv. (1900). Stadens
forna vallar ha nedrifvits eller förvandlats
till promenader. Under 16:e och 17:e årh. dref
H. en vidsträckt utrikes handel, men denna
har nu i det närmaste upphört. Omsättningen
med orter inom landet är dock ännu ganska
stor, särskildt med boskap och ost. Sågar,
cigarrfabriker och båtbyggeri äro de förnämsta
industriella inrättningarna. – 2. Kap H.,
Syd-Amerikas sydligaste punkt, en till
Eldslandets arkipelag (se Eldslandet) hörande,
424 m. hög klippa (under 55° 58’ 50" s. br.),
som kringseglades 1616 af
Le Maire och W. Schouten från ofvannämnda
holländska stad och af dem uppkallades efter
densamma. – Falska Kap H., den n. v. om Kap
H. liggande sydligaste spetsen af Hoste-ön.
(J. F. N.)

illustration placeholder

Hoorn [holländskt uttal hårn], Johan von,
förlossningskonstens grundläggare i Sverige,
f. i febr. 1662 i Stockholm, d. där 11
juni 1724, son af Johan van H., en 1631 till
Stockholm inkommen holländsk köpman, studerade
medicin 1681–90, hufvudsakligen i Leiden,
Amsterdam och (sept. 1687–april 1689) Paris. På
sistnämnda ställe förskaffade han sig sin
förnämsta praktiska utbildning i "den naturliga
förlossningen" genom att, mot kontant betalning
till patienterna, följa en jordegumma, m:me
Allegrain, på förlossningar i fattigkvarteren
kring en af Paris’ stadsportar, och hos en af
Paris’ "jordmästare", Le Frad, lärde han sig "den
onaturliga förlossningen". 1690 promoverades
H. till med. doktor i Leiden, efter att ha
ventilerat en afh. Departu præternaturali,
en framställning af den förlossningsoperation,
som kallas vändning och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:10:58 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free