- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
1153-1154

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hospodar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid nattvarden brytes. I anglikanska
kyrkan sönderskäres hvetebrödet.
Hj. H-t.

Hostil (fr. hostile, lat. hostilis), fientlig. –
Hostilitet (fr. hostilité, lat. hostilitas),
fientlighet.

Hostilius, fornromersk släkt, bland
hvars medlemmar kan nämnas Gajus H. Mancinus,
konsul 137 f. Kr. Han stred mot staden
Numantia (i Spanien), men kom i trångmål,
så att han med staden ingick ett fördrag,
hvilket senaten sedermera upphäfde. Till
följd däraf utlämnades han till numantinerna,
hvilka dock ej mottogo honom. Se äfven Tullus.
R. Tdh.

Hostinsky, Otakar, bömisk musikteoretiker,
f. 1847, studerade juridik och filosofi i Prag
och München samt blef 1877 docent i musikens
historia vid bömiska universitetet i Prag
och 1883 e. o., 1892 ord. professor i estetik
därstädes. Han har skrifvit bl. a. biografier
öfver Wagner (1872), Gluck, Berlioz och
Smetana (1901), alla på tjechiska, Das
musikalisch-schöne und das gesammtkunstwerk
vom standpunkte der formalen ästhetik
(1877),
Die lehre von den musikalischen klängen (1879),
hvilken intressanta skrift anknyter sig till den
nyaste naturvetenskapliga skolan af harmoniker
(Helmholtz, v. Oettingen, Riemann) och ger
en lika enkel som förståndig förklaring af
harmonilärans problem, vidare Herbarts ästhetik
(1890), studier öfver bömiska folkvisan (1892),
Musik in Böhmen (1894) och Volkslied und
volkstanz der slaven
(1895; med A. v. Helfert),
hvilka två sistnämnda arbeten ingå i sammelverket
"Die österreichisch-ungarische monarchie".
A. L.*

illustration placeholder

Hostrup, Jens Kristian, dansk författare
och präst, f. 20 maj 1818 i Köpenhamn,
d. 21 nov. 1892, blef 1837 student och 1843
teol. kandidat. Redan tidigt författade han
muntra visor för sina kamrater i "den akademiske
læseforening" och på Regensen samt småstycken
till deras sällskapsspektakel. I liknande
syfte tillkommo 1840 hans två första sångspel
(vådeviller), Den gamle elsker och Regnvejr
(1854 omarb. till Den tredje; 9:e uppl. 1906;
sv. öfv. af K. Almlöf, 1856). Äfven Gjenboerne
(1844; 6:e uppl. 1882, fritt bearb. under titeln
"Lyckans galoscher", 1852), en realistisk och
godmodig skildring af borgarfolk i Köpenhamn,
Intrigerne (1845, 6:e uppl. 1904) och En
spurv i tranedands
(1846; "Sparfven ibland
tranor", 1852, "Armringen", af Fr. Hedberg,
1856), en skarp satir öfver den snobbiga
börds- och börsaristokratien, voro urspr.
studentkomedier, men vunno hastigt bifall landet
rundt, innan de introducerades på Kungl. teatern,
där i synnerhet det första ständigt häfdat sin
plats på spellistan (uppf. 234 ggr). I såväl
"Gjenboerne" och "En spurv i tranedands" som i
Mester og lærling (1852), där han går lös på
den usla pressen, som drager nytta af publikens
dåliga smak och ofina tänkesätt låter H. ett
öfvernaturligt moment på
mystiskt sätt spela in i hvardagslifvet, ett
för honom egendomligt drag. 1848 uppfördes
det ypperliga lustspelet Eventyr paa fodreisen
("Äfventyr på en fotresa", bearb. af J. Jolin,
1851), som också gjorde ovanlig lycka, liksom
den uppsluppna farsen Soldaterlöier (1849;
9:e uppl. 1905; "Soldatputs", 1852, "Flickan
och soldaten", af Fr. Hedberg, 1853). Det
allvarligare skådespelet Tordenveir (1851) vann
däremot publikens ynnest långt senare (1867). I
Æsthetisk sands (1847) blottar H. det tarfliga
högmod, som sätter en blott estetisk bildning
öfver sedligt värde, och i Feriegæsterne (1855)
förlöjligar han den lärda inbilskheten. Intryck
från en resa i Norge återges i En nat mellem
fjældene
(1852; "En natt bland fjellen",
uppf. 1858). En plats för sig intar det
romantiska lustspelet Dröm og daad (1854),
där Aladdin-typen fått en ny gestaltning. Den
dramatiska verksamheten tillfredsställde dock
ej längre H., som kände behof af en djupare
utveckling af sin personlighet, och samtidigt
med att han fick ett glänsande anbud att
bli direktör för Kasinoteatern, sökte han
pastorat i Silkeborg och egnade sig helt
åt sitt prästerliga kall. 1862–81 var han en
mycket ansedd predikant i Hilleröd och flyttade
därefter till Frederiksberg. Som präst slöt
han sig till grundtvigska riktningen och utgaf
flera predikosamlingar (en af dessa för hela
året utkom 1875; 4:e uppl. 1900). Grundtvigs
påverkan visade sig också i hans varma intresse
för folkhögskolan; en rad folkhögskolesånger
motsvarar studentsångerna från hans ungdom,
och en samling Folkelige foredrag (1882) utkom
på ett par år i 3 upplagor. Äfven kvinnosaken
omfattade han med värme, och detta återförde
honom till det dramatiska författarskapet,
i det han 1880 skref Eva (öfv. till tyska,
engelska och finska) och häfdade hustruns
naturliga rätt öfver sina barn gentemot makens
juridiska. Senare följde två muntra, trefliga
lustspel, Karen’s garde (1886) och Under snefog
(1890). H. var ifrig skandinav, och som politiker
slöt han sig till vänstern. Sedan 1878 uppbar
han af statskassan ett årligt diktargage (3,000
kr.), och 1884 firades han af hela folket
som dess nationelle skald. 1852–56 utkommo
H:s Poetiske skrifter i 5 bd (ny uppl. i 4
bd 1865); komedierna utkommo särskildt i 3
bd 1876–77 (6:e uppl. 1900). Sange og digte
fra 30 aar
utkommo 1872 med fortsättningarna
Sange og digte fra de senere aar (1884)
och Efterladte digte (1893). H:s Erindringer
utkommo i 2 bd 1891–94 och Breve fra og til
H.
1897. – Jfr K. Warburg, "H., det danska
studentlifvets skald" (i "Ny sv. tidskr.",
1881), och Klint, "J. C. H." (1893).
E. Ebg.

Hot, jur., föreligger, då någon tillkännagiver
en afsikt att tillfoga en annan ett
obehag; det må ske med ord (muntligen eller
skriftligen) eller med åthäfvor. Ett dylikt
tillkännagifvande kan, äfven om någon sådan
afsikt i verkligheten icke föreligger, vara
egnadt att oroa den, mot hvilken det riktas,
och störa den känsla af trygghet rättsordningen
eljest skänker honom. Strafflagarna fästa sig
företrädesvis vid de fall, då ett hot användes
som medel att tvinga någon till en handlings
företagande eller underlåtande. Ett blott hot
som sådant straffbelägges endast under särskilda
förutsättningar, så om det skett i viss form,
t. ex. skriftligen (salmonibref!) eller om hotet
afsett brottslig gärning resp. en svårare art af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free